Bokrecension: Du & du & du

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Du & du & du av Per Nilsson

Författaren:

Per Nilsson föddes 1954 men bor nu i Sölvesborg. Hans första bok kom ut 1986, efter det har han skrivit ytterligare 17 böcker som alla blivit utgivna. Han är utbildad till matte- och musiklärare och han har förut jobbat på en högstadieskola, nu är han författare på heltid. Han skriver för en läsare som är runt femton - sexton år, men naturligtvis så vill han även att böckerna ska bli lästa av både yngre och äldre.

Han får inspiration från sitt liv och använder saker som han har varit med om och tar med det i sina böcker. Han säger själv att det är roligt med författaryrket, för man får ljuga, man kan blanda sanning och lögn.


Boken:

Boken är skriven 1998, utspelar sig i nutid och handlar om tre helt olika tonåringar och deras liv. På något konstigt sätt är de tre personerna hoplänkade och mer beroende av varandra än vad de någonsin kunnat ana…

Innan jag började läsa den här boken så bläddrade jag snabbt igenom den, och märkte att bokens kapitel var döpta efter tre olika namn, Anon, Zarah och Nils. Jag förstod ganska snart efter att jag hade börjat läsa den att det här var bokens huvudpersoner.

Den första personen, eller Anon som han heter, är en tankspridd och fundersam 12-åring. Han är också mobbad, även om han själv kanske inte riktigt märker det. Han blir mobbad för sina stövlar, alltid har han dem. Anon och hans mamma får ofta sitta i långa samtal med fröken, för särskilt lätt i skolan har han det inte. Ett stort problem, förutom stövlarna, är att varenda gång det är potatis eller morötter på matsedeln så tar han dessa, knölar ihop dem i en servett, stoppar dem i fickan och slänger dom när han kommit ut ur matsalen. Men Anon själv tycker inte det är speciellt konstigt.

Nästa person var Zarah. Bilden man får av henne är en ganska populär och rätt självsäker tonåring, ja väldigt självsäker. Åtminstone till en början. Pojkvän har hon också. Viktor, en gangster som ägnar fritiden åt att stjäla och sälja stöldgods. Stöldgodset gömmer han hemma hos Zarah, eller hemma hos sig själv då, för han har ju flyttat in hos henne tror Zarah i alla fall, men hon bryr sig inte så mycket vare sig eller. Hon älskar i alla fall Viktor.

Den sista personen var Nils. Varje ”Nils-kapitel” börjar med någon sorts dikt om döden, tagen ur boken The Quest som Nils ofta läser ur. Precis som Anon är Nils ganska funderande, även om han inte går in i lyktstolpar som Anon gör ibland. Nils funderar mycket på livet. Och så förstås en hel del på döden. Han har övertygat sig själv om att för att kunna leva livet fullt ut så måste man först ha varit nära döden. Man måste ha känt ”dödens kyla”. Först när man gjort det börjar livet på riktigt. Då kan man gå vidare.

Att bli vuxen är inget som Nils längtar efter, tvärtom. Men enligt honom själv så verkar det ju inte vara någon fara med det, alla andra blir ju mognare medan han själv hela tiden blir barnsligare. Detta tycker Nils är något positivt, tycker Nils.


Att hela tiden läsa om dessa tre huvudpersoner och att hoppa fram och tillbaka mellan deras personligheter, tankar och handlingar, var som att läsa ur tre olika böcker på en och samma gång. Det här är ett skrivsätt jag aldrig varit med om förut och istället för att göra boken krånglig och ointressant så gör det att den blir ännu mer intressant och rolig att läsa.

Den bild jag fick av boken är att den utspelar sig i ett modernt samhälle, kanske i en förort till någon av storstäderna. Miljöbeskrivningarna är väldigt få, medan mycket tid istället lagts ner på att beskriva personerna, vilket jag tycker är bra. På något sätt tycker jag att jag får min bild av miljön genom personernas personligheter och hur de beter sig. Detta för mig räcker det i det här fallet.

Medan Nils funderar på hur han ska komma närma döden, bråkar Zarah med Viktor och Anon med sina klasskamrater. Sakta utvecklas de och alla stöter de på problem lite då och då. Jag tror att bokens handling lite snabbt skulle kunna förklaras så här:

Anon lever lite inne i sin egen värld och bryr sig inte speciellt mycket om det som händer runt omkring honom. Men en dag hittar han en plånbok och han börjar att varje kväll drömma om flickan ”Sara” som den tillhör. Han samlar på sig mod för att en dag gå hem till henne och lämna tillbaka den. Han drömmer att Sara är en ängel och att han ska kunna berätta allt för henne.

Nils kommer på en plan för att möta döden. Det första steget är att sova i en likkista och när det är överstökat ska han i två timmar ligga levande begravd. En kväll när Nils sitter på krogen kommer en tjej fram och kysser honom, tjejen säger att Nils är en ängel och han börjar förfölja henne.

Zarah hamnar i kärleksproblem med Viktor och det blir inte bättre av att en av Zarahs bästa vänner, visar sig vara lesbisk och stöter på henne. Det blir en hel del gråt, skrik och våld.

Efter ungefär halva boken börjar man förstå att personer har någonting gemensamt, att de är sammanknutna på någon konstigt sätt. Man får se händelserna från flera olika vinklar, något som man inte gjort tidigare. Mot slutet blir boken mer och mer spännande och man förstår att det kommer att komma en punkt där alla tre personerna och deras olika liv träffas.

Boken är skriven med ett mycket lämpligt, vardagligt språk och det är något som jag tror tilltalar ungdomliga läsare, vilket är bra eftersom jag tror att den här boken passar just den målgruppen. Det är lätt att känna igen sig i vissa av personernas tankar medan man ibland kan ställa sig tvärt emot dem.

Språket är också perfekt avvägt mellan dialog och berättande text, på samma gång som det har effekten att hela tiden göra boken spännande. Det märks att författaren hela tiden vill få en att läsa vidare, att aldrig få en att tröttna och lägga ifrån sig boken.

Ibland är det inlagt en ”tvillingperson” som samtalar med någon av huvudpersonerna, t.ex.:

"Du. Du Nils...