Bokrecension: Gonatt Mister Tom av Michelle Magorain

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I den här boken kastas man in i handlingen på en gång. Den börjar med ett samtal mellan Mr Oakley och kvinnan som har hand om inkvarteringen av evakuerade barn i Little Weirwold. Mr Oakley förstår att det är hans skyldighet att ta hand om ett av de många barnen som kvinnan har med sig. Han har själv rätt att välja vilket barn han vill ta hand om, men kvinnan föreslår en liten pojke med rödblont hår. Hans mamma ville att han skulle vara hos någon som är gudfruktig eller som bor i närheten av en kyrka. Det var så lille William Beech hamnade hos Mister Thomas Oakley från första början.


Thomas Oakley en enstörig man över sextio, kraftig och med en tjock vit kalufs, en jätte tänkte Will första gången han såg honom. Han har levt ensam bredvid den lilla kyrkogården i Little Weirwold ända sedan hans fru Rachel och deras nyfödde son dog. När de dog bröt han med alla bekanta som han och Rachel umgåtts med för han tyckte de påminde honom för mycket om henne.
Mr Tom gillar inte att ta hand om barn, men med William är det annorlunda. Han är tyst och väluppfostrad, men kanske lite för tyst?
Mr Tom blir under tiden en annan person. När han blir tvungen att ta hand om William så skaffar han fram kläder, mat och egna ägodelar till Will. Mr Tom blir mer och mer vänlig och öppen efter att Will flyttat in hos honom. Mr Tom får ge den kärlek han skulle ha gett till sin egen son och Rachel, till Will istället.


William Beech är en evakuerad liten pojke från Londons slumkvarter. När han kommer till Mr Tom är han åtta år, blåslagen av sin mamma och kraftigt undernärd. Will är rädd, osäker och skygg. Han gör sitt bästa för att inte göra fel, ”bara göra som du blir tillsagd” är vad hans mamma sagt. Detta är inte Mr Tom van vid så han vet inte riktigt hur han ska handskas med Wille. Han tänker ofta på sin mamma. Hon brukade slå honom när han var olydig. Men hon var ändå snäll, sa hon, för hon slog inte lika hårt som andra föräldrar. Under tiden hos Mr Tom möter Will för första gången vänlighet.


Boken handlade väldigt mycket om att växa. Will växer som person när han kommer till Mr Tom, han får bättre självförtroende för här får han komplimanger, vilket han aldrig fått höra förut, och mat så han blev mätt. Mätt hade han aldrig varit innan han kom till Mr Tom. Mr Tom och Will kommer varandra mycket nära, de blir som bästa vänner.
Will får många vänner i hans egen ålder också, men ingen står honom så nära som Zacharias Wrench. Med Zach kan Will skratta och gråta, Zach tillåter båda delarna.

Men en dag får Will ett brev från hans mamma i London, hon vill att han ska komma hem ett tag. Han åker motvilligt tillbaka till London för att träffa henne.
Dagar går utan att Mr Tom får ett enda brev från William. Till sist bestämmer han sig för att själv be ge sig till London för att leta reda på honom.


Bokens titel ”Godnatt Mister Tom”, förklaras i början av boken när William ligger i sin säng och Tom följt med upp till hans rum för att ta ner mörkläggningsskivorna. Ur boken:
Han trummade med ena foten mot golvet och sedan fram till sängen och rufsade vänligt Willie i håret. Han befann sig halv vägs ner genom luckan när han kom på en sak. ”Glöm inte att be din aftonbön!”
”Nej, mister”, sa Willie.
Tom stod tyst ett ögonblick. ”Det är nog bäst att du säger Tom till mig. Godnatt och Gud vare med dig.” Med de orden försvann han ur sikte och stängde luckan efter sig.
”Godnatt, mister Tom”, viskade Willie...

Det är ett av många ögonblick då Will inser att Mr Tom inte vill honom något illa. Efter det kallar Will Tom alltid för ”mister Tom”, tills han slutligen kallar honom för pappa.


Redan från första sidan förstår man att det är krig. Man börjar att bygga skyddsrum, så fort man går ut måste man ha en gasmask med sig och på kvällen måste man sätta upp mörkläggningsskivor i fönstren så att fientliga flygplan ska kunna se husen.

Under gudstjänsterna i byn lyssnade man på radio för att få höra vad som sas om kriget. Det gjorde man därför att det inte var många som hade radio på den tiden. Ur boken:
Kyrkohedern tittade på sin klocka och gick fram till radioapparaten. Allas blickar var riktade mot honom, och de som hade någonstans att sitta satte sig tysta ner.
Det sprakade i radion ända tills, efter mycket vridande fram och tillbaka på rattarna, premiärminister Chamberlains röst hördes tydligt.
”Jag talar i kabinettssalen i nummer 10, Downing Street. Idag på morgonen klockan 9 överlämnade brittiske ambassadören i Berlin till den tyska regeringen en slutgiltig not, vari förklarades att om vi icke klockan 11 informerades av den, att den var redo att draga tillbaka sina trupper från Polen, kommer krigstillstånd att råda mellan oss. Jag har nu att meddela er att inget sådan försäkran mottagits, och att vårt land följaktligen är i krig med Tyskland.”

Hur människorna i London blev påverkade av kriget nämns när mister Tom är i London för att leta på William och flyglarmet går. Flyglarm används när myndigheterna tror att landet kommer att attackeras av flygplan. När man hör larmet skall man genast uppsöka skyddsrum. Vilket var precis vad Mr Tom gjorde tack vare vakten från luftskyddet. Man gjorde så att man valde ut några personer att var luftskyddsledare så att de kunde hjälpa människorna att hitta till ett skyddsrum när flyglarmet gick.


Boken är skriven av Michelle Magorian som också har skrivit ”Hemlängtan” och ”En liten kärlekssång”.
Michelle Magorian föddes 1947 i södra England. En dag när hon var på tvättinrättningen, och satt och väntade på att hennes maskin skulle bli klar, kom hon på idén till boken Godnatt Mister Tom.
Hon började med att skriva en kort historia som sedan blev längre och längre och som tillslut blev en roman. Hon har tilldelats the Guardian Award och International Reading Association Award för boken.


Jag rekommenderar boken starkt. Jag tycker att alla kan läsa den, killar som tjejer. Faktiskt så tro...