Shintoism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Shintoism – ”Gudarnas väg”

Inledning
Shintoismen är en livsbejakande religion som innebär att man säger ”ja” till livet! Religionen är mycket gammal och är och har varit en central del i Japans kultur under flera tusentals år. Shintoismen har sina rötter i Kina som sedan har utvecklats och spridit sig till japanerna. Det finns ingen grundare, trosbekännelse eller regler. Den har heller ingen riktig motsvarighet till bibeln eller koranen. Människorna inom shintoismen tror på att allt har en själ och att människa och natur är en och samma sak. De vill skapa harmoni mellan alla varelser och trivs därför bättre som en grupp än som ensam individ. De tror på en eftervärld där andarna lever vidare i ro, men vill inte spekulera så mycket kring den.


Den traditionella shintoismen är till skillnad från stadsreligionen ca 2000 år gammal, men kom till Japan först efter det att buddhismen hade spridit sig. Shintoismen var Japans stadsreligion ända fram till 1946, efter andra världskriget, då buddhismen tog över mer och mer. Idag är shintoismen uppdelad i flera små sekter som bildades efter att buddhismen börjat växa i Japan. Trots det är idag ca 84 % av Japans befolkning shinto, dock tillsammans med buddhismen.

Namnet ”shinto” som det egentligen heter, eller ”shintoism” som det heter på svenska, härstammar från två kinesiska ord; ”Shen” som betyder gudar och ”Tao” som betyder väg. Shinto betyder alltså ”Gudarnas väg”. Namnet började användas efter det att buddhismen (som betyder ”Buddhas väg”) kom till Japan. Innan det så hade religionen inget namn.

Shinto är, som det nämnts tidigare, en livsbejakande religion och människornas liv på jorden sätts i centrum. Människorna tror på en eftervärld där alla andar får leva vidare i lugn och ro. Man spekulerar dock inte så mycket kring den världen eftersom att ingen riktigt vet hur den
ser ut och ingen vill egentligen komma dit. Man tycker att livet är ett, och döden är den största orenheten av alla. Däremot vet man att döden är ett oundvikligt slut. Även om nu



människornas liv på jorden sätts i centrum så tror man på att människa och natur är en och
samma sak. Människans uppgift är att se till att det är och förblir så. Detta gör de genom att leva i harmoni och överensstämmelse med naturen och undviker att göra tvärtom.

Shintoisterna dyrkar ”kami” som betyder gudar om man översätter rakt av, men egentligen betyder så mycket mer än bara det. Egentligen är kami ett koncept och inte ett ord som pekar på t.ex. andar, element, djur. Man räknar idag med att det kan finnas runt åtta miljoner olika ”kami”. Inom religionen tror man också på att människan blir en kami när den dör. Ju fler människor som tillber en kami desto starkare blir kami. Hela dens existens beror människans tillbedjan. Om Japan en dag skulle förintas från jordens yta så skulle kami också göra det. Detta beror på att det inte skulle finnas någon människa som kan tillbe kami och tillslut skulle kami bli för svag och försvinna. Inom shinto tror man inte på att kami skapat världen och därför tror man inte den kan förinta den heller. Den högst rankade av alla kami är solguden Amateasu Omigami. Namnet betyder ”den himmelskt skinande augustiguden”. Hon beskyddar alla japaner och enligt japansk mytologi ska hennes barnbarn Ninigi stiga ner till jorden, därefter så ska Ninigis barnbarn bli den första kejsaren över ett enat Japan. Japans kejsare har alltså alltid haft gudomliga krafter.

Man ber till andar i en Shrine, en shintohelgedom eller tempel, som ofta ligger på natursköna platser. Amaterasu tempel står i staden Ise och är det viktigaste templet i Japan. Shintotempel som också heter Jinja finns spridda över hela Japan. De kan finnas i allt ifrån stora öar till små trånga dalgångar. Det finns två viktiga delar i ett tempel; ”Honden” som är huvuddelen i templet där ”gudakroppen” finns och ”Haiden” som är bönedelen där man ber i riktning mot honden. Ibland så saknas honden beroende på hur kami ser ut (Om kami skulle vare t.ex. ett träd eller ett berg.). Porten vid ingången på en Shrine kallas torii. Den symboliserar gränsen mellan den andliga världen och vår vanliga värld. Torii har en enkel och vacker form eftersom den ska återspegla shintos renhetsideal. Porten behöver inte vara en ingång till ett tempel utan kan också bara stå mitt ute i naturen. Templena är avsedda för en eller flera gudar/andar och ibland också döda kejsare. Det finns speciella tempel för speciella böner. T.ex. om man vill be för en bra ekonomi så kan man gå till ett särskilt tempel som är till för böner som riktar sig



åt pengar. Man kan be när som helst med vilket syfte som helst. För att framställa en bön till
den lokala guden ska man dra i en klocka. När man sedan bett sin bön så ska man lägga ett
mynt i skrin varefter man går vidare i gudstjänsten. Myntet skänker man till behövande. Man kan också ha gudstjänster i hemmet. Då använder man en slags altare.

Shinto har ceremonier för födelse, dop, barnens uppväxt, manbarhet och giftermål. Man har också ceremonier för plantering och skörd, husbyggnad och andra liknande saker. Mot livets slut blir det däremot väldigt tyst. Renlighet är väldigt viktigt inom shintoismen och är en stor del i alla ceremonier som utförs. En utav de viktigaste ceremonierna är den man ägnar till jordbrukets ära. Det beror på att den härstammar från den tid då människan var helt beroende av jordbruket. En annan viktig ceremoni som kanske är den mest kända utan dem alla är Kanname-sai. Den firar man i oktober och innefattar offrandet utav det första risfältet till kejsaren.

Shintoismen har som de flesta andra religionerna heliga skrifter. Även om det är snålt så finns det några viktiga böcker. Det viltigaste dokumentet över shintoismens myter och legender är Kojiki, Förteckningen över gamla ting, som avslutades 712 e.kr. Den består av tre böcker; den första handlar om livet med gudarna, den andra handlar om människan och gudarna och den tredje handlar om människans liv utan gudarna. Kojiki berättar också om de ledande familjernas ursprung. Till alldeles nyligen har Kojiki alltid varit en helig skrift och de flesta historierna innehåller shintoismens nyckelbegrepp: renhet och orenlighet. Skrifternas stil är ofta väldigt brutal och blodig och väldigt realistisk. Våldet känns väldigt närvarande. I Kojiki anges ingenting som skulle motsvara kristendomens syndafall. Istället menar man att det finns väsen som kan skada människan om hon inte tar sig i akt. Människorna kan handla fel, de kan begå ovärdiga och skamliga handlingar. Dessa ses snarare som orenhet och vanheder. En annan viktig skrift är Nihonshoki som är berättelsen om Japan.



Resultat/Slutsats
”Shintoismen är en livsbejakande religion som innebär att man säger ’ja’ till livet!” Den meningen säger allt. Shinto strävar efter att få leva. Att dö är orent och inget man vill om man är shinto. Det är dessvärre ett oundvikligt slut för alla människor. De tror på en eftervärld där andarna lever vidare i ro, men vill inte spekulera så mycket kring den. Shintoismen har inga heliga böcker, men däremot några skrifter som berättar och förklarar det viktigaste. Precis som inom de största världsreligionerna (kristendom, judendom och islam) så har shinto en del ceremonier som de utför. Bl.a. dop, födsel och giftermål. Gudarna man ber till kan kallas omfattat för Kami. Hur stor den guden är beror på hur många människor som ber till den. Den största guden just nu är solgudinnan Amaterasu. <...