Essä

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Att vara en dålig far är det ärftligt? Är det vanligare att de som haft ett dåligt förhållande till sin far själva blir dåliga föräldrar och människor som det går dåligt för i livet? Så om man har ett väldigt dåligt förhållande till sitt/sina barn kan man skylla det på sin pappa då? Eller om man t.ex. är kriminell är det ens pappas fel? Detta med dåliga fadersgestalter är ett återkommande ämne i romanen ”Ängel bland skuggor”. Det första förhållandet man får en inblick i är det som bokens huvudperson Ove har till sin far. Fader är sträng, aggressiv och dominant. Han vägrar att acceptera att hans yngsta son Erik är döv och därför stum. Han gör allt för att få honom att lära sig att prata. Det som får honom rosenrasande är när Ove och Erik tecknar till varandra när de pratar. Ove och de andra i familjen är rädd för fadern och vågar inte säga i mot honom. Med sin aggressivitet styr han familjen med en hjärnhand. Är det så att en del av Oves och Eriks syskonkärlek bygger på att det är ett så kallat lag i mott sin egen pappa. Att de tillsammans har något dolt hat mott sin far? Men en dag gör Ove det som han aldrig vågat. Fadern som även dricker försöker en dag ge sig på Oves kompis och då för första gången gör Ove motstånd. Detta resulterar i att de inte träffas på flera år.

Ove får senare i livet en son som heter Stefan och inte heller deras förhållande är riktigt bra. När Stefan är liten är Ove rädd för att visa sin kärlek till honom i känslor och köper därför alla de sorters leksaker till honom i stället. Kan denna rädsla för sitt eget barn bero på att Ove är rädd för att närma sig sin son i tron om att han ska blir som sin egen far. Har faderns aggressiva och dominanta sätt gjort att hans son inte vet hur han ska vara en bra far till sin egen son. Kan Stefan skylla sin kärlekslösa barndom på sin farfar som lärde ut/skrämde Ove hur en far är. När Stefan sedan är äldre gör Ove ett av de värsta sveken mot sin son; han inleder en affär med Stefans fästmö. Han gör inget heller för att be om förlåtelse han säger bara: ”Men jag tänker inte tränga mig på honom min kärlek längre. Efter det som hänt så förstår jag att han inte vill träffa mig längre.” Men egentligen är det precis vad sonen vill att han ska göra. Han vill att hans far ska kontakta honom. Men de kommer aldrig att träffas igen. Någonstans inser nog Stefan att hans pappa älskar honom väldigt mycket men inte vet hur han ska visa det.

En annan person i boken är en pojke som kallas Jazz som bor i närheten utav Ove och Ove följer honom i hans liv.
Jazz bor med sin mamma efter att pappan lämnat dem och blivit alkoholist. Fadern blev deprimerad när hans bror tog över hans verkstad och motorcykel. Jazz tror att det ända som kan rädda hans pappa ifrån alkoholen är om han får tillbaka sin motorcykel och därför inleder han en räddningskupp med sina vänner för att ta tillbaka motorcykeln. Ofta säger han: ”När pappa får motorcykeln igen så kommer han att bli som förr”

En utav Jazz kompisar är Oves granne Tobias. Tobias är både döv och stum och kan bara göra sig förstådd med tecken. De fem första åren i Tobias liv var det hans pappa Örjan som tog hand om honom. Han bodde med sin pappa och halvbror Linus i ett fint hus med äppeltrådgård. Örjan verkligen älskade och avgudade sina pojkar men efter en olycka där Linus ramlar ner ifrån ett träd och blir döv, stum och blind vill inte Örjan veta av Tobias längre. Tobias som nu bor med sin mamma och halvsyster verkar ändå lycklig. Han träffar sin pappa då och då. Tobias vill alla väl, han gör allt för att hjälpa sin bästa kompis Jazz med att få tillbaka motorcykeln. Något annat som han ser som sin stora uppgift i livet är att hjälpa sin storasyster ifrån det knarkträsk hon hamnat i.

Är det så att dessa personer som har sådant tragiskt liv kan klandra sina fäder för det? Är det en bra fadersgestalt som gör en bra människa?
Tobias som ändå har en relativt god kontakt med sin far är den som är minst misslyckad. Även Stefan som haft en snäll far som liten har fått ett bra liv som äldre. Men Jazz som egentligen inte har någon kontakt med sin pappa sniffar lim, Ove han ligger hela dagarna i sin lägenhet och dricker och tar tabletter och vill absolut inte ha någon kontakt med sin familj. Kommer Jazz när han får barn att bli en dålig far eftersom han själv haft ett så dåligt förhållande tills in far. Det verkar som om barn som är ”faderlösa” ofta hamnar i dåligt umgänge. Kan det bero på att de inte har någon att se upp till eller att de inte har någon som bryr sig eller tillrättavisar dem? Vist finns de som klarat sig bra i livet utan en far och likaså finns de som har en bra far men ändå hamnar bland knark och brottslighet....