Bokrecension: Anne på Grönkulla av L.M Montgomery

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
O En klassiker är en bok som är omtyckt av många, under en längre tid. Boken är ganska gammal och passar för alla åldrar.
o Det fanns en period på senare 1700-talet som kallades för upplysningstiden. Under den perioden så kom man på att människan borde utnyttja sitt förnuft bättre. Vetenskapen blev viktigare och fick större utrymme. Isaac Newton och Carl Von Linné levde på 1700-talet. De var stora vetenskapsmän och gjorde stora upptäckter. Man skulle även använda noggranna metoder inom vetenskapen.
o I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet fanns en tid som kallades för romantiken. Då var fantasin bra, man intresserade sig för det främmande och känslan var viktigare än förnuftet.
I realismen var det precis tvärtom, fantasin var inte viktig, man skulle använda sitt förnuft istället. Man skulle även återge det verkliga.
o Jag valde den här boken för att den lät intressant när Ingeborg berättade om den. När jag väl kom till biblioteket så fanns inte Anne på Grönkulla, så därför tog jag bok nummer två i serien. Anne verkade vara en bestämd flicka med egna åsikter, det var därför jag ville läsa om henne. Det känns kul att arbeta med klassiker, annorlunda liksom. Just den här klassiker var nog inte riktigt min typ, tyvärr. Jag tycker att det var en kul idé att skriva läsloggar medans man läser igenom boken.

Läslogg 1
Min bok heter ”Vår vän Anne” och är skriven av L. M Montgomery.
Jag tycker inte att titeln är så tilldragande. Det låter inte särskilt spännande, men det passar ändå till en klassiker. Titeln säger att det kommer handla om en person som heter Anne och jag tycker även att det låter som att Anne är som en väldigt snäll och trevlig person. Eftersom att den heter ”Vår VÄN Anne”. Då får jag ett trevligt intryck.
Boken börjar med en kort beskrivning av huvudpersonen, Anne. ”En lång, smärt flicka i sjuttonårsåldern med allvarliga grå ögon och ett hår som hennes vänner kallade för kastanjebrunt hade slagit sig ned på den röda sandstenstrappan utanför en lantlig stuga på Prins Edwards ö en härlig solskenseftermiddag i augusti.” Det är en väldigt lång mening, men den innehåller ganska mycket information, Man får veta var hon befinner sig, en liten miljöbeskrivning och en beskrivning av Anne. Man kan bygga upp en bild i huvudet ganska snabbt. Jag fastnar tyvärr inte riktigt från första stund. Nu, när jag har läst ungefär 60 sidor så har jag kommit in i boken lite mer. Som det verkar nu, så är det ingen spännande bok. Den är långsam och har ett lite äldre och mer komplicerat språk. Det intrycket jag får när jag läser första meningen är att Anne är en lycklig, snäll, vacker och klok person. Miljön omkring är också väldigt vacker. Eftersom att boken börjar så trevande så anar jag att det snart kommer hända något, men jag är inte särskild spänd på vad som ska hända.
Läslogg 2
En bikaraktär i boken heter ”Herr Harrison”. Han är en ganska barsk och lite äldre man som är mjuk och snäll på insidan. När man först träffar på honom så är han mycket arg och otrevlig, men Anne är trevlig mot honom. En dag när Anne, av misstag, säljer Herr Harrisons ko så går hon till honom med en tårta för att be om ursäkt. Istället för att bli arg så börjar han skratta och bjuder in henne på fika och är mycket trevlig. Han bör granne med Anne och hennes familj. De umgås mycket och är goda vänner.
Jag tror att han är en sådan person som dömer folk innan han lärt känna dem ordentligt. När hamn väl lärt känna person i fråga så är han jättetrevlig. Jag gillar den trevliga sidan av honom, men inte den arga och barska sidan.
En annan bikaraktär är en liten pojke som heter Davy. Marilla, Annes mor, tar hand om honom och hans tvillingsyster Dora. Davy är väldigt busig, han spottar i flickors hår och lurar sin syster. Han är otroligt snäll innerst inne och vill bara väl. Han tycker det är oerhört kul att busa och ibland går han för långt. Davy vet inte riktigt vad som är rätt och fel, därför kämpar Anne med att försöka lära honom det. Han tycker väldigt mycket om Anne och vill vara henne till lags hela tiden.
Jag gillar honom för att han verkar vara så otroligt godhjärtat längst därinne. Han har även sagt i boken att han vill blir en gentleman när han blir stor och det tycker jag är så otroligt gulligt sagt. Han försöker fårstå vad som är rätt och fel och han försöker lära sig. Han är även full av kärlek och ska alltid klänga på Anne och krama henne. Jag tycker att han verkar så otroligt gullig.
Läslogg 3
Miljöbeskrivningarna i boken tycker jag är väldigt bra. Författaren har lagt ner väldigt mycket tid på det. Hon skriver väldig mycket om olika växter och om hur de ser ut, nästan ingenting om lukt. Jag kan bygga upp en bild i huvudet och använda lite av mina egna minnen och min fantasi. Det är kul tycker jag, då blir det lite hemlighetsfullt på något sätt. Då kan ingen annan bild likadan bild som jag har gjort. Jag tycker att beskrivningar är en väldigt viktig punkt när man skiriver, då kan man mer leva sig in i bokens värld. Det här är en text som jag gillar väldigt mycket och som är väldigt utförligt beskriven:
”Alldels framför dem, omkransat av björkar och granar men öppet mot söder, låg ett litet inhägnat område och i det en trädgård. En fallfärdig stenmur, övervuxen med mossa och gräs, omgav den. Utmed östra sidan stod en rad planterade körsbärsträd, översållade med snövit blom. Ännu kunde man se spåren efter gamla sandgångar och en dubbel rad rosenbuskar mitt igenom trädgården. Men hela marken i övrigt var som ett enda täcke av gula och vita narcisser, vilka i slösande rikedom vajade över marken.”
Sådana här beskrivningar förekommer ibland, men det är oftare lite kortare beskrivningar. Det är bra att det inte bara är långa beskrivningar, det hade lätt blivit lite tjatigt tror jag. Författaren är väldigt duktig, man kan bilda sig egna uppfattningar och man kan leva sig in i boken. Hela boken bygger på beskrivningar, båda korta och ibland en halv sida långa. Det gör att man fastnar, trots att boken är ganska långsam och tråkig på sina ställen.
Läslogg 4
Boken handlar om Anne, som tidigare är förklarat. Hon är sjutton år och bor på Grönkulla, med sin mor, Marilla, och deras adoptivbarn, Davy och Dora. Hon jobbar som lärare på en skola i närheten. Hon är väldigt noga med att man inte ska slå barnen, utan att hon ska vinna deras förtroende. Hennes bästa vän heter Diana och de bor grannar med varandra. Diana jobbar också som lärare, fast på en annan skola. Boken handlar om olika saker hela tiden, det finns ingen bestämd grej. Utan man får följa med i Annes liv. Det händer hela tiden nya saker, små äventyr kan man säga. Man stöter hela tiden på nya människor. Anne har nyss skaffat en ny vän i boken, hon heter Lavendel och är en lite tillbakadragen äldre kvinna. Anne tycks kunna bli vän med vem som helst, för hon får nya vänner hela tiden känns det som. Man får följa med henne i skolan och man får följa hennes elever lite grand. Hon är en del med sina elever på fritiden. Lille Davy tar även upp en stor del av bokens handling, han hittar hela tiden på nya spratt och han är jättebusig. Han gör massa dumma saker hela tiden och Marilla säger åt honom, om och om igen, han tar till sig av sina straff, men lär sig inte vad han får och inte får göra. Han hittar alltid på nya saker som han ska prova på.
Jag tycker att det är ganska intressant och imponerande att författaren kan skriva en bok om någon, bara om hennes liv. Hon hittar liksom på ett liv, dag för dag. Det finns ingen bestämd sak som boken handlar om, den handlar inte om ett mordfall eller ett äventyr utan bara om någon som lever. Det är nästan som en självbiografi.
Det finns nästan inga konflikter i boken, framförallt inga externa. En intern konflikt pågår inom lille Davy. Han vill vara snäll mot Anne och han vill att hon ska älska honom, Men samtidigt så vill han busa och narras. Han vill inte vara snäll, men är det ändå för Annes skull.
En annan intern konflikt är inom Marilla. Hon försöker vara sträng mot Davy, men Anne får henne att vara mild och hon har knappt hjärta längre att låta honom gå till sängs utan mat. Han vill att han ska lära sig och hon vill använda sig av sina metoder, som är lite äldre. Men hon tycker att dem fungerar. Samtidigt vet hon att Anne har rätt i att man inte kan straffa ett barn genom att slå det, utan man ska vara snäll, men bestämd. När Anne ber henne att inte vara så sträng så ger hon nästan alltid med sig, hon vet att Anne har rätt på ett sätt, men vill kanske inte erkänna det. Det är vad jag tror om Marilla i alla fall.


