Analys på tidigaste musikminnet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har ett mycket starkt musikminne från mina tidigare barndomsår, det är från då jag var sex år gammal och var med min och en annan familj på melodifestivalen. Jag minns det i detalj, precis vilka känslor jag fick och vad som hände. Att det är ett minne och inte bara vad någon har berättat för mig att jag gjort kan jag förstå genom att jag minns precis känslorna och sinnesstämningen jag hade då. Jag minns hur bra jag tyckte alla artisterna var och hur jag speciellt fastnade för Martin Svensson med låten: ”Yeah Yeah Wow Wow.” Det var den bästa låten jag någonsin hade hört och han blev min nya idol från den dagen och genom många år framöver. Varför jag gillade just denna låt så starkt skulle man kunna ifrågasätta, och nu i efterhand kan det vara lättare att förstå varför. Jag kan tänka mig att jag blev lite förtjust i honom, bara genom anblicken på honom, då jag tyckte han såg mycket bra ut redan då.

Låten är ju skriven som om den är tillägnad någon, jag tror att jag uppfattade det som att han stod där framme och sjöng bara till mig. Som om alla tusen människor runt omkring bara försvann och det bara var han och jag för en stund. Jag tror att jag kände mig som den utvalde då han t.ex. sjöng detta stycke: ”Du är flickan i reklamen, som har tagit charmexamen. Tv-shop är så på riktigt, det du säger är så viktigt.” Som om orden gick som en blixt från hans mun direkt in till mitt hjärta! Dessutom minns jag hur positivt inställd jag var till livet som liten, jag misstänker att det också påverkade vilken musik jag lyssnade på. Jag ville liksom höra musik man blev glad av, som man kunde dansa och släppa loss till. Detta kan jag sammankoppla med att varje gång denna låt spelades på exempelvis radion började jag hoppa och dansa i samma ögonblick jag hörde refrängen.

Jag tror att detta berodde på att det var lite fart i låten, samtidigt som han lät så glad medan han sjöng. En annan sak som jag tror var en av faktorerna bakom mina känslor för låten är att jag förstod precis vad han sjöng och vad det betydde och menades. Jag var ju trots allt ganska liten och det var nog många av de andra artisterna som hade låtar innehållande svårare ord samt att de kanske sjöng snabbare så att alla ord bara flöt ihop med varandra. Martin däremot hade en sådan oerhört ren och klar röst kommer jag ihåg, vilket troligen bidrog till att jag verkligen lyssnade på orden i låten och kanske skapade en egen uppfattning och budskap av texten. Jag tror helt enkelt att den enkla texten fångade mitt intresse.

Även idag då jag hör låten mår jag bra av den på något sätt, det är troligen samma känslor som återuppstår i samband med musiken. Så är det ofta för mig, om jag t.ex. är ledsen och lyssnar på en viss låt flertalet gånger och sedan hör samma låt långt senare så återfår jag samma känsla. Jag blir liksom ledsen av låten, på det sättet tror jag det är med Martin Svenssons låt: jag tror att eftersom jag lyssnade på den mycket under ...