Bokrecention,

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Komplicerad känslor och höga förväntningar.
Jag har läst boken En plats de kallar lyckan. Boken är en ungdomsbok på 260 sidor. Författaren till boken heter Mårten Sanden. Boken handlar om två karaktärer från två helt skiljda världar och om hur deras öden sakta flätas ihop.

Mia.
Mia är en förortstjej, eller det är i alla fall känslan jag får av hennes sätt att vara. Hon har precis gått ut nian och har som hon säger i alla fall fler avgångspoäng än frånvarotimmar. Hon bor med sin mamma Sophie och har efter plugget bestämt sig för att börja jobba på den lokala pizzerian. Om sin pappa vet hon inte mycket. Men ögonen, som beskrivs som kaffebruna har hon i alla fall inte fått efter sin mamma. När hon inte står ut med sin bästis Lina och hennes nya, betydligt äldre kille och hans påträngande kompisar, brukar hon dra sig undan till det igenbommade lusthuset i parken. Där får hon vara ifred och kan tänka i lugn och ro ... Det är också där hon stöter ihop med John.

John.
John är en rik kille från en av det finare familjerna. Han ska börja på det fina gymnasiet Lundsberg till hösten men kraven från flickvännen Ebba och besvikelsen över föräldrarnas skilsmässa har påverkat honom mer än han vill erkänna. John iscensätter en språkresa till Frankrike för att komma bort ett tag och tycker att han har hittat det perfekta gömstället - det fallfärdiga lusthuset i parken.

Boken utspelar sig i södra Skåne, en varm och lång sommar. Beskrivningarna av den stora gröna parken där lusthuset ligger får en verkligen att känna den varma lite fuktiga gräslukten. Jag gillar sättet Måretn Sanden skriver på, han är väldigt detaljerad och noga men lämnar ändå tillräckligt mycket osagt för att man ska kunna skapa sig en egen bild och en egen uppfattning av karaktärerna, Jag gillar verkligen hur dom påverkar varandra. Mias tuffa attityd och hennes fördomar för ”överklassen” tynar sakta i takt med att hon faller för John. Mötet förändrar nog hennes sätt att se på saker. Hon blir t.ex. en bättre kompis, och hjälper sin vän Grace när hon ska ha barn och alla vänder henne ryggen.
Och John testar på saker han aldrig trodde han skulle göra någonsin, som att gå på en halv sunkig kinarestaurang i Danmark och bara njuta av kvällen, utan varken snygg skjorta eller dyra rätter. Mötet mellan Mia och John blir intensivt men komplicerat, och det är först i slutet av boken man ens ana...