Interpretation på Gen 2:2b-24 GT

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har jämfört med Bibel 2000 (B2000) och Åkesons översättning 4: e upplagan.
Himmel (v 2b) B2000
Himlarna Åkesson
Flöde (v 6) B2000, hebreiska ordets betydelse okänd i detta sammanhang.
Dimma Åkesson
Blåste in liv (v 7b) B2000
Blåste livets ande Åkesson
Ord som har fått en modernare betydelse i B2000 än Åkessons.
Tigris (v 14a) B2000
Hiddekel Åkesson
Inte bra (v 18a) B2000
Icke gott Åkesson
Levande varelse (v 7b, 19b)
Levande själ Åkesson
Kvinna (v 23b) B2000
Maninna Åkesson
Textkritiska kommentarer till B2000
V 20 alla himlens fåglar enl. BHS. MT har himlens fåglar
Åkesson har MT himmelens fåglar
V 20 han rättelse enl. BHS. MT har ”Adam”.
Åkesson har människan som MT.

Detta gör att ingen riktigt säkert vet om det var ett flöde av vatten, eller en dimma som vattnade jorden. När det gäller rättelsen enl. BHS av han, så blir det ett mer personligt begrepp än bara användandet av människan, förutsatt att det inte gäller egennamnet Adam. MT är ibland obegriplig därför använder man andra källor, det betyder givetvis inte att källan (BHS) är den korrekta i det här fallet. Dessutom så är hebreiskan jämfört med svenska väldigt olik och kan vara svår att återge.
Åkesson använder grundtexten, men språket i Åkessons är föråldrat och han har en konfessionell uppfattning. Ibland uppfattar jag att Åkesson är idiomatisk dvs. mer nära språket, tänker då på v 2b himlarna det talas om ”Himlen, himlarnas himmel…” 1 Sam 8:27 (B2000). Men å andra sidan så är B2000 väldigt saklig och tar upp intressanta infallsvinklar, som jag tycker man kan komplettera med.

Språklig kontext/Snävare kontext
Texten kan läsas som en enskild berättelse men den hör ihop både med kap. 1 och kap 3-4. ”Detta är berättelsen” v 2:4 finns överallt i Genesis (6:9; 11:27; 32:2). Texten knyts ihop med en plats ”Edens lustgård” och bildar egentligen två delar. A: 2:5-25 skapandet av man och kvinna. B: 3:1-24 frestelsen och syndafallet från lustgården. Texten har ett klart berättaresammanhang där det finns fyra roller Man, Kvinna, Gud och djur. Ortsnamn ”Edens lustgård” där hela dramat utspelas och vävs in i kapitel 2-3. Kapitel 1 berättar att man och kvinna ska bruka och vårda jorden samt föröka sig (1Mos 1:28) vilket händer i kap. 4:1. Texten kan förstås genom föregående kapitel, men det finns både personer och språkliga kopplingar i efterkommande kapitel. Detta gör att vi kan förstå helheten, av relationen mellan man, kvinna, djur och Gud. T ex A: att man och kvinna skapades av Gud och förvisades ut ur Eden av Gud; B: att djur och människa är skapad av Gud.


Vidare kontext
Perikopen ingår i Genesis och den uppdelas i två delar, Urhistorian kap. 1-11 och 12-50 Patriarkberättelser. Dessa hör ihop eftersom utan Adam och Evas släkttavla så hade det inte funnits ett judiskt folk. Texten omfattar då hela GT se 1 Krön 1: 1 Adams släkttavla och andra folk 1Mos 10:1 Noas söner Sem, Ham och Jafet. Den fyller en funktion om att Gud och endast Gud har skapat allt. Utan Gud finns ingen värld eller himmel.

Textyp
Genre: textberättelse/sägen men även en etiologisk kultberättelse. Där äktenskap, sexuell attraktion, kvinnans lott i livet (födslosmärtor) och kvinnans skapelse ur Adams revben besvaras. Texten vill söka ett svar på människolivets gåtor.
Exempelberättelse den första kvinnan kom ur en man, Adam är den förste människan en prototyp för människan. Den har också inslag av poetiska ordlekar v 23 ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen” (B2000). Vilket blir tydligare på hebreiska ”kvinna… av man” blir ishá ”kvinna” och ish för ”man”.
Texten kommer ursprungligen från kulten. Den kan ha lästs vid olika sammankomster, den kan ha blivit en sägen som slutligen skrevs ner till en poetisk/etiologisk text. Texten talar i symboler och bilder som är till för att påverka mottagaren. T ex att Gud finns och har skapat allt, detta kunde då ge tröst för troende och visa på att alla människor hör ihop med varandra. Jag påverkas av typbestämningen och jag håller med om att den är en etiologisk och en historisk berättelse.



