Laga skifte (MVG)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Laga skifte

Stadgan om Laga skifte började gälla från 1827, men genomfördes vid olika tidpunkter i landet. En ny stadga kom 1866 men principerna från Laga skifte fanns kvar ända till 1928. Laga skifte innebar att all mark skulle skiftas, även skog och allmänningar. Detta för att man skulle få mer sammanhängande ägor. Man fick högst ha fyra skiften. Vissa hus var tvungna att rivas och sedan fick familjen bygga ett nytt hus som låg i anslutning till åkermarken. Oftast var det de sämsta husen som var tvungna att rivas. Kostnaderna för rivning och nybygge skulle delas lika mellan alla familjerna i byn. Det var nog lite ensamt att behöva flytta ifrån gemenskapen i byn när man bott där hela livet.
Det räckte med att en bonde i byn krävde att skiftet skulle genomföras. Då hade de ett möte med en lantmätare, två goda män och en representant från varje by. Efter det ritade de upp kartor om inte de gamla stämde. Sedan kom lantmätaren som mätte, värderade och delade upp jorden så att det skulle bli rättvist. Detta kunde ta flera år. Om man fick lite sämre jord så kunde man kompenseras genom att få en större areal. Om man inte var nöjd med indelningen så kunde man överklaga till den nyinrättade domstolen som kallades ägodelningsrätten.






Före Laga skifte så kunde det se ut som på bilden till vänster. Byn var koncentrerad. Marken var indelad i smala tegar som var väldigt utspridda. En positiv sak med detta var att man hade väldigt olika jordar. Vissa var torra och andra blöta, lätta och tunga. Vissa tegar var bättre under torra perioder och andra under blöta perioder. Detta var en försäkring mot missväxt. Men när redskapen blev större så var oftast tegarna för smala.

När Laga skifte hade genomförts så kunde det se ut som på bilden till höger. Åkermarken delades upp i större men färre skiften. Husen är mer utspridda.


Utvecklingen

Syftet med Laga skifte var att slutföra det som påbörjats med enskiftet och storskiftet. När man odlade på smala tegar så var man styrd av när de andra bönderna jobbade och De gamla var konservativa och tyckte att man skulle behålla jordbruket som det alltid hade varit. Det fungerade ju. Men det hindrade utvecklingen inom jordbruket och böndernas initiativkraft. Vare sig man ville eller inte så kunde man inte utveckla jordbruket genom att testa nya grödor eller verktyg. Man tog en väldigt liten risktagning.
Men när Laga skifte hade genomförts så blev arbetet mer effektivt då åkrarna låg närmare varandra. Man kunde och vågade också testa nya verktyg av järn, nya odlingssätt och grödor, för man var ju inte lika beroende av varandra nu. Man har också utökat åkermarken genom att röja skog och utdika sankmarker. Innan hade man odlat runt sankmarkerna och utanför skogen.




Bilden visar att åkerarealen blev större och större. Man högg ner skog och utdikade sankmarker. Det röda visar hur stor åkerarealen kunde vara i en by 1723, det orangea visar åkerarealen 1778 och det gula visar hur mycket som var åker efter Laga skifte, 1880.



Att man utökade åkermarken, testade nya verktyg och odlingssätt och att det blev mer effektivt var bidragande till att varje gård producerade mer. När produktionen ökade så klarade sig fler människor alltså växte befolkning.
Sverige producerade så mycket havre att det exporterades till England. Där användes det huvudsakligen till hästfoder.



Diagrammet visar att befolkningen i Västra Götaland växte ganska kraftigt när Laga skifte genomfördes. Befolkningen ökade kraftigt även i vissa andra delar av landet efter Laga skifte.


Skillnaden mellan jordlösa och jordägande blev större

Innan Laga skifte kunde de jordlösa ha sina djur på allmänningarna i byn. De jordlösa var oftast bondsöner som inte fått ärva jord s.k. torpare eller gamla och sjuk...