Bokrecension: Anne franks dagbok av anne frank

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Anne Frank var jude och levde under Andra Världskriget. Hon dog i mars 1945, på grund av tyskarnas nazism. I boken får man träffa Anne frank, men även hennes familj och kamrater.
Familjens tillvaro hotades ständigt på grund av deras religion, judendomen.

"Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills aldrig kunnat åt någon, och jag hoppas att du kommer att bli ett stort stöd för mig". De är inledningsorden i hennes dagbok. Anne är 13 år gammal och är nyfiken på livet som precis har börjat. Annes familj är judar. De Flyttade till Amsterdam när Hitler kom till makten 1933. Hitler letar upp alla judar, för att sedan skicka dem till koncentrationsläger i polen. Anne Frank’s familj bestämmer sig för att gå under jorden till deras källare och gömmer sig bakom en bokhylla. Familjen van Daan får också flytta med eftersom de finns plats. Fru van Daan och Herr van Daan har en son som heter Peter och som är några år äldre än Anne.

På Anne’s pappa Ottos företag jobbar herr Kraler, herr Koophuis, Miep och Elli Vossen. De hjälper alla till med att skaffa mat och annat som judarna behöver. De lever efter stränga regler och de måste påverka enormt. De har inte så stor kontakt med yttre världen utan de lyssnar på radion, de ända de hoppades på var att andra världskriget skulle sluta.

Anne frank skriver om sina känslor som kommer och går. Hon kommer inte riktigt överens med alla i huset och de skriver hon om. Som hon berättar så får jag uppfattningen om att de andra är konstiga. De måste vara svårt att leva med andra människor så när under en sån lång tid. Anne utvecklas från att vara en liten barnslig flicka till att bli en mogen kvinna. De andra ser henne hela tiden som den barnsliga ungen eftersom hon är minst och känslorna runt omkring de beskriver hon noga.

Boken fylls med känslor som kärlek, hat, rädsla, hopp och glädje. Man kan nästan koppla känslorna till personer. När hon blir kär i Peter så kommer kärleken upp. Man känner kärlek till varje ord och när man känner de till en bok är det som att hon berättar de här, just för mig. I boken beskriver hon sin rädsla till att bli upptäckta, till inbrotten de får och allt som bara går fel. Hon visar mycket känslor när de kommer till hennes föräldrar. Det mesta är negativt men hennes pappa blir mindre nertryckt än vad Anne’s mamma blir. Hon säger gärna att hennes mamma är tjock och elak. Jag tror de påverkas av att hennes syster är ”perfekt”.

Jag tror jag skulle agera lite barnsligare i hennes situation. Jag har inte så mycket tålamod så jag hade nog bråkat väldigt mycket med de andra som bodde i gårdshuset. Jag tror jag hade slarvat med dagboks skrivandet och mest klagat. Hon har hela tiden hopp, hopp om att få leva ett bra liv efter kriget. Hon blir stor i mina ögon att hon klarar att hålla ut, även fast det är den känsligaste tiden på en kvinnas liv och man bara vill rymma.

Man missar inte att det är andra världskriget den handlar och hon berättar inte bara om sina känslor till personerna utan också till kriget. Boken har tydliga miljöbeskrivningar så man ser nästan gårdshuset framför sig när man läser. Hon är väldigt duktig på att skriva för att vara så ung. Boken var väldigt bra och men de kan bl...