Ramses (Ramesses)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning
Inledning:
I. Vem var Ramses?
A. Ramses – Ljusets son
1. Ramses – i egen hög person
2. Gudarna, Gudinnorna och Tronföljarens plikt
B. Uppväxten
1. Vänner och prövningar
II. Vem styrde Egypten?
A. Regenterna
1. Sethos den förste
2. Ramses den andre
B. Regeringen
1. Regeringens män
2. Chenar
III. Hur styrde man Egypten?
I. Faraonernas uppdrag
1. Faraos uppdrag
2. Vad om gudarna inte fanns…
3. … Var fick de då sin rikedom ifrån?

Ramses – Ljusets son
Vem var Ramses?
Ramses – I egen hög person
Ramses den andre var en av Egyptens alla regenter under den tid då faraonerna levde. Han var kanske den regenten som var starkast och mest makthavande av dem alla.

Ramses far, Sethos den andre, regerade i över nitton år, men dog strax innan han skulle påbörjade sitt tjugonde. Sethos hade fått sin kraft från ilskans och kraftens gud, Seth.
Tuya, Ramses mor, var en vanlig flicka i staden, innan Sethos gifte sig med henne. Medan Sethos var bortrest, styrde Tuya riket, och det gjorde hon väl. Respekten för Tuya var stor, precis som för hennes man Sethos. Och tillsammans styrde de ett välmående rike som klarade sig ut alla situationer.

Ramses har fått sitt namn efter guden Osiris, som enligt berättelsen blev dödad av sin bror, Seth. Han regerade under den nittonde dynastin, precis som hans far, Sethos. Många säger att Ramses var en väldigt maktlysten regent som inte var värdig att vara faraon i Egypten, medan andra säger att han var den bästa regenten av dem alla.
Ramses, även kallad Ramesses, lät bygga ett stort, och framför allt vackert, dödstempel åt sig själv som han kallad Ramesseum. När han dog, begravdes han där med många djur, vapen och andra tillbehör, som han kunde behöva i sitt nästa liv.

Ramses offrade också mycket till gudarna, och fick sig en välförtjänt lycka tillbaka. Under den tid han regerade, mådde Egypten väldigt bra, och han krigade inte heller lika mycket, som många andra av regenterna gjort.
Mycket tog han efter sin far också, som till exempel att offra till sitt Ka, och att inte starta ett krig, utan försöka lugna ner folket som hotade dem. Och han lyckades ganska bra med det också, så han blev mycket uppskattad av folket i Egypten.

Ramses hade två fruar, Den sköna Iset och Nefertari.
Nefertari var en lugn, intelligent och trevlig flicka, medan den sköna Iset kunde vara lite kaxigare och mycket mer eldigare än Nefertari.

Gudarna, Gudinnorna och Tronföljarens plikt
För att behålla landets välmående var Ramses tvungen att följa Maat, och även offra till henne. Maat stod för harmonin, stabiliteten, rättvisan och ordningen i landet, och Maat bestämde om Nilen skulle stiga och ge skörd åt folket. Om man inte följde gudinnan Maats lagar, följde det konsekvenser, och i värsta fall kunde faraon som satt på tronen bli avsatt och avrättad.
Men det fanns fler gudar och gudinnor man skulle respektera och offra till. Till exempel ens ka. Om man inte offrade till ens ka, så fick även det dåliga konsekvenser. Döden blev ingen vila, utan en ständig plåga.

Uppväxten
Ramses växte upp inom palatsets portar, i början av sin livstid genom att leka och ha roligt, istället för att koncentrera sig på det han borde göra, att studera. Men Sethos fick snart ändring på Ramses tankar, genom att utsätta Ramses för de många olika prövningarna på vägen till att en dag bestiga tronen som Egyptens regent.

