Svenska språkhistoria

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

1. Språkliga släktskap
Svenskan är, precis som stora delar av de andra Europeiska språken, en förgrening av Indoeuropeiskan. Många forskare tror att dessa Indoeuropéer, som utvecklade språket, hade sitt urhem i de sydliga delarna av dagens Ryssland och därifrån ska de ha utvandrat till Indien, Iran, och Europa.
Jag tror att detta folk hade utvecklats i en snabbare takt än resten av världen. När de sedan utvandrade var det andra ”folkslag” som influerades av den högre stående kulturen. Om folkslagen inte blev övertygade att influeras under fredliga förhandlingar kan man tänka sig att de blev det under vapenhot.
Detta tankesätt förklarar även förekomsten av såkallade språköar, som inte har något språkligt släktskap med omkringliggande länders. Dessa länder/områden tyckte säkert att de inte behövde influeras av indoeuropéerna eftersom de hade en bättre kultur själva eller så var dessa områden, som folken levde på, helt enkelt väldigt svåråtkomliga.
All språkväxling skedde självklart inte under den tid då indoeuropéerna vandrade omkring och bosatte sig på olika ställen. Utan jag tror även att mycket av denna språkväxling beror på korståg och erövringar. T.ex. vikingarnas korståg förde säkerligen med sig språkkunskaper från andra länder och vikingarna själva influerade även sina offer och handlare.
På senare år har kristendomens och andra religioners införanden samt de olika stormaktstiderna bidragit till den ökade språkväxlingen.


2. Språkpåverkan
Under 1000-talet kristnades Sverige och med kristendomen kom ord från latin och grekiskan, tex. altare och kyrka.
Nästa språk att influera det svenska språket var tyskan. Detta inträffade som ett resultat av handelsförbindelsen med Tyskland under Hansa tiden.
På 1700-talet kom franskan till Sverige. Hos de rika och lärda lärde man sig franska från barnsben och franskan blev ett språk för den svenska eliten.
Det senaste språket att influera vårt är engelskan. De världsledande länderna i västvärlden är engelsktalande och genom medierna pumpas vi med information om dem och med deras språk. Vi lär oss engelska i skolan och lyssnar, talar och skriver på engelska många timmar om dagen.

Det svenska språket är fullt av låneord och arvord. Skillnaden mellan dessa kan ibland vara mycket svår att urskilja. Jag skulle vilja säga att arvord är sådana ord som funnits i språket sedan urminnes tider och jag tycker man kan dra en gräns för arvord runt 800-talet då vår första språkhistoriska period tog sin början. Låneorden är då de ord vi tagit in från andra språk efter ca år 800.

3. Svenska språkets historia
Den första perioden av vår språkhistoria varade mellan 800-1225, denna period kallas runsvenska. Under denna tid skrev man med runor. Runor är mycket kantigare än dagens bokstäver och det beror på att skrivmaterialet var sten. Ca 3000 runskrifter är bevarade i vår tid och dessa är mestadels minnesstenar över döda och ibland handlar inskriptionerna om vikingafärder.
På de senare runstenarna var kors inristade, eftersom det var då kristendomen kom till vårt land.

1225-1526 var det fornsvenskans period. I och med kristendomens intåg slopades runorna och den latinska bokstavsskriften infördes. Spår av runsvenskan fanns emellertid fortfarande kvar i språket.
Bland det första man skrev på fornsvenska var landskapslagarna, de äldsta lagar vi har i landet.
Eftersom latin var till för de lärda och kyrkan var det i första hand präster, adelsmän och kungen som lärde sig att läsa de latinska orden. Man startade även latinska skolor vid klostren.
Under den yngre fornsvenska perioden var Hansan stor och det var en riklig invandring av tyska köpmän till Sverige, detta resulterade i att den yngre fornsvenskan fick många låneord från tyskan.

