Asatron

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Skapelseberättelsen
En fornnordisk myt om hur världen skapades var att jätten Ymer dödades av gudarna. Av hans kött blev jorden, hans blod blev till sjöar och hav, hans ben formades till jordens berg, hans hår blev träd och huvudskålen lyftes högt upp och blev himlavalvet. Sedan skapade gudarna Midgård, där människorna fick på. Själv bodde gudarna i Asgård. De onda jättarna fick bo i Utgård.

Yggdrasil, världsträdet
För länge, länge sedan visste man inte att jorden var rund. Då trodde många att världen var ett stort träd. Trädet var en ask och hette Yggdrasil. Världsträdet var så stort att grenarna höll för alla. Det var så stort att ingen tänkte på att de bodde i ett träd. Världsträdet var nästan som ett hus, med flera våningar.

Längst nere vaktade Hel över sitt rike, dödens gudinna. Hon var dödens gudinna och var väldigt blek. Ner till Hels rike kom människorna efter att de hade dött.
Hel hade det ofta tråkigt så hon byggde sig ett skepp. Hon byggde det utav naglar från döda människor. Skeppet döpte hon till Nagelfar.

Midgård var på mittenvåningen, där bodde människorna. Jättarna bodde grannar med människorna men de bodde längre ut på grenarna. Jättarna och människorna möttes sällan även om de var grannar.

Gudarna bodde högst upp i Yggdrasil. De bodde inte så många i trädet på den tiden. Tre gudar ar bröder, de hette Oden, Vile och Ve. När de var ute och såg sig om var det alldeles tomt i Midgård. Människorna fanns inte än så ingen bodde där.
Vile och Ve hittade två träbitar som flöt i en vattenpöl. De tog upp varsin träbit och täljde två små figurer. Oden tyckte att träfigurerna var så fina att han ville att de skulle vara levande och göra barn. Därför andades han på dem och då blev de levande på riktigt. Han döpte dem till Ask och Embla, de blev de första människorna. Efter den dagen så bestämde gudarna över människorna.

Yggdrasils tre källor
Yggdrasil hade tre rötter och varje rot sög vatten ur varsin källa. Den första källan låg i norr, den var isig och kall. Där bodde det en drake som gnagde på trädets rot.

Den andra källan hette vishetens källa. Han som vaktade källan hette Mimer. Mimer drack av vattnet i vishetens källa och det gjorde honom mycket vis. Han var till och med så vis att han visste allt som hände i Yggdrasil.

Den tredje källan såg ut som en liten sjö med vatten som var blankt. Där vaktade tre kvinnor som vaktade källan. De kallades för nornor. Nornorna spann livstråden till varje människa. Nornorna bestämde hur lång varje tråd skulle vara, ju längre den är desto längre liv fick man.

Vattnet i den tredje källan lyste starkt. Det lyste så stark att det aldrig blev mörkt, det fanns ingen natt i Yggdrasil. Nornorna blev trötta av att aldrig få sova så till slut hängde de upp ett stort svart lakan. Men nornorna hade ingen ordning på tiden så de visste inte när de skulle ta ner lakanet.
De hade en tam, vit tupp som de bad att flyga upp till världsträdets topp. Han skulle räkna alla minuterna och gala när han hade räknat klart. Tuppen gjorde det gärna. När han gol tog nornorna ner det svarta lakanet och det blev dag. Då hade de hunnit sova och var pigga igen. Tuppen stannade där uppe i trädets topp hela tiden och gol både när nornorna skulle sätta upp och ta ner det svarta lakanet. Så blev det natt och dag i Yggdrasil.

Odens öga
Vile och Ve försvann, Oden letade och letade efter sina bröder men ingen hade sett dem. Då gick Oden till Mimer och bad att få dricka ur vishetens källa. Oden tänkte att om han drack det så skulle han bli lika vis som Mimer och på så sätt hitta sina bröder.

Mimer ville inte låta Oden dricka av vattnet, Mimer ville inte heller tala om vart bröderna var. Oden var envis och ville inte ge sig. Han sa till Mimer att han kunde ge bort sina ögon bara han fick vatten. Mimer gick med på detta och ville ha Odens högra öga. Oden tog ut sitt högra öga och eftersom Oden var en gud så kände han ingen smärta. Mimer la ögat i brunnen och gav genast Oden lite vatten.

