Lech Walesa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den 29 september 1943 i Popowo i Polen, föddes en man som skulle komma att förändra Polens politik för all framtid.
Mannen hette Lech Walesa.
Han spelade en stor roll i Polens politiska utveckling mot demokrati. Man kan då fråga sig, var Lech Walesa anledningen till att Polen idag är ett demokratiskt land?

Lech Walesa växte upp i en fattig bondefamilj under en kommunistisk regim. Efter att ha avslutat grundskolan jobbade han som bilmekaniker på en verkstad mellan 1962och 1965. Han tjänstgjorde i armén i två år innan han blev anställd som elektriker på Leninvarvet i Gdansk 1967.

Redan året därpå genomförde han där sin första politiska aktion genom att uppmana sina arbetskamrater att inte gå på de statligt styrda fackföreningarnas möten. Han menade att föreningen inte värnade om arbetarnas bästa utan endast följde kommunistpartiets befallningar. Detta var mycket modigt gjort i ett land där öppen kritik mot staten var strängt förbjuden. Det var början på en lång kamp mot kommunismen.

1970 utbröt en stor arbetarrevolt i städerna vid kusten längs Östersjön. Anledningen var att staten hade höjt matpriserna orimligt mycket och arbetarna, som inte under några omständigheter skulle ha möjlighet att försörja sig, drog igång en enorm proteströrelse. Längst fram i protesttågen mot orättvisan gick Walesa. Situationen var ohållbar och urartade. Polisen besköt folkmassorna och många protesterande arbetare dödades.

Trots detta fortsatte strejkerna. Kommunisternas partihögkvarter i Gdansk sattes i brand och man ockuperade en polisstation. En grupp protestanter planerade även att storma fängelset i närheten. Då visade sig Walesa i ett fönster och bad protestanterna att lugna ner sig. Han förklarade att det skulle vara dumdristigt att storma fängelset, och de lyssnade på honom. Han och flera andra protest ledare lyckades få arbetarna att samlas vid varvet där Walesa arbetade för ett möte. Där utlystes generalstrejk. Walesa blev samtidigt vald till en av representanterna i strejkkommittén.

6 år senare fick han sparken från samma varv pga. sitt ledarskap i strejkkommittén och fick leva på ströjobb i flera år Han stannade inte i Gdansk utan sökte sig bortåt där arbete fanns.

1980 kom han tillbaka då en ny storstrejk var på gång att bildas. Även den här gången utlöstes protesterna av höjda matpriser men nu fick saker och ting en politisk udd.
Arbetarna ville ha en genomgripande förändring. Dock trodde man inte att detta skulle bli möjligt då man tänkte tillbaka på när Sovjetunionen 1956 och 1968 invaderat Ungern och Tjeckoslovakien och slagit ner revolterna där. Risken att samma sak skulle hända i Polen ansågs överhängande. Walesa, som ledde protesten, förstod detta och var mycket försiktig i sin kritik mot Sovjetunionen.

Walesa insåg också att han behövde ha mycket stöd om han skulle få resultat så han samarbetade bland annat med KOR (Kommittén för arbetarnas försvar) men framför allt med katolska kyrkan. Detta visade sig 1981 då den dåvarande påven Johannes Paulus II besökte Walesa. Walesa var en mycket from och trogen katolik vilket han hade gemensamt med miljoner polacker. Den katolska kyrkan spelar därför en mycket stor roll i Polen.

