Bokrecension av Skicka vidare

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Recension av boken; SKICKA VIDARE

Jag har läst en bok som heter Skicka vidare och är skriven av Catherine Ryan Hyde. Boken har även filmatiserats (har ej sett den) och har blivit väldigt omtyckt av läsare världen över.

Citat ur boken
”När jag var liten frågade jag mamma varför vi får ont. Jag menar, vad tjänar det till? Då sa hon att det är för att vi inte ska lägga händerna på heta spisplattor. Det är för att lära oss, sa hon.”
Detta citat tycker jag är väldigt klokt och bra sagt. Jag har aldrig tänkt på varför vi får ont egentligen. Om man har ont då vet man i alla fall att man lever, även fast det kan göra så ont att man skulle vilja dö istället.
När jag läste det här stycket började jag fundera på hur det skulle kännas i olika situationer. Det kan ju göra ont på flera olika sätt. Jag menar, man kan få ont i sin stortå för att man slog i bordsbenet, eller så kan man få ont för att man har fått sitt hjärta krossat. Jag kan säga att jag har varit med om båda och det är inte alls kul något av dem.

”Det känns fel att inte gilla sin egen far. Som om jag borde skämmas. Men det är så jag känner och jag vet inte vad jag ska göra åt det.”
Det är pojken i boken som säger såhär. Hans far har varit borta i ett krig och pojken och hans mamma trodde i princip att han var död och att han aldrig skulle komma tillbaka. Men det gjorde han.
Jag vet hur det känns att känna den känslan som pojken beskriver i citatet. Alltså inte om min pappa utan om andra saker, som tex; att man inte gillar någon för att den kanske är annorlunda, men att man sedan skäms för att man gjorde det. Det är ingen rolig känsla, det är jätte jobbigt att känna så. Jag förstår hur pojken känner.

”Det var nog en idiotisk idé jag fick.”
Detta citat blev jag lite upprörd över faktiskt. Jag tycker att ingen idé är dum eller idiotisk. Alla idéer har alltid någon bra tanke bakom sig. Men sen finns det ju bra idéer och mindre bra idéer, men alla idéer är värda att bli sedda och hörda. Ingen idé ska kastas bort.

”Det är mamma. Hon slår sönder pickupen med ett baseballträ.”
Det här citatet tyckte jag var lite komiskt. Man var inte direkt beredd på att pojkens mamma skulle stå och slå sönder sin bil. Men man kan kanske förstå varför hon gör så också. Hon var så arg och frustrerad att hon inte visste hur hon skulle ta ut sin ilska. Då var bilen där och hon fick ta ut sin ilska på den. Jag vet inte om det hjälper, men det känns nog skönt just för stunden. Men sen när man inte har någon bil att åka till med så är det nog inte lika roligt.

”Arlene suckade. I normala fall skulle hon ha sagt åt honom att resa på sig och själv hämta chipsen, för han hade ju inte skadat händerna, eller hur?”
Arlene är pojkens mamma. Pojken sitter fastklistrad framför teven och är så lycklig och Arlene kan inte förmå sig att förstöra hans lycka och struntar i att be honom hämta chipsen själv. Det tycker jag är lite gulligt och väldigt snällt av henne. Det märks verkligen hur mycket hon älskar sin son och vill att han ska vara lycklig.