Oden berättade inte att han redan kunde se vad som hade hänt med hans bröder. Han såg det med ögat som låg nere i brunnen. Vattnet ur brunnen hade gjort Oden mycket vis, han kunde se allt som hände i världen. Men det talade Oden inte om för någon.

Valkyriorna
Till Valhall fick bara de tappraste och ädlaste krigarna komma efter sin död. Oden och Freja bestämde vilka det blev, sedan skickade de Valkyriorna för att hämta de utvalda. Valkyriorna var starka och vackra kvinnor som var släkt med gudarna.

Valkyriorna red ner till midgård och pekade med sina spjut på de döda som skulle följa med till Valhall. Människorna kunde bara se valkyriorna när de hade dött. När Oden hörde Valkyriorna komma så skickade han iväg andra gudar för att möta krigarna.

I Valhall fick krigarna träna olika sporter varje dag och de fick god mat genom grisen Särimner och mjöd från geten Heidrun. På kvällarna läste man vacker poesi och spelade och sjöng tillsammans.

Valhall
Högst upp i trädet byggde Oden en borg. Han kallade borgen för Valhall, borgen var störst i hela världen. Det fanns 540 dörrar i borgen och alla dörrar var väldig breda. Genom varje dörr kunde det gå 800 personer i bredd.
Alla väggar i Valhall var täckta med guld, taken täcktes utav sköldar i silver. Utanför Valhall låg det en lund, alla träden i Lunden hade löv av guld.

På taket till Vallhall stod det en get. Geten hette Heidrun och åt av löven från världsträdet som innehöll en nyttig saft. Getens spenar hängde ner genom rökhålet på Valhall och ur spenarna kom det honungsmjöd, som var en slags öl. Mjödet rann ner i en enorm skål och den fylldes på varje dag så att det räckte till alla i Valhall. Nu var Valhall färdigt och Oden var nöjd.

Gudarna
Men Oden ville ha en kvinna som han kunde dela allt fint med. Han tittade ner i trädet för att hitta sin kvinna. Snart såg han Frigg, henne ville han ha.
Frigg ville gärna gifta sig med Oden.
Hon hade fått en kappa med vingar utav sin far, när hon hade den på sig så kunde hon flyga.
Den satte hon på sig och flög upp till Oden i Valhall. Oden visade Frigg runt i Valhall, hon fick hälsa på alla de andra gudarna och på Odens djur. Oden och Frigg fick många barn och de blev mycket lyckliga.

Friggs bror hette Njord, han var havets gud. Oden blev god vän med Njord. Njord hade två barn som var väldigt vackra, de hette Freja och Frej. Njords fru hette Skade, hon var sällan hemma på Njords gård. Hon tyckte mycket om att åka skidor och hon tyckte att det var för lite snö på Njords gård. Så hon åkte hem istället, hennes hem låg nära den kalla källan. Där kunde hon åka skidor.

Freja var kärlekens gudinna. Hon var vacker, klok och god. Om man hade bekymmer med kärleken så kom man alltid till henne och fick råd. Ibland så åkte Freja i en vagn som drogs av katter.

Frej var Frejas bror och han bestämde över markens gröda och avgjorde människors och djurs fruktbarhet. Till honom offrade man för att få barn, för att husdjuren skulle föröka sig eller för att skördarna skulle bli rikliga.

Odens husdjur
Två korpar hade Oden, de hette Hugin och Munin och var mycket kloka. Det flög runt överallt i trädet och tog reda på vad som hände. Sedan flög de tillbaka till Oden och berättade allt de hade sett och hört.

Varje dag slaktade dem grisen Särimner och kokade honom i en stor gryta. Fläsket räckte till alla gudar. Varje kväll blev Särimner levande igen så att han kunde slaktas och kokas nästa dag.

Oden delade sin mat med två vargar som hette Freke och Gere. Vargarna låg under bordet på hans fötter som två stora hundar. De följde Oden överallt precis som två stora hundar.