Då han utsatte Ramses för den första prövningen, att möta den arga och vildsinta tjuren, så började Ramses att växa till sig. Även om han inte med ens förstod, och inte heller över en lång tid framöver, att hans prövningar var början till att han skulle en dag bestiga tronen i palatset.
Men snart började Ramses att växa till sig. Han började förstå, någonstans i bakhuvudet, att Sethos prövade honom, om han var lämplig som tronföljare, eller skulle hans bror, Chenar, vara lämpligare. Ramses skärpte sig, och hans fantasier började mer och mer komma i skymundan när han istället började aktivt studera med hjälp av sin systers make, Sary. Men hur kunde han då veta, att Sary bara var så hjälpsam för att han själv trodde att han själv sedan skulle bli satt i ett högre ämbete för att han varit en sån god extra-far åt Ramses. Sethos hade inte tid att både uppfostra sin son och ta hand om Egypten samtidigt, så Sary fick vara en andra far åt Ramses. Men att Sary egentligen var så falsk att han senare anlitade en körkarl för att döda Ramses.

Ramses hade också några trogna vänner. Ameni, Setau, hans lejon som han hittade i Nubien och hans hund, Nattvakt, som han mutat för att en natt komma ut ur palatset på vägen som hjälp. Men visst trodde sig Ramses ha fler vänner. Acha också, men i slutet visade sig att Acha istället stod på Ramses brors sida, Chenars sida.

Vem styrde Egypten?
Sethos den förste
Sethos den andre, som fått sitt namn efter guden Seth och far till Ramses, regerade under den första perioden av den nittonde dynastin. Sethos var en mycket uppskattad regent, både av hans egna folk och de olika grannländernas.

Han startade inte krig, om det verkligen inte var ett måste, utan försökte istället med taktiken att prata med dem som var upprörda över något. Han lugnade även sitt egna land, och man litade på att han skulle behålla Egyptens rikedom och välmående, genom att låta sina arbetslag hugga ut dyrbar sten i grottor och att behålla freden.

Sethos räknas som en av de mest uppskattade och duktigaste regenterna under den nittonde dynastin.

Hans fru Tuya ska man inte heller glömma att nämna. Även hon fick stor respekt från folket, och det gjorde hon sig förtjänt av, när hon höll i tyglarna medan Sethos var på expeditioner i fjärran.
Tuya var duktig på att väva, och hon tillbringade mycket tid med sin son Ramses. Men hon älskade också att få vara för sig själv i palatset kungliga trädgårdar, och där tillbringade hon också mycket av den tid, då hon inte styrde riket tillsammans med Sethos.

Ramses den andre
Från boken fick man inte veta särskilt mycket om vad som hände med riket när Ramses styrde det, men som tidigare i texten stod, så säger många motsatsen till vad andra säger. Ramses var begåvad och duktig på att styra landet, medan andra säger att makten steg honom åt huvudet.
Enligt de flesta var Ramses en god och bra farao i alla fall. Och han lät bygga många tempel och statyer. Själv begravdes han i ett av de största dödstemplen, Ramesseum, och enligt forskarna tyder detta på att även under Ramses tid så mådde Egypten mer än bra.

Men Ramses styrde inte heller Egypten själv, utan hade till sin hjälp sin hustru och regeringen. Nefertari var klok, och kunde fortsätta att styra Egypten på den väg dit Ramses ville nå, Till att bli ett av världens mäktigaste land. I alla fall i Afrika.

Regeringen
Regeringens män
I regeringen satt många viktiga män och kvinnor, men främst män, med viktiga ämbeten och bra utbildningar. Och många av regeringens män och kvinnor ansåg sig vara värdiga titeln som farao, och många försökte också röja Ramses ur vägen, till exempel hans bror Chenar och extrapappa Sary, men så fanns det ju självklart fler, men alla var inte nämnda i boken.
Ameni, Ramses skrivare, var också en flitig man, inte bara som skrivare, utan också som den som tog reda på mycket inom regeringen som han sedan berättade för Ramses. Och han gav inte heller upp lätt. Ameni var Ramses allra bästa vän och den som hjälpte honom och peppade honom den tid innan han blev farao, och Ameni blev därför faraons sandalbärare, men han hade också uppgifter i regeringen, som han fått av Ramses.
Från regeringen styrs, som än idag, de flesta av landets "uppgifter". Bokförningar hölls också, och man planerade offringsfesterna och expeditionerna.

