Redogörelse för franska revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kortfattad redogörelse för franska revolutionen

På 1700-talet var fortfarande 80 % av fransmännen bönder. Men de flesta bönder hade ingen jord, de fick använda någon adelsman eller kyrkomans jord. Men detta var inte det enda förmånerna överklassen hade mot bönderna. Dom enda som fick lov att jaga i skogen och fick lov att äga kvarn och vinpress var adeln. Detta gjorde att bönderna var tvungna att gå till någon adelsman för att kunna mala säden och pressa vin. Adelsmannen tog då nästan alltid ut en avgift. Dessutom tog adelsmännen ut en avgift varenda gång en bondgård ärvdes eller såldes. Men överklassens viktigaste fördel var att de slapp betala skatt.

Men ju längre tiden gick ju fler började angripa överklassens förmåner. Detta berodde på att det franska samhället hade börjat förändras. Handeln med andra länder hade ökat, och många nya företag hade startats. Många köpmän hade blivit likväl så rika som adeln och tyckte därför att dom borde ha samma rättigheter. Adeln hade bara ärvt sin ställning, emedan dom själva hade jobbat sig upp till sin egen menade dom. En av dom mest kända blev Voltaire. Han skrev pjäser och skrifter som förlöjligade den franska överklassen. Där fanns även flera andra som genom böcker och skrifter skrev vad dom tyckte, att alla har lika värde, därför borde alla ha samma rättigheter, och lite annat sådant.

Trots denna kritik var det ingen av dom styrande som gjorde några förändringar. Efter Ludvig XIV blev Ludvig XV kung, men han var bara intresserad av att roa sig, vilket kostade staten massvis pengar. År 1774 dog han, och Ludvig XVI blev kung. Han fick genast stora penningproblem. Frankrike förde många krig och staten var på väg att gå i konkurs. År 1786 var statens kista tom, så man la fram en plan. Man skulle införa en skatt på jordägare, alltså adeln och kyrkan, så dom krävde att man skulle sammankalla generalständerna.

Den franska riksdagen var en 3-ståndsriksdag, men det tredje ståndet krävde att stånden skulle avskaffas. Det ville inte kungen gå med på. Han lät låsa dörren och när det tredje ståndet upptäckte det gick dom till ett bollhus i närheten där dom svor att inte skiljas förrän dom gett Frankrike en författning. Några dagar senare gav kungen upp, ståndsriksdagen hade blivit en enkammarriksdag. Medlemmarna i det forna tredje ståndet var ändå inte nöjda, vilket gjorde kungens rådgivare oroliga, och dom uppmanade kungen att göra något. Kungen samlade 30000 man runtom Paris. Dom siktade sina vapen mot nationalförsamlingen i syfte att upplösa den.

Detta kom samtidigt som det var och svält i Paris så det var lätt att göra folket upphetsat. Ca 2 veckor efter omringandet stormades Paris vapenförråd, och man började snart skrika mot det största vapenförrådet men även fängelset Bastiljen. Massan gick till anfall och på kvällen gav befälhavaren upp, och lät folket tränga in. Ludvig XVI förstod att han intet kunde göra mot folket, och drog tillbaka sina trupper. Han stängde ...