Perioden äldre nysvenska varade mellan 1526-1732. Under den perioden frigjorde sig Sverige ifrån Hansan, vilket till viss del hejdade inlåningen av tyska ord. I och med bibelöversättningarna på 1500-talet kom dock en ny våg av tyska låneord. Översättarna påverkades av språket i Luthers tyska bibelöversättning när de översatte bibeln.
Den största händelsen under denna tid var att den översatta bibeln kom ut till kyrkor över hela landet, tack vare boktryckarkonsten. Guds ord spred sig på svenska över hela landet. Kyrkan var mäktig under denna tid och bibelns formuleringar fanns på allas läppar.
Nationalismen växte sig stark på 1600-talet i samband med det 30 åriga kriget. Man ville åter använda sig av runsvenska ord.
Även under 1600-talet forsade de tyska låneorden in. Soldaterna som under det 30 åriga kriget tillbringade lång tid i Tyskland kom hem med tyska militära låneord.
Också Frankrike bidrog med många låneord under den här perioden. Frankrike spelade en stor roll politiskt och kulturellt och franska blev väldigt modernt.

Mellan 1732 och ca 1900 var det den yngre nysvenskans period.
Vid 1700-talets början hade läskunnigheten skjutit i höjden i landet, inte minst tackvare en kyrkolag som sa att prästerna skulle ansvara för att barn fick läsundervisning. I och med den ökande läskunnigheten kunde fler tillgodogöra sig språket.
Under 1700-talet strävade man efter att språket skulle förädlas, man ville skapa ett korrekt riksspråk utan vardagliga och dialektala ord och uttryck. Som svar på detta grundade Gustav ΙΙΙ den Svenska akademin i slutet av 1700-talet. Denna akademi skulle få svenskan att uppnå renhet, styrka och höghet. Akademin fick i uppgift att utarbeta en ordbok och en grammatik som landet skulle ”lyda” under. Man försvenskade stavningen på låneorden från franskan. År 1874 utkom den första upplagan av Svenska Akademins ordlista.
Inlåningen av franska ord fortsatte under hela 1700-talet och även in på 1800-talet, men i och med industrialiseringen blev den stora låneordsgivaren engelskan. Termer inom arbetsliv, affärsliv och sport samt ord för mat och kläder inlånades i en rask fart till svenskan under 1800-talet.
Under 1900-talet ökade inlåningstakten ytterliggare då elektroniken kom till oss.

Vi befinner oss nu i den nusvenska perioden som började ca 1900.
Den språkliga förändring som det svenska språket genomgått under 1900-talet beror mycket på den radikala samhällsomvandlingen. Industrialiseringen, de växande städerna, den förbättrade utbildningen, tekniken och demokratiseringen. Allt detta har självklart påverkat språket för vår tid.
Gränsen mellan skrift- och talspråk blev nu allt mindre, skriftspråksnära ord ersattes med mer vardagliga. Förenklandet och förkortandet meningar fortsatte man med ända in på 1960 talet, men därefter avstannade utvecklingen tvärt. Detta beror förmodligen på att om man förkortar meningar ännu mer blir meningarna väldigt hackiga.
Nu kom även det mer direkta och personliga talspråket man började dua varandra.

4. 1900-talssvenska
Under 1900-talet blev det svenska språket mer enhetligt. Skillnaderna mellan tal- och skriftspråk blev allt mindre, även de regionala och sociala skillnaderna följde i samma spår.
Nu kom industrialiseringen till vårt land, städer växte fram och blev centrum under 1900-talet, alla förflyttade sig mot städerna och jobben. Industrialiseringen och allt vad den inneburit är anledningen till att svenskan blev enhetligare.
I och med Industrialiseringen blev kommunikationen mycket bättre. Under denna period kom den asfalterade vägen, telefonen utvecklades, radion kom, TVn kom och tillslut kom även Internet. Människor kunde nu dagligen konversera med andra människor runt om i Sverige.
Även förflyttningen i Sverige började ta fart under den här tiden, nu var det lätt att upptäcka nya saker, platsen man föddes på behövde inte nödvändigtvis förbli den enda platsen man besökte under sitt liv. Denna utveckling har fortsatt in i vår tid då vi till och med väljer att bosätta oss eller jobba i ett land flera tusen mil från vårt eget.
Som jag nämnde tidigare i texten blev skriftspråket och talspråket allt mer lika. Detta beror dels på förenklingen av skriftspråket. Den andra anledningen till vad som hände var att medan skriftspråket förenklades försvann mycket av dialekten från talspråket. I och med urbaniseringen förlorade många sitt naturliga talspråk och man byggde upp ett nytt talspråk med hjälp av skriftspråket och senare även med hjälp av radio och TV.