Den fackföreningsrörelse som fanns i Polen under den här tiden var styrd av kommunisterna och gick helt i deras ledband. Walesa gjorde därför inga försök att reformera den, då han insåg att det var en omöjlighet, utan han kämpade istället för att bygga upp en ny facklig organisation. Att göra något sådant hade länge varit förbjudet men efter den 31 augusti 1980 hade protesterna pressat kommunisterna så hårt att de tvingades till eftergifter. I ett försök att skapa ett ”modus vivendi”, en tillfällig lösning i en svår situation i väntan på att en permanent lösning ska utformas, lät kommunisterna Walesa och hans anhängare få som de ville. Arbetarna fick rätt att organisera sig i fria fackförbund och strejka. I och med detta avtal hade kommunistpartiet avsatt sig det maktmonopol de hade haft under lång tid.
Detta fastslogs i Gdansk-avtalet och blev grunden för den organisation Walesa skulle komma att starta, Solidaritet.6

Den nya fackliga organisationen som växte sig snart större än den gamla och tvingade kommunisterna till eftergifter på flera fronter. Det polska kommunistpartiets ledning byttes ut och en våg av utrensningar från partiet följde. Många började tro på demokrati i landet.

Trycket på Jaruzelski, som då styrde landet, blev till slut för hårt. Han fruktade bland annat att Sovjetunionen skulle blanda sig i och i december 1981 slog regeringen tillbaka med den så kallade Luciakuppen. Detta var samma år som Walesa valdes till ledare för Solidaritet. Landets lilla period av relativ frihet tog slut och man införde undantagstillstånd. Solidaritet upplöstes av myndigheterna, ledarna greps och strejker förbjöds. Meningsyttranden förbjöds och minsta protest ledde till arrest. Walesa själv sattes i husarrest i närmare ett år.

För påven Johannes Paulus II var detta ett hårt slag. Han hade stöttat Walesa och hans rörelser. I sina kommentarer avrådde han från våld men var orubblig i sin ”solidaritet med det polska folket”. Påven hade nära samförstånd med västvärldens ledare, framförallt USA. USA betydde mycket för Solidaritet genom att de skänkte organisationen stöd och hjälp. Inte enbart genom pengar utan även genom att bidra med tryckpressar, kopieringsapparater och radioutrustning då motståndsrörelsens vapen inte var kulor utan ord. Framförallt behövdes stödet då organisationen var tvungen att agera under jord.

Då Walesa blev frisläppt hölls han fortfarande under bevakning men lyckades både få tillbaka sitt gamla jobb vid varvet och hålla en svag kontakt med Solidaritets ledare.

1983 tilldelades Lech Walesa Nobels fredspris, vilket förstås gav den underjordiska Solidaritetsrörelsen mer kämpaglöd, men av rädsla att inte kunna återvända till Polen lät han sin fru åka och hämta priset.

Januari 1989 inledde Solidaritet, trots att den fortfarande var förbjuden, ett ”rundabordssamtal” med den kommunistiska ledningen.
Sovjetunionen hade då haft ett maktskifte och styrdes nu av Mikhail Gorbachev. Han hade inga planer så som hans företrädare hade haft att med våld gå in i kommunistiska land och se till att de höll sig till kommunistisk politik. Detta och flera andra orsaker ledde fram till de första fria valen i juni samma år, där Solidaritet segrade stort. Tadeusz Mazowiecki blev premiärminister medan Walesa höll sig i bakgrunden i väntan på sin tur. 1990 splittrades kommunistpartiet och Walesa blev Polens första demokratiskt valda president.

Walesa hade dock klarat sig bättre som protestledare än president. Kriser inom partiet avlöste varandra och då Walesa inte hade varken ekonomisk intelligens eller utbildning resulterade detta i att Aleksander Kwasniewski, en före detta kommunistpolitiker, 1995 vann med knapp marginal över Walesa i presidentvalet och i och med detta avsatte Walesa från hans presidentpost.

Walesa gjorde ett försök att göra comeback och skapade ett nytt parti som ställde upp i valen, men då hans politik på senare dar upplevdes som grov och vulgär lyckades han aldrig något vidare.
Trots detta är det ingen som kan neka hans politiska och historiska betydelse.

Så var Lech Walesa anledningen till att Polen idag är ett demokratiskt land?
Jag skulle nog säga det. Eller åtminstone var han en bidragande orsak. Troligtvis hade det kommit någon annan som spelat hans roll sena...