Källkritisk analys
Texten är en J-källa (Jahvisten) men före texten finns en P-källa (Prästskriften) övergången från P-källan till J-källan är svår att lägga märke till. Men både litterär stil, teologi mm. avgör skillnader mellan J och P. Det som utmärker J-källan är det heliga gudsnamnet JHWH som översätts med ”Herren”. Prästskriften använder Elohim och i perikopen används det dubbla namnet ”Herren Gud” (JHWH Elohim). Uttrycket finns inte någon annanstans än i Genesis 1-11.
Detta är intressant eftersom Gudsnamnet JHWH inte presenteras förrän i 2 Mos 3:14, så Pentateuken är knappast kronologisk. I 2:10-14 finns det en beskrivning av fyra floder som avbryter berättelsen, detta kan vara ett senare tillägg. Syftet med det skulle då vara att länka paradiset med en geografisk plats nämligen ”österut” (v 8). Det gör att mytologisk urtid och historisk tid sammanstrålas till en och samma plats.
J-källan använder ”gjorde” (2: 4b) istället för P-källans ”skapa” (1:1). Ett annat exempel är att vattnet i kap 1 (P) är förknippat med något ont/kaos och död, men i kap 2 (J) är det rinnande vattnet liv och något gott.

Gemensamma motiv med andra texter är de fyra floderna (v 10-14) som Hesekiel tar upp, (i Hes 47:8 ff.) en flod som rinner österut och som ger liv till allt skulle kunna vara samma flod. Guds ande eller livets ande som finns i varje människa, är ett annat gemensamt motiv med Jes 42:5 ”… livsande åt dem som vandrar på jorden”. Vilket skulle visa att Gud har skapat jorden (kvinna, man, djur och växter mm.). Och att ”Edens lustgård” finns geografiskt och skulle då vara en kultplats (eller myt) där Gud finns, eftersom människan förvisades ut från den.

Traditionshistorisk, redaktionshistoria samt tidshistorisk och kulturhistorisk belysning
Texten J-källan kan dateras som skriven tidigast från ca 900 f Kr, kan vara en gammal muntlig traditions historia som cirkulerade för folket. Texten kan vara i symbios med andra berättelser som ”Enuma elish”, en mesopotamisk text och av den Babyloniska skapelseberättelsen, men det behöver inte vara så. Dessutom har kvinnan och revbenet likheter med den sumeriska paradismyten om Enki och Ninmakh, (skrevs före 2000 f Kr.) där revbenet spelar en viss roll. Det går inte att veta vilken historisk tid, även om vissa judar har som muntlig tradition att jorden är drygt 6000 år, så förblir historisk tid okänd. När texten slutfördes kan vara svårt att hitta, dels kan den vara skriven under kung Davids/Salomons tid och slutfördes och redigerades helt till 400 f Kr. Eller så kan det vara att J-källan (J, E, D och P skrifter som skrevs i olika tidsepoker) slutligen blev redigerad och klar efter exilen 587 f Kr, tillsammans med E, D och P-källan. Det är troligtvis inte Moses som är författare för hela Genesis. Texten i tidiga stadier vill troligtvis förklara människans ursprung och förhållandet till Gud, samt att Gud styr överallt.
Eden används även i andra böcker som, Hes 28: 13a ”I Eden, Guds trädgård…”; 31:18 ”Var något av Edens träd lika praktfullt…” och Joel 2:3 ”Edens trädgård”. Eden kan tolkas som en plats av njutning eller ljuvlighet och lokaliserades till området mellan Eufrat och Tigris. Kan vara ett område i Arabien och Egypten/Nubien. Denna plats blir då en kultplats där allt började med människa, djur och Gud. F.ö. är Edens plats okänd. Floderna Tigris och Eufrat visar ett kulturhistoriskt perspektiv, de andra två floderna är osäkra att lokalisera (Gichon kan ha varit namnet på en källa i Jerusalem). Texten ska läsas i då tid. Den talar om det förlorade paradiset och även om paradisets återkomst, vilket skulle då ge ett hopp för människans framtid.

