Bokrecension: I denna stilla natt av Mari Jungstedt

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hej

Jag har läst en kriminalroman skriven av Mari Jungstedt. Den handlar om en försvunnen ung flicka som har haft det svårt hemma med bl.a. en alkoholiserad mamma och en frånvarande pappa. Polisen som leder utredningen heter Anders Knutas och han letar förgäves efter ledtrådar och beröringspunkter angående flickans försvinnande.

En månad innan försvinnandet hittades en gammal fotograf ihjälslagen, och polisen tror till en början att bara det handlar om ett fylleslagsmål. När polisen senare finner flickan strypt till döds i skogen så tänker de om. De undrar om de två morden har någonting gemensamt, och i så fall vad.

Anders Knutas blir pressad av media på grund av den långsamma utredningsprocessen, och det leder till att ön vimlar av reportrar för att bevaka händelserna. På sidan om bokens egentliga handling pågår också en relation mellan en TV-reporter och en annan kvinna, det är också ganska intressant och är en anledning till att man vill läsa uppföljaren. Ska dom få varandra till slut eller inte?

Tillbaka till den riktiga handlingen…
Fanny som flickans namn var, hann inte ens med sin 14: e julafton innan hon dog. Miljöbeskrivningarna i boken är utomordentliga och man får verkligen känslan av närhet. Vintern beskrivs på ett riktigt bra sätt och det ger boken mer liv. Även detaljerna om miljön i boken sitter perfekt och det blir spännande att läsa.

”…vaknade av att hon låg bunden i en säng. En lina hade virats runt kroppen och hon satt fast som i ett skruvstäd. Hennes lemmar hade domnat och huvudet värkte. Hon försökte orientera sig i rummet så gott det gick från hennes fastlåsta position. Hon befann sig i ett av barnens sovrum, kände igen det från det tidigare besöket.”

I slutet får man veta det mesta om mördaren och massor av känslor blandas. På bara dom sista sidorna får man tacksamhet, sorg, skuldkänslor, ensamhet, frihet. Listan kan göras lång och ännu längre. Denna bok är att rekommendera, dessutom skulle jag vilja rekommendera att läsa uppföljaren också, bara för att få svaren på några tankeställare.

Själva språket som Jungstedt använder är säkert och fritt från vidriga detaljer. Hon är en intressant författare och jag tror att du kommer gilla hennes böcker. Hennes sätt att skildra barn är väldigt stark och man känner mycket medkänsla, vilket är riktigt bra. Boken går nästan inte slita sig från då ...