”Chris hann precis höra honom säga att man skulle flagga på halv stång i Washington och att hela nationen skulle hålla en tyst minut för Trevor klockan tolv på dagen. Sedan kom programpresentatören i bild och avslutade med orden: Det tragiska är att Trevor skulle ha fyllt fjorton år idag.”
I den här meningen får man reda på att Trevor (pojken) dör och att han har påverkat många människor under så väldigt kort tid. Hur han påverkade människorna kan du läsa om i handlingen (nedan).
Det här tycket tycker jag var väldigt sorgligt, och känslosam som jag är så började jag självklart gråta. Jag gråter så fort det är något sorgligt, jag vet egentligen inte varför. Jag känner dom ju liksom inte.
Handlig
Boken handlar om en pojke om heter Trevor och bor med sin mamma Arlene i ett litet hus. Arlene har två jobb för att de ska ha råd att betala räkningar och annat som man måste ha.
Trevor är tolv år och går i skolan som alla andra barn. I början på en ny termin får Trevors klass en ny lärare; Reuben.
Reuben var med i ett krig för några år sedan och det har lämnat ett spår, i hans ansikte. Halva hans ansikte är borta. Han har bara ett öga. Över det som en gång har suttit ett öga finns nu bara hud. Han vet vad folk tycker om att han ser ut som han gör. En del tror att det skulle vara ett problem att han ser ut som han gör, men han bevisar att det inte alls är så.
En dag när Trevors klass har samhällskunskap ger Reuben klassen en ny uppgift som är frivillig att göra om man vill höga sitt betyg. Uppgiften lyder: Tänk ut ett sätt att förändra världen, och sätt planerna i verket.
Trevor tar verkligen uppgiften på allvar och kommer på ett sorts kedjebrev där man ska hjälpa någon som behöver hjälp. Man ska hjälpa tre personer och de tre personerna ska i sin tur hjälpa tre andra osv.
Trevor börjar med att ge en fattig man genom att ge honom pengar till att köpa riktiga kläder och få ett jobb. Sedan hjälper han sin gamla granne att sköta hennes trädgård (gratis) som hennes son borde ha gjort för längesen. Till sist hjälper han sin lärare Reuben att hitta kärleken, nämligen Trevors egen mamma. Till slut har kedjebrevet spritt sig i så lång sträckning att t.o.m Sverige har fått det.
När Trevor blir berömd världen över bjuder presidenten in honom, hans mamma och Reuben för att få träffa honom. Trevor är väldigt exalterad över att få träffa självaste presidenten och det visar sig vara den lyckligaste dagen han någonsin har upplevt.
När de ska bege sig hemåt ser Trevor en man som blir slagen av ett gäng utanför en krog. Han bestämmer sig för att hjälpa honom och rusar dit.
Trevor blir då knivskuren i magen av en av männen och hans liv går inte att rädda. Han dör på sin fjortonårsdag och från alla världens hörn sörjer de pojken.
När minnesstunden är inne kommer det över 30 000 människor för att ta farväl av Trevor.
Ingen hade någonsin kunnat ana att en så liten pojke skulle kunna förändra världen till det bättre.

Personer i boken
Trevor (huvud person): är en pojke som inte är nöjd med hur samhället ser ut och tar då tillfället i akt att försöka förändra det till det bättre när han får en uppgift av läraren Reuben.
Trevor är väldigt snäll, men han märks inte så mycket. Han är inte en person som verkar vilja märkas. Han har bara viljan att få ett bättre samhälle att leva i.

Arlene: är Trevors mamma och försöker så gott hon kan med att få ihop ekonomin. Hon gör detta genom att ha flera jobb (dag och natt), men får väldigt dåligt betalt.
Efter att ha förlorat hoppet om att hennes skulle komma tillbaka efter ett krig som han var med i så dränker hon sina sorger med alkohol. Men efter ett tag förstår hon att hon måste gå vidare. Hon kan inte hålla på såhär. Hon bestämmer sig för att sluta dricka och hon håller löftet, även om det var svårt i början.
Hon saknar närheten som hon kände med sin man och vill verkligen ta steget att träffa någon att dela sitt liv med. Då parar Trevor ihop henne med hans lärare Reuben. Till en början var de mest irriterade på varandra, men till slut så förlovar de faktiskt sig. De skaffar till och med barn.

Reuben: är Trevors lärare i skolan som han går på. Han ser inte ut som alla andra. Han sticker ut från mängden genom att han bara har ett halvt ansikte. Ena halva förlorade han i ett krig, både ögat och lite av känseln försvann.
Han är mörkhyad och vet vad folk har för fördomar mot hans hudfärg. I och med att han ser ut som han gör, tror han att ingen vill ha honom eller ens titta på honom för att de blir äcklade av hans ansikte. Men så är inte fallet.
När Trevor parar ihop honom med Trevors mamma inser han att det går att hitta kärleken även om man bara har ett halvt ansikte.

Författaren ger en väldigt bra bild av personerna i boken genom att beskriva dom indirekt (i sina handlingar)
Uppbyggnad
Boken är uppbyggd med ett väldigt bra och fint budskap och man önskar att folk tänkte så som pojken gör i boken (alltså att få ett bättre samhälle/värld att leva i).
Boken är uppdelad i 33 kapitel + epilog och prolog. Kapitlena är väldigt korta, ungefär 10 sidor eller mindre, vilket jag tycker är jätte bra. Eftersom jag gärna vill läsa till nästa kapitel så kan man stanna när man vill på grund av dess korta kapitel. Om kapitlena vore 30 sidor långa skulle jag känna mig tvungen att läsa till nästa kapitel, och jag vet att jag inte skulle orka läsa så många sidor i ett och samma kapitel.
Boken har 263 sidor och det tog ungefär en vecka att läsa ut den.

Språk
Författaren använder meningar och ord som är lätta att förstå. Hon skriver på ett sätt så att man bara vill fortsätta att läsa. Det är spännande nästan hela tiden, man vill liksom veta vad som ska hända härnäst.
Författaren använder ganska många liknelser så att man bättre ska förstå hur tex; personerna i boken känner sig.

Egna kommentarer
Jag tycker att den här boken var bland de bästa böckerna jag någonsin har läst. Jag har nog aldrig varit så uppslukad av en bok någonsin i hela mitt liv.
Den var absolut läsv...