Nordamerikas indianer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Nordamerikas indianer

Indianerna är USA: s ursprungsbefolkning, de kallas även ”Native Americans”. De vandrade från Sibirien över Berings sund för ca 27000 år sedan. De här människorna var jägare och samlare och de bodde tillsammans i små samhällen. De spred sig sedan åt olika håll och några gick sydöst och slog sig ner på Atlantkusten.

Under 1700-talet krigade flera länder mot varandra gällande kolonierna de hade i Nordamerika. Dessa länder krigade mot Storbritannien och indianerna hjälpte engelsmännen. Kriget kallades revolutionskriget och pågick 1773-83. Storbritannien förlorade och 1783 fick de lämna över sina kolonier till det nya landet USA. Indianerna nämndes inte ens i fredsavtalet, trots att landet till största delen var deras.

Nybyggare färdades västerut på väg mot Mississippi runt 1800. De åkte med häst och vagn över Appalacherna. Ett indianfolk som kallades cherokeserna bodde i södra Appalacherna. Den dåvarande presidenten Thomas Jefferson sa åt cherokeserna att flytta västerut, där det fanns ett stor outforskat område som USA hade köpt av Frankrike 1803. Presidenten beordrade två officerare som hette Lewis och Clark att de skulle undersöka hela det stora området ”Louisiana Purchase”.
I september 1806 kom de tillbaka till St. Louis. Lewis och Clark hade korsat hela prärien och man visste nu att området var oerhört stort, ca 4800 kilometer.

Regeringen trodde att detta område var värdelöst för de vita nybyggarna, därför bestämde man att hit skulle indianerna flyttas.
Andrew Jackson, som var ny president sedan 1829 sa att indianerna som nu bodde i östra USA skulle flyttas västerut. Regeringen gav indianerna ett område i Mississippidalen dit de skulle flytta.
3 stammar tvingades flytta dit. Om de vägrade skulle hövdingarna åka i fängelse. När det var dags för en fjärde stam, seminolerna i Florida, så gjorde de uppror. Därför blev det krig mellan dem och regeringens soldater. Detta krig pågick i fem år och nästan alla seminoler dog. De få som blev kvar tvingades till slut flytta till Mississippidalen.

På 1500-talet hade cherokeserna varit den mäktigaste indianstammen i den sydöstra delen av det nuvarande USA. Det fanns då ungefär 25000 medlemmar i stammen. På 1700-talet halverades befolkningen genom olika sjukdomar. På 1770-talet drevs de upp i de bergiga områdena av Smokey Mountains. Cherokeserna arbetade som jordbrukare, hantverkare eller köpmän i små samhällen. De hade sitt eget alfabet och var duktiga på att läsa och skriva, till skillnad från andra indianstammar.
Stammen hade en egen regering och varje by hade sin egen styrelse. Cherokeserna hade sju klaner som alla hade varsin huvudstad. Vilken klan man var med i bestämdes av vilken klan mamman var med i. Detta medlemskap kunde inte ändras.

En general som hette Winfield Scott bestämde att cherokeserna skulle tvingas in i stora uppsamlingsläger och sen skulle de transporteras iväg. Denna förflyttning började i september 1838. Då gav sig 13000 indianer i väg, de fick åka med båtar, häst och vagn eller gå. Det var kallt, sjukdomar härjade och de var dessutom tvungna att ta sig över Mississippifloden. När de kom fram till målet, Oklahoma, så hade 4000 cherokeser dött. Den här förflyttningen kallas ”tårarnas väg” i cherokesernas historia.