Episodisk struktur
Prolog 2:5-17 Gud har huvudroll och handlar, mannen närvarande men passiv.
Tema: Gud ”gjorde”, byggde som en krukmakare människan som är också höjdpunkten i historien.
Kris: v18 ”Det är inte bra att mannen är ensam...” Guds skapelse var inte komplett. Vad gör Gud? Vad gör mannen? Och hur handlar Gud?
2:18-24 Gud har huvudrollen, mannen en mindre roll, kvinna och djur är passiva.
Stegring: sakta stegring till klimax v 21.
Vändpunkt: Gud handlar han gör en kvinna av ett revben (v22)
Upplösning: v23 Mannen har en dialog med Gud som återknyter till Guds ord ”Det är inte bra...” (v18) till att det blir bra.
Avslutning: Gud instiftar att man och kvinna ska bli ett och mannen ska lämna sin gamla familj och skapa en ny familj med sin kvinna.

Tidsdimension: Historien börjar i snabbt tempo, men stoppas av ett inlägg med detaljer v 10-14 stegras sedan upp igen sakta och tar upp ett tema: har Gud glömt att mannen är ensam i v 18 och krisen följer av att Gud säger ”Det är inte bra...” Sedan följer fler detaljer till upplösningen i v 22. Där vändpunkten är dialogen mellan mannen och Gud, att nu är allt bra igen v 23.

Huvudbegrepp och idéinnehåll
Herren Gud återkommer 11 ggr i texten i hebreiska blir det JHWH Elohim = skapare på heb. (v 4b, v 5, v 7, v 8, v 9, v 15, v 16, v 18, v 19, v 21, v 22). Vilket visar att det är Gud som skapade allt. Epitetet Elohim visar vilken karaktär Gud har och inte hur han ser ut eller vem han är. Gud är inte begränsad till våra ord därför koncentreras det mer på hans egenskaper. Detta tema är igenkännbart genom hela GT t ex El Elyon (Gud den högste) El Shaddaí (Gud den allsmäktige) m fl.
Ett annat viktigt tema är att Gud blåste in liv genom människans näsa.
Vilket visar på den nära gemenskapen mellan människa och Gud i det här fallet ett starkt teofani exempel, människan är gudomlig men inte Gud.
Det hebreiska ordet `avad som betyder ”tjäna” kan översättas till att odla eller bruka jorden (v 15), vilket visar på att människan har en kallelse på sitt liv. Nämligen att bruka och vårda jorden, människan är också formad av jorden och ska åter bli jord. Dvs. allt hör ihop med varandra och allt är ifrån Gud.

Jag har läst texten med positiv utgång till vad författaren eller källan vill tala och analyserat med en kritisk inblick vad texten vill säga till mig.
Texten talar till mig om att Gud har format allt och att både djur, natur samt människor tillhör Gud. Gud visar sin omsorg om allt och inget problem är för svårt för Gud. Han skapar ju en kvinna av ett revben från mannen för att symbolisera samhörighet och komplement. Detta är givetvis min egen tolkning och den är inte felfri, utan full med mänskliga brister.

Syntes
Texten talar utifrån att människa, djur och natur har ett ursprung. Detta ursprung är Gud.
Texten talar om en prototyp av människan nämligen en man, ur denna man skapas en kvinna. Den är etiologisk och tar upp äktenskap, sexuell drift, kvinnans födslosmärtor samt att människan är gudomlig men inte Gud.
Perikopen belyser Guds suveränitet gentemot hans skapelse, Gudsnamnet JHWH Elohim nämns 11 ggr, vilket visar att Gud har huvudrollen. J-Källan som dateras tidigast 900 f Kr och har sin kompletta redigering från 587 f Kr el. så sent som 400 f Kr. Den innehåller poetiska likheter ish (man) och ishá (kvinna) och att dessa ordlekar kompletterar varandra. Människan är kallad av Gud att bruka och vårda jorden eftersom människan själv har sitt ursprung ifrån den. Allt har en harmoni med varandra och ”Edens Lustgård” visar att det är en behaglig plats, ett paradis m a o. Alla folkslag har sina rötter från dessa två figurer enligt GT. Avslutningsvis så är texten en smart historia som byggts upp på dramatik och är inflätade i andra kapitel i GT både i snäv och vidare kontext...