Oden hade också en häst som hette Sleipner Den hade åtta ben och på den red Oden om nätterna. Han red igenom rymden för att se att alla var sams i Yggdrasil.

Odens barn
Oden hade sju barn. Tor var äldst och starkast. Sedan kom Balder, Brage, Tyr, Höder, Vidar och lilla Saga. Stora och starka blev alla barnen.

Tor hade en hammare som han aldrig missade ett enda slag med. Han hade handskar av järn som gjorde att hammaren aldrig gled ur hans händer. Runt hans midja hade han ett bälte som gjorde honom dubbelt så stark. Tor åkte fram över molnen och när han var arg svingade han sin hammare så att det blev blixtrar och dunder.

Tyr hade ingen fru, han bodde i tält hela året och han var soldaternas gud. Han var butter och tvär. Han tyckte om att vara med när Tor slogs mot jättarna.

Höder var närsynt och såg dåligt på långt håll. Höder var inte gift och gillade helst att sitta hemma och läsa.

Brage tyckte om att skriva dikter, spelar harpa, sjunga och dricka mjöd. Hans fru hette Idun och hon var nästan alltid ute. Den som åt av hennes äpplen blev 2 år yngre, men man fick bara ett äpple om året och man måste ha fyllt 25 år. Gudarna fick ett äpple på sin födelsedag.

Balder var mild och snäll och ville ha det lugnt och skönt. Han, hans fru Nanna och deras snälle son bodde på en fin gård med en segelbåt.

Runor och Dagar
I Yggdrasil var alla analfabetiker. Inte ens Mimer som var visast av alla kunde läsa och skriva. Det fanns varken papper eller pennor. En dag hade Oden tråkigt, han tog sin kniv och en bit trä och ristade i träet.
Han ristade olika små tecken, sen kom han på att de små tecknen kunde betyda olika saker, bokstäver, men Odens bokstäver var inte runda eller snirkliga som våra är idag. Hans var kantiga och spetsiga eftersom han ristade in i trä och sten. Oden kallade sina bokstäver för runor.

Oden blev allt bättre och bättre på att skriva. Han tyckte att dagarna skulle namnges. Tuppen gol när det skulle bli dag och när det skulle bli dag men Oden ville att varje dag skulle ha ett eget namn. En dag var Tor, Tyr och Freja och hälsade på hos Oden. Han ville att de skulle ha varsin dag namngett efter dem.

De fick dra lott om vilken dag i ordningen som skulle bli deras. Dagarna blev i denna ordningen, Tyrs dag (tisdag), Odens dag (onsdag), Tors dag (torsdag) och Frejas dag (fredag).
Oden tyckte att det räckte med fyra dagar och ingen annan sa emot.

Heimdall hjälper människorna
Ibland klädde Oden ut sig, så man inte känd igen honom, sedan red han ner till Midgård för att se hur människorna hade det. Han märkte att människorna varken kunde bruka jorden, läsa, framställa järn eller göra upp eld. Det ända människorna gjorde hela dagarna var att leka hela dagarna. Oden tyckte att människorna behövde en lärare. Gudarna pratade om hur de skulle göra och beslutade att Heimdall skulle bli människornas lärare, han var nyfödd när han blev vald. Som lärare måste man vara tålig, stark och klok. Heimdall fick därför dricka vatten ifrån de tre källorna.

Sedan la gudarna det nyfödda barnet Heimdall, en sädeskärve, verktyg och smycken i en guldsmyckad båt, Heimdall skulle lära människorna att använda alla dessa saker. Båten drogs till Midgård av två svanar.

Människorna tog genast hand om Heimdall, de tyckte att han var ett vackert barn och tog väl hand om honom, men ingen visste om varifrån han hade kommit. När han blev vuxen så valde människorna honom till hövding.
Han lärde människorna bruka jorden, tämja husdjur, bygga hus, jaga, spinna och väva, läsa och skriva. Han berättade om gudarna och visade hur man hyllade dem, han lärde dem även att spela och sjunga. Människorna började bygga byar och städer och bildade familjer. Heimdall fick en tre söner med tre olika kvinnor. Det sista barnet, Jarl, blev hövding efter sin far.