5. Personnamn och efternamn
Idag har vi både förnamn och släktnamn, men så har det inte alltid varit. En gång i tiden hade vi bara förnamn, efternamnen tillkom mest för att man skulle kunna skilja på två personer med samma förnamn.

De äldsta förnamnen vi har i Sverige ristades in i runstenarna under den runsvenska perioden för ca 1000 år sedan. Från början hade dessa namn en innebörd som ofta hade med gudar eller strider att göra, men med tiden föll detta i glömska och man kombinerade namnen efter tycke.
I det gamla norden brukade man använd sig av tre olika uppkallelsemetoder. Den första gick ut på att man namngav barnaskaran med antingen förleden eller efterleden gemensamma, t.ex. Torbjörn, Torleif och Torsten. Den andra metoden var att man namngav den födde efter en äldre person i släkten. Den tredje metoden var att man använde sig av alliteration, bokstavsrim, vid namngivningen. Detta var något man använde sig främst av hos de högättade.

Många av dagens svenska namn grundar sig självklart i namn som blivit inlånade under Sveriges utveckling. Namnen från dessa språk kom till Sverige vid samma tid då språket i sig influerade många delar av det svenska. Exempelvis: under 1000-talet kom många latinska och grekiska namn beroende på kristendomens intåg, under Hansans storhetstid kom mycket tyska namn och i och med industrialiseringen kom de engelska och amerikanska namnen.

Adeln var de första som kom att använda sig av släktnamn, Gustav ΙΙ Adolf föreskrev faktiskt i en riddarhusordning att alla adelsfamiljer skulle ha ett släktnamn.
Adeln valde främst sina namn efter motiven på deras vapensköldar och hade en förkärlek för sammansatta namn, som t.ex. Stjärnhjälm.
Andra som snabbt använde sig av släktnamn var studenter som reste ute i Europa. De latiniserade sina namn och lade till ett släktnamn som berättade om vems söner de var eller från vilken ort de kom.
Det dröjde inte länge förrän även borgerskapet började välja släktnamn. De valde främst sina namn från växtvärlden och sammansatte namnen precis som adeln, det var dock också vanligt att de använde sig av sin hemort som förled.
De sista att ta efter släktnamnsgivningen var bönderna. När de väl kom att använde sig av släktnamn valde de sådana som informerade om vems son eller dotter de var.
Precis som bland förnamnen härstammar även många släktnamn ifrån andra länder.

Fram till början av 1900-talet var det fritt fram att välja vilket släktnamn som helst, men i och med en lagstiftning tog den valfriheten slut. Nu måste man ansöka om ett annat efternamn hos Patent- eller Skatteverket om man inte vill använda sig av sin mammas eller pappas efternamn.

6. Ortsnamn
I likhet med personnamnen utgör även ortnamnen en del av den språkliga historian. Många ortnamn är mycket gamla och ger oss språk- och kulturhistorisk information från en tid för mycket länge sedan. Från en tid då orden inte betyder det de betyder nu, och därför är det mycket viktigt att man tolkar namnen rätt.
Genom att undersöka hur namnen är sammansatta och ta hjälp av det man vet om gammal ortnamnsgivning, kan dagens forskare i många fall ta reda på från vilken tid ortnamnet kommer från.
De ortsnamn som tillkom innan medeltiden och kristnandet av Sverige använder sig ofta av efterleder som syftar på stad, gård och arvegods även efterleder som betyder betesmark eller äng användes.
De medeltida namnen skiljer sig mycket från de tidigare. Under medeltiden ökade befolkningsmängden märkbart, vilket medförde att byarna inte kunde livnära människorna. Många flyttade ut på landet och ”nyodlade”, odlade upp en ny mark. Detta går igen i ortsnamnen som ofta betyder nybygge, röjning, jordstycke mm.
När man namnger nya stadsdelar eller förorter nuförtiden använder man sig av namn på byar eller bebyggelser som legat på samma plats tidigare i historien.

