Filmrecension: Ciao Bella

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I "Ciao Bella" möter vi de nya stjärnskotten Chanelle Lindell och Poyan Karimi som båda gör suveräna insatser. "Ciao Bella" handlar om den stora längtan efter kärleken, vilket den sextonåriga killen Mustafa Moradi (Chanelle Lindell) har problem med. Alla tjejer vill bara vara hans kompis. Inte långt därifrån befinner sig Linnea som är på jakt efter en kille med både stil, mod och brinnande passion. Vilket inte är det lättaste i Sveriges fulaste och tråkigaste förort, enligt Linnea. Mustafas stora intresse är fotboll och på sommarlovet ska han och hans lag delta i Gothia Cup. När bussen anländer är det enda dem ser, tjejer, tjejer och återigen tjejer. En dag när dem spelar har Mustafa oturen på sin sida och får en boll rakt på näsan och börjar blöda. Medan han sitter vid kanten av planen kommer Linnea fram till honom och börjar prata engelska, då hon tror han är Italienare för att han bär en Italiensk t-shirt. Helt plötsligt fick han ett dilemma. Antingen låtsas han vara Italienare och förhoppningsvis få större chanser på tjejer eller bara vara sig själv. Mustafa kör på Italienare och får helt plötsligt hjälp av det Italienska laget som snyggar till honom och ger honom ett mer Italienskt namn, Massimo. Kort därefter sitter han mitt emot Linnea på en restaurang. Romantiken stiger till en högre nivå och kärleken växer, båda har blivit kära. Det är bara en sak som står i vägen, avståndet mellan Sverige och Italien. Gothia Cup drar mot sitt slut och Mustafa står inför ett svårt beslut. Ska han berätta sanningen eller ska han lägga tiden som gått bakom sig och åka hem och leva vidare.

Svensk film har inte riktigt varit min stil och absolut inte ungdomsfilmer. Men efter att ha sett den här har jag ändrat syn helt och hållet. Svensk film har bara blivit bättre och bättre genom åren, inget tvivel om saken. Tänker jag efter påminner "Ciao Bella" lite om den romantiska komedin "Notting Hill" med Julia Roberts och Hugh Grant, där man får följa två människors promenad rakt in i varandras armar. Den klassiska Hollywoodstilen. Skillnaderna mellan dem är att "Ciao Bella" är en Svensk film samt att det handlar om två ungdomars promenader rakt in i varandras armar. Vilket i mina öron låter romantiskt och intressant. Filmens resa från början till slut är som att åka en berg och dalbana. Det var fart och fläkt hela tiden, det var alltid något som slukade ens intresse. Filmen kan tänkas vara lite overklig. Två personer söker efter den stora kärleken och efter många omständigheter träffas dessa personer. Men här har man fått till det och lyckats göra den verklighetstrogen. Att få en film att kännas verklig och inte för tillgjord ut är något Svensk film har varit dålig på, men har under senare år blivit allt bättre. I ”Ciao Bella” har dem även fått med bitarna om hur det är att vara ungdom. Kärleken, svek och dem lyckliga tillfällena. För mig kändes det verkligt, vilket är en viktig, om inte den viktigaste delen i en film. Jag har sett moderna Svenska ungdomsfilmer som ”Fucking Åmål”, ”Fjorton Suger” och ”Hipp-Hipp Hora”, men ingen av dessa slår ”Ciao Bella” som fångade min och den övriga publikens intresse direkt.

Filmdistrubutören var tidigare osäker på filmens namn. Först fick den namnet "Mustafa/Massimo", som syftade på huvudrollens resa mellan Mustafas riktiga jag och Massi...