Tårar av Diamanter,Safirer och Rubiner

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det var en gång tre små bröder, ja bröder var de det är jag säker på. Trillingar var de, lika som bär och små var de med.
De hade ingen fader eller moder, nej det var bara de tre.
Tillsammans de vandrar hand i hand och in i skogen dom går. Med ens stora trollet framför dom står.
- Se här, se här! Vad skådar mitt öga?
Tre små vilsna ungar, ack och ve vilken möda, sade stortrollet och skakade på huvudet.
- Små barn, små barn, vad ska vi hitta på?
Ge mig era namn så slipper ni här stå.
Trillingarna små darrade av skräck, inte nog med att han var stor och farlig, nej han var minsann inte lite fräck.
Den äldsta av de små tog ett steg fram, lika skyggt som ett litet lamm.
- Mitt namn är Wilhelm store man,
men följa med er, det tror jag ej vi kan.
Stor trollet log listigt, skrattade en stund och tyckte allt var väldigt vitsigt.
- Nå, så se då här i min korg, ack och ve det är min stora sorg.
Alla mina bär dom försvann, och jag såg ej vart dom gick, nej dom sprang så snabbt att jag inte hann.
Wilhelm tittade nyfiket ner i stor trollets korg, stor trollet tog tag i hans öron och sprang hem till sin fru.
In i trollets stuga hans trollfru stå, hon ser Wilhelm och ställer sig snabbt på en stol, samtidigt hon håller sin fina kjol.
- Se där, se där! En kanin du har släppt in, den kan då absolut inte vara min!
- Lugn, lugn min stumpa, det här är en liten unge,
jag fann honom i en liten dunge, sade stor trollet och hjälpte sin fru ned från stolen.
Dom gav honom en morot att tugga på.
Han grät tårar av diamant och var så rädd så rädd.
Troll frun log och skrattade triumferande, dom skulle bli rika , ja rika skulle dom bli.
De två andra bröderna, ja bröderna de två, vandrade genom snön. Men ack där stod skogsrået i lönn.
Nu undrar Ni säkert vad de två andra hette, ja namn hade de med, den mellersta hette William och den yngsta hette Wille. Skogsrået kom fram, och lockade William med bär,
naturligtvis funkade det där. Hon tog honom med sig hem,
och han genast började gråta, ja han började skrika och låta. Han grät tårar av safir och skogsrået log glatt och dansade runt, ja rik hon skulle bli,
ja hon skulle bli rik.
Wille pulsade ensam genom snön, la sig i en snödriva och var så trött.
Sömnen kom, ja han vandrar överallt, sömnen kom och sänkte Wille i dvala, så nu kunde han inte tala.
Hemma hos stor trollet blev det olycka.
Ja oj det var hemsk minsann, Stor trollet av misstag på Wilhelm trampa och på väggarna blodet sakta rann. Hemma hos skogsrået där gick det illa, William i grytan hamna och rået blev rädd för att spilla.
Lilla Wille ligger i drivan och fryser, ibland han kanske nyser,
men snart han vila får, utan att ha fått ett enda sår.
Han grät tyst tårar av rubiner, rubiner röda som blod, ack nu får han vila, ja nu får han ro.
Det var en gång tre små bröder, ja bröder va...