Så egentligen hade det varit lätt för någon inom regeringen att röja Ramses ur vägen, eftersom Ramses följde med på de flesta expeditioner som Sethos gjorde. Någon hade lätt kunnat skicka ut en expedition på fel väg genom att ge klartecken i fel tid eller att anställa en körkarl som inte alls skulle följa resten av truppen. Möjligheterna var många, men det var nog bara Sary och Chenar som hade mod nog att försöka.

Chenar
Chenar var inte särskilt omtyckt av regeringen. Han var både en lat, självisk och otacksam person. Det enda han nästan planerade var hur han skulle kunna förstöra Ramses ryckte eller hur han skulle övertyga den sköna Iset att gifta sig med honom.

Han slöt också pakt med många… Acha var en av dem som Chenar vände emot Ramses, och flera och flera ställde sig på Chenars sida i slutet, när Ramses blivit farao. Även den sköna Iset började överväga att gå till hans sida, eftersom hon kommit i andra hand hos Ramses, efter Nefertari.
Även om Chenar försökte så gott han kunde förstöra Ramses ryckte innan han blev farao, hade han svårigheter med att få en bra start, och lyckades tillslut inte heller.

Hur styrde man egentligen Egypten?

Faraos Uppdrag
Faraos uppdrag var i första hand att hålla riket välmående och rikt, men han hade också andra väldigt viktiga uppgifter, som man kanske inte tänker på.
Han hade ansvaret för expeditionerna och att de gick väl, han skulle inte starta krig utan ett riktigt bra skäl och han skulle föregå med gott exempel. Farao slöt fred med många länder som var upprörda över något genom att ha bättrat sin talförmåga att övertyga men också genom att erbjuda dem saker de själv hade råd med, kanske mat eller en guldgruva.
Om en farao skulle medens ha kastat sig in i ett krig, skulle han säkert snabbt ha förlorat det. Även om fiendelandets soldater var färre, kunde det också vara starkare, och han skulle också förlorat en massa popularitet bland befolkningen, och de flesta skulle nog inte heller uppskatta ett krig som skulle leda till förlust.

Till en faraos uppdrag hörde också att man skulle offra till gudarna, och sitt eget Ka, för att sedan kunna födas i ett nytt liv igen, senare.
Maat, som var harmonins gudinna krävde en hel del offring. Olika sorters djur, mat och fester skulle hållas för att sedan hon skulle belöna dem med att låta Nilen en gång om året stiga upp över den normala vattenytan och ge Egypten en bördigare jord kring Nilen som skulle leda till en bra skörd nästa år.

Man räknade också åren genom Nilen. När Nilen varje år steg, tack vare Maat, som egyptierna trodde, så visste man, att ett år hade gått sen det förra gången steg, och så påbörjades ett nytt år. Men att Nilen steg, betydde inte bara nytt år, utan även fest runt Nilens strand. Festerna varade i flera veckor, under den tid då Nilens vattenyta befann sig som högst.

Vad om Gudarna inte fanns?
Vad om Gudarna inte fanns i Egypten då? Vem höjde Nilens vattenyta om inte Maat gjorde det?

Det var en tanke som de flesta egyptierna inte kunde förstå. Hur skulle livet efter döden se ut för en farao om han inte offrade till sitt Ka? Skulle det finnas något liv efter döden, eller skulle faraon vara dömd till att leva i ett oändligt liv utan frid?

Hur kunde Nilen stiga, är ganska enkel att svara på. Varje år så kom ett slags extravatten inflytande till Nilen, och då steg självklart vattenytan, men egyptierna trodde att det istället var Maat som lät flod ytan stiga.

Historier om gudarna var nedskrivna i böcker, flera tusentals olika legender skapades, vartefter någon kom på någon ny gud eller gudinna. Sedan samlades böckerna i Mer-Uhrs harem och där kunde vem som helst läsa böckerna och gudarnas liv. Och om man inte offrade till sitt eget Ka, blev konsekvenserna stora kunde det stå.

Så egentligen var ju gudarna bara en massa påhitt till exempel av olika poeter eller präster som en gång i tiden skrivits mer som skoj , men sedan hade någon tagit dem på allvar och nu var det ett av de viktigaste sakerna i Egypten under den tiden då faraonerna fanns.

Men trodde verkligen regeringen, prästerna och farao på dem, eller var det bara skäl till att folket skulle han något att tänka på...