Min syn på anledninarna till den franska revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Varför inträffade den franska revolutionen?

Andledningen var framförallt att 98 % av den franska befolkningen blev orättvist behandlade, dom hade skyhöga skatter emedan adelsmän och kyrkofolk slapp skatter, ägde en massa jord, och hade en massa andra privilegium t.ex. att man fick jaga i skogen och äga vinpress. Det var dessutom så att Amerika hade precis avslutat sin revolution, så det låg liksom ”lite i tiden” att göra revolution.

Men det fanns en massa fler anledningar också, Bl.a. att man hade fått missväxt flera år i rad, bönderna blev fattigare och fattigare och många svalt ihjäl. Vintern var den kallaste på flera år, så det gjorde bara läget ännu sämre. Missväxten gjorde att priset på brödet, som var många fransmäns viktigaste livsmedel, höjdes till riktigt sjuka nivåer. Ett bröd kunde kosta lika mycket som en hel månadslön.

Alla dessa faktorer skulle ensamma vara ett stort hot nog, och nu var dom hopbuntade, och så gott som hela folket var i uppror. Kungen hade samtidigt penningproblem, och tänkte införa en skatt på även adelsmännen, som då krävde att generalständerna skulle sammankallas. Deras åsikter gick starkt isär, adeln och kyrkan ville inte avstå från sina förmåner, men bönderna och borgarna ansåg att alla skulle betala lika mycket var, det skulle vara rättvist. Dom argumenterade för och mot länge, men till sist tappade det tredje ståndet tålamodet, och förklarade sig vara en nationalförsamling själva.

Kungen lät då låsa dörren vilket enligt mig var det avgörande ögonblicket för den franska revolutionen, genom att man då tvingade det tredje ståndet till revolution om dom ville vara med och påverka. Dom i det forna tredje ståndet gick då till ett bollhus i närheten för att hålla sina möten där, och började samtidigt hetsa folk till revolution. I samma skede avskedade kungen en populär minister, och började samla trupper. Befolkningen började också skaffa sig vapen, med La Fayette som anförare.

De franska kungarna hade under mer än hundra år spärrat in folk som kritiserade dem på ett slott i centrala Paris (Bastiljen), och därför såg många detta som en symbol för kungens förtryck. Så den 14 Juli plundrade folkmassorna ett vapenförråd och gick sedan till anfall mot Bastiljen, vilket då blev en väldigt avgörande dag, dagen då revolutionen segrade.