Loke
Loke var en vän till Tor, han var egentligen en jätte men räknades ändå till gudarna. Loke var inte att lita på, han ljög och hittade på elakheter men det visste inte Tor om. Det var bara Oden som var misstänksam mot Loke. Odens öga låg ju i Vishetens brunn så han kunde se mer än andra, Oden såg att Loke var opålitlig men Loke hade lätt att luras ändå. Han var stilig och listig, han kunde tala väl och få folk att tycka om honom. Loke kunde dessutom förvandla sig. Loke ställde ofta till problem för gudarna men han ville inte bli avslöjad, han var rädd att de skulle straffa honom då. Istället hjälpte Loke gudarna med problemen som han själv hade gett dem.
Loke levde ett dubbelliv, när han var hos gudarna var han snäll och trevlig men är han var hos jättarna var han grym och elak.

Balders död
Balder kunde inte sova, han drabbades ofta av mardrömmar om att han skulle mördas. Oden visste inte vad han skulle göra så han red ner till Hels rike för att se om det fanns någon sanning i det. Där väckte han den främsta sierskan som funnits och frågade henne om Balders framtid. Hon berättade motvilligt att hela Hels rike förberedde sig på att ta emot Balder.
Frigg blev så förskräckt när hon fick reda på att Balder snart skulle dö så hon gick ut i naturen och pratade med allt hon mötte. Hon talde med alla baciller, djur, växter, järn, koppar, sten och trä. Allt och alla lovade henne att aldrig göra Balder illa. Hon glömde dock att fråga den lilla obetydliga misteln, som lever på att klamra sig fast vid andra träd.
Eftersom man inte kunde skada Balder så brukade de andra roa sig genom att ha honom som måltavla när de sköt pil. Men Loke var sur och tyckte att asarna var fåniga, dessutom hatade han den genomgode Balder innerligt.
Han frågade allt om det fanns något som inte hade gett löftet till Frigg. En kväll såg Loke en konstig kvist som satt högt uppe i ett träd. Han frågade busken vad den hette och den svarade att den var en mistel. Loke frågade då om misteln hade lovat Frigg att aldrig skada Balder. Misteln svarade att Frigg aldrig hade sett den, därför hade hon inte fått något löfte av den, men misteln struntade i Balder. Loke tog då en bit av misteln och täljde en pil.
Loke gick till Höder, Odens halvblinde son, och sa att det var så synd att inte han kunde vara med och skjuta pil på Balder. Loke förklarade också att Höder kunde få låna Lokes pilbåge vilket var så bra att den kunde se själv, så då gjorde det ingenting att Höder var närsynt. Loke hjälpte honom att rikta pilen mot Balder och Höder sköt. Balder fick pilen i hjärtat och föll död. Höder hade ingen aning om vad som hade hänt, men Balders halvbror Våle kastar sig fram och slår vansinnig av sorg ihjäl Höder. Loke var borta och Oden skickade då budbärare Hermod att på Sleipner rida ner till Hels rike för att prata med dödsgudinnan.
Hon kan släppa Balder fri om alla levande väsen begråter honom. Det gör alla, alla utom jättekvinnan Töök, som visar sig vara Loke i förklädnad. Loke visste att han var avslöjad och att gudarna förföljde honom. Han gick till Mimer och bad Mimer att vända Odens öga så att han inte kunde se Loke. Mimer vägrade så då tog Loke sitt svärd och högg av Mimers huvud. Sedan gick han till brunnen och vände själv på Odens öga. Även om Mimers huvud var avhugget så kunde han inte dö, han såg allt som Loke gjorde. Loke förvandlade sig till en fisk och kastade sig i bäcken. När Oden kom berättade Mimer vad Loke hade gjort och vart han var.
Lokes får ett fruktansvärt straff. Med sin sons tarmar binds han vid tre vassa stenar. En stor huggorm hänger ovanför hans hud och droppar gift i hans ögon. Lokes fru Sigun stannar troget vid hans sida och fångar upp giftet i en skål för att hälla ut det. Men ibland hinner hon inte riktigt med och Loke får giftet i ögonen. Då skälver han till så marken skakar ända ner i Midgård, och då kallar människorna det för jordbävning

Ragnarök
I tre svåra år är det nö...