Öar, vattendrag, holmar och berg har också namn, dessa namn brukar kallas naturnamn. Det är mycket svårt att åldersbestämma dessa men man brukar resonera att om man inte vet vad ett namn betyder eller står för kan man anta att namnet är gammalt, ta Nissan, Orust och Tjörn som exempel.
Vid namngivning av dessa terrängformationer har människan lagt vikt vid storlek, växt- och djurliv, form och likhet med andra saker.

7. Svenska Akademin
År 1786 grundade Gustav ΙΙΙ den Svenska akademin efter förebild av Franska akademin. Denna akademi skulle komma att vårda det svenska språket för en lång tid framöver.
Svenska akademins mest betydelsefulla uppgift skulle vara att få det svenska språket att uppnå renhet, styrka och höghet.
Akademins första uppgift var att utarbeta en ordbok och en grammatik som landet skulle ”lyda” under. Grammatiken utkom 1836, men arbetet med ordboken tog längre tid på sig. Först år 1893 kom det första häftet ut, och 1898 släpptes den första volymen av Svenska Akademins ordbok.
Det som Akademin är mest känt för hos allmänheten är nog utdelandet av Nobelpriset som sker den 10 december varje år. Denna uppgift åtog sig Akademien vid sekelskiftet 1900.
En annan uppgift som många förknippar akademin med är utgivandet av Svenska Akademins ordlista som sker varje år, den första ordlistan gavs ut 1874.

Svenska akademin har 18 ledamöter och dessa väljs in, av akademin själv, på livstid. Ledamöter består huvudsakligen av vetenskapsmän och författare.

8. Minoritetsspråk
I dagens Sverige finns det fem stycken erkända minoritetsspråk: finska, samiska, tornedalsfinska (meänkieli), jiddisch och romani (zigenarspråk). Ett minoritetsspråk är ett språk som talas av en relativt liten grupp utav befolkningen inom området och som inte är det största språket. Officiella minoritetsspråk har en formel ställning som bla ger en rätt att använda sig dessa vid kontakt med myndigheter.

9. Framtidens språkutveckling
Det är inte många som tror att det svenska språket går mot en snar död, men det finns dock indikatorer som tyder på att så är fallet. De utländska orden, främst de engelska, blir allt fler och vi ser många tendenser till domänförluster då det redan idag är många naturvetenskapliga forskare som inte kan uttrycka sig inom sitt ämne med andra ord än de från engelskan. Även EU, som idag anser att alla språk är jämställda, är inne på linjen att endast använda sig av engelska. Om detta inträffar kommer det att innebära att språkklyftor uppstår, dels skulle personen eller personerna som sitter i EU få det mycket svårare att uttrycka sig och förstå diskussionerna inom EU och dels skulle vi övriga svenskar få det svårt att sätta oss in i EU:s arbete.
Vid ett byte av modersmål skulle övergångsperioden bli väldigt tuff eftersom det skulle ta ett antal generationer för oss att nå en fläckfri engelska som modersmål. Under denna period kommer vi att hamna på efterkälken inom många områden, eftersom vi inte kan utrycka oss med eller förstå språket ordentligt. Vi kommer även att gå miste om den extremt höga läs- och skrivkunnigheten som vi har idag.
Den största förlusten för oss om vi överger svenskan är självklart att vi även överger vår kultur och historia, hur ska vi k...