Den 24 januari 1848 så hittades guld i norra Kalifornien. Ryktet om guldfyndet spreds sig och inom ett och ett halvt år hade det kommit 80000 guldgrävare till Kalifornien. Det var väldigt få av dessa som hittade guld, men många flyttade fortfarande dit. Indianerna förlorade många människor under guldrushen p.g.a. sjukdomar. Många av dem mördades av de vita.
I början av 1840-talet ansågs Oregon vara ett paradis och väldigt många reste dit. Det fanns en stad som hette Independence som låg vid Missourifloden. Från denna stad gick Oregon Trail och den gick sedan genom Klippiga bergen på det enda ställe där man kunde åka med fyrhjuliga vagnar. Många dog under vägen, men för de som överlevde tog turen ett halvår.
När guldrushen startade 1849 så åkte det ännu fler nybyggare med Oregon Trail. Det var då fler och fler vita som inkräktade på indianernas marker. Nybyggarna byggde fort under vägen för att skydda sig mot indianerna.
Det fanns ett fort som hette Fort Laramie I Wyoming och där samlades över 10000 indianer i september 1851. Hövdingarna och regeringsagenter skrev på ett avtal som innebar att indianerna inte fick attackera Oregon Trail och de måste hålla sig inom vissa bestämda områden. Om indianerna höll sin del av avtalet skulle varje stam få 50000 dollar om året i tio år. Regeringens agenter svor också att indianernas land för evigt skulle vara deras. Detta var början till en ny indianpolitik.

Regeringen hade tänkt ut att de skulle ta kontroll över stammarna och minska storleken på reservaten, för att ha plats för de inflyttande nybyggarna. Fast det dröjde ända till 1880-talet innan man helt kunde förverkliga den nya indianpolitiken.

Inbördeskriget 1861-65 mellan nordstaterna och sydstaterna påverkade indianerna för att de blandade sig i. Flera stammar allierade sig med sydstaterna (Konfederationen) men det fanns även indianer som krigade för nordstaterna (Unionen).
På sommaren 1863 vann Unionen både ett slag i Pennsylvania och ett i Oklahoma. Det i Oklahoma var mellan de båda sidornas indiankrigare. Massor indianer var tvungna att fly till norra Texas från fienderna, som var både amerikaner och indianer.

När kriget var slut återvände de till Oklahoma och de stammar som var ovänner försonades. Då hade man förflyttat nästan 50 indianstammar till ”Indianterritoriet” som senare blev Oklahoma. Det bodde då en kvarts miljon indianer där. Olika sjukdomar dödade många av prärieindianerna. En stam som hette mandanstammen utrotades nästan av smittkoppor. De var ungefär 2000 men när de drabbades av epidemin så blev det bara mindre än 100 kvar.

Efter kriget befriades alla slavar och de svarta fick samma rättigheter som de vita. 1870 fick svarta män rösträtt men ingen av de nya lagarna gällde kvinnor och indianer.

Överenskommelsen i Fort Laramie höll inte länge. Nybyggarna trängde på och under 1860-talet ledde det till sammandrabbningar mellan dem och de protesterande siouxindianerna.

Det hittades guld i Montana och då drog nybyggarna västerut och på så sätt genom siouxindianernas jaktmarker.
1866 dödade indianerna alla 82 soldater i en arméstyrka. Detta kallas Fetterman Massacre.

Regeringen i Washington blev chockade och de förverkligade indianpolitiken som inleddes på 1850-talet. De skulle sluta avtal med de olika hövdingarna för att få dem att flytta till reservat.

Den första järnvägen var klar 1869 och då började järnvägsbolagen anställa buffeljägare för att rallarna skulle få buffelkött. Efterfrågan på buffelhudar ökade och det gjorde att det sköts ungefär tre miljoner bufflar om året.
Den mest kända av jägarna var en överste som hette William Cody. Han levde 1846-1917 och var mer känd som Buffalo Bill. Cody sköt 4000 bufflar på ett och ett halvt år!

Den första Oklahoma Land Rush ägde rum 1889 och det innebar att nybyggare skulle få flytta in i indianterritoriet. De fick märka ut sin mark själva så det gällde att vara snabb.

Den 22 april prick klockan 12 sköts några pistolskott och 50000 nybyggare red iväg. De hade en varsin käpp med en flagga som skulle markera deras land. På kvällen var de flesta områden upptagna och året efter hade man några flera Land Rusher. Det förklarades officiellt 1890 att det inte fan...