Filmrecension: I Filmens värld av Per Karlsson

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I filmens värld: Då och Nu

Tid skildras på olika sätt i filmens värld. Man använder tiden som ett instrument för att göra filmen mer sevärd eller bättra på spänningen. Man använder tiden som ett hjälpmedel till att utforska karaktärernas förflutna för att vi tittare ska förstå varför de gör som de gör. Man använder tiden på dessa sätt för att filmen ska avvika från verkligheten, för verkligheten får vi nog av ändå.
En film som har använt sig av en säregen typ av tidsskildring är Memento, där filmen börjar med slutet och sedan går bakåt i tiden. I filmen får man följa Leonard (som lider av korttidsminnesförlust) i hans kamp att hitta sin frus mördare. Leonard ådrog sig denna åkomma vid samma tillfälle som hans fru blev mördad. När Leonard vaknar upp på morgon minns han ingenting från gårdagen, så han lämnar anteckningar och tatuerar sig själv för att kunna komma ihåg vad han kommit fram till. Leonard lever bara för en sak och det är att hitta sin frus mördare, för han har inte så mycket annat att leva för.
Filmen skildrar en mans kamp mot hans egen kropp där mannen aldrig kan vinna. Tiden vinner alltid, det spelar ingen roll vad du gör eller vem du är, för det är hopplöst, för tiden kommer att sluka dig som den har slukat alla andra. Du kanske hinner med att göra det du vill men det är inte du som bestämmer när, det är tiden.
Filmen försöker också visa att man kan vara oberoende av tiden. För om man inte minns något hur ska man då sätta perspektiv på saker och ting. Tex. Hur ska man då veta vilken dag, timme eller år det är. I dessa fall lever man utanför tidens ramar och man anpassar sitt liv efter sig själv och det man gör. Man tänker inte på när eller var utan bara på att leva så normalt som möjligt. Karaktären är oberoende av tiden för han minns ingenting men tiden bestämmer när han föds och dör. Tiden bestämmer också över honom men han märker inte av det.

I filmen Crash så är det flera olika karaktärers historier som trasslas in i varandra. Dessa karaktärer har sin egen syn på rasism, som är huvudämnet i denna film. Alla karaktärer är fördomsfulla och det gör att deras historia tillslut kolliderar med de andras. De vita har fördomar gentemot de svarta och mexikanarna och de svarta och mexikanarna har fördomar om de vita. Dessa grupper uppfattar saker olika och det medför att det uppstår en spänning mellan dem. Denna spänning utmynnas senare i konfrontation av den vildare eller av den oväntade sorten. Men det är först när dessa grupper har gjort konfrontationerna som de fattar vad de gjort. Men med tiden så börjar de förstå varandra.
Crash är en otroligt verklighetstrogen film som visar hur ens beslut avgör ens egen framtid. Men samtidigt kan ens beslut få förödande konsekvenser då ens handling kränker en annan persons integritet eller familj. Men som oftast så jämnas denna handling ut med tiden. Man kan ta fel beslut ibland men med tiden så kommer det fram vem du verkligen är.

Sammanfattningsvis kan man säga att dessa typer av tidsskildringar gör filmen mer sevärd och den ger filmen en extra dimension. Om man jämför Memento med Crash så är inte deras tidsskildringar likadana och de använder inte tiden på samma sätt. I Memento använder man tiden till att upplysa tittaren om karaktärens förflutna eller vad han gjort samtidigt som denna tidsskildring förvirrar en. Men i Crash så går de olika berättelserna hand i hand men de är på olika håll. Det är ungefär som när vi kör bil, vi kör på varsin sida av vägen men korsar någon vägen då kan det bli en häftig kollision. Vi håller oss till vår sida för att undvika dessa kollisioner men samtidigt har du valt en sida så måste du hålla dig till den. Alla försök till förståelse är som strö salt i såren. Är man vit så kan man inte hänga runt med en svart. Det är samhällets lag.
Att använda tiden som ett riktmärke eller en grundpelare i en film ...