Bokrecension: Finnmark brinner av Laila Thorsen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Finnmark brinner!

Finnmark Brinner handlar om Laila Thorsen och hennes barndom när hon var 12 år. År 1944 till 1945 var Norge ockuperat av Tyskland och Norge hade en mycket tuff tid. Laila Thorsen skrev då anteckningar om vad hon kände och vad som hände när Tyskarna kom. Hennes familj och ett par andra familjer bor på ön Mageröya. Laila Thorsen, hennes lillebror Odd, deras föräldrar och ett antal andra familjer som bodde runt Mageröya norra Norge och vägrar att fly från deras hem. Dom uthärdar Tyskarnas nerbränningar och överlever anfallen. Folket runtomkring i Finnmark beger sej till bergen up i läger där tyskarna inte kan hitta dom. Norrmännen levde i väntan på att ryssarna skulle komma och rädda dom från Tyskland. Man får veta att det fanns Norska nazister här och där, fast att dom antingen flydde när tyskarna kom eller att dom slutade tro på nazismen när dom fick reda på koncentrationslägren och vad tyskarna gjorde.
Laila skriver och berättare noga om att de tyska torpedbåtarna hela tiden letar hus och människor som dom kan döda. Efter nästan 1 år på flykt från tyskarna fyller Laila 13 år. Hon får god mat och har roligt hela dagen utan att på störd av dåliga händelser som hände alltför ofta.

Författaren
Finnmark Brinner är skriven av Laila Thorsen som berättar om vad som hände henna under andra världskriget. Andra världskriget började 1939, 5 år innan Norge ockuperades. Tyvärr finns det inte så mycket fakta om henne, och det som finns är på norska. Jag har fått reda på att hon lever än idag och är någon slags kursledare i Norge.

Egna tankar:
Jag tycker att slutet borde ha varit längre. Dom sista 3 sidorna stod det plötsligt att tyskarna gav sej av och allt blev bra, Norge borde ha haft en svår tid framförsej. Dom kanske ex. Inte hade material till nya hus, någon mat eller sjukdomar kanske började sprida sej. Hon beskrev inte personerna någonting utan sa bara rakt av vad som hände. Det gjorde det hela tråkigt, fast man kan inte klaga på henne eftersom hon var ca 10 år när anteckningarna skrevs. Man lär sej hu...