Pjäsrecension: Martaondansen av Horace McCoy

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Maratondans är en spånnade föreställning fylld av sång, musik och dans. Det är en jättestor och stark ensembel man ser på scen. En sliskig konferesier, en charmig dansbanvärdinna, en trvärdig äldre dam på jakt efter en yngre man ,utmärkta dansare och skådspelare, och en fantastisk orkester.

30.tals kostym och scenografi som har förvandlat Sveteatern till en amerikansk dansplats gör att man verkligen njuter av varje sekund. Man beffiner inte sig så ofta som publik i mitt av en teatersföreställning. Men i just den här är man verkligen en del av hela historien. Publiken är egentligen en "maratondanspublik"och inte någon vanlig tetarspublik.

Pjäsen har ingen djupare dramaturgi eller någon grundberättelse. Det händer saker hela tiden och det finns samtidigt fokus på flera aktörer och flera levnadsöden. Man blir aldrig berörd av någon ensklig berättelse. Hela pjäsen ger en helhetsbild på 30-talets i USA med depression och stor arbetslöshet. De fatiga lever i hoppet att få pengar och lyckan. De arrangerade maratondansentävlingarna skulle locka många deltagare i hopp om att vinna pengar eler att blir
upptäckta. Man dansar i flera dagar,veckor och det är egentligen "dödsdans för tusen dollars skull".