Läslogg 5

Boken slutade lyckligt. Det skedde ett giftermål, en förlovning och en liten kärleksgnista mellan Anne och hennes vän Gilbert. Diana förlovade sig och Annes vän Lavendel gifte sig med an man som hon tidigare var förlovad med. Anne ska börja på högskola tillsammans med Gilbert. Boken hade inga problem egentligen, förutom att Lavendel var olycklig. Hon blev förstås lycklig nu när hon fick gifta sig på äldre dagar. Boken hade inte heller några egentliga frågor som behövde besvaras. Jag tycker att boken hade ett fint slut, ett typiskt sagoslut. Det gillar jag, men samtidigt var jag lättad över att den äntligen var slut! Det här var verkligen inte min typ av bok, jag satt och längtade hela tiden på att den skulle ta slut. Och det gör jag inte med en bra bok, Ibland levda man med i den, men oftast bara tvångsläste jag, för att jag vet att jag måste.

Omdöme
a) Jag vet inte om jag har lärt mig något egentligen, bara att man kan komma väldigt långt på att vara snäll även mot dem som inte är snälla tillbaka. Jag har lärt mig några nya ord och annorlunda, gammaldags stavelser. Så som ”aderton”, istället för ”arton”. Det som var bra med bokens innehåll var att den innehöll så mycket beskrivningar och den var skriven på ett fint, gammalt språk. Den var annorlunda, jag har aldrig läst något liknande. Det var verkligen en typisk klassiker. Den går inte att placera in i någon annan bokgrupp.
b) Det är en typisk flickbok, den kan läsas av alla åldrar. Men den är nog populärare för äldre människor, som uppskattar det lugna i den. Jag vill läsa spännande böcker, som aldrig är tråkiga. Det här var lite mer, bara läsa… Läsa om hennes liv och hennes små äventyr då och då. Den var nog populär bland yngre tjejer förr, men nu tror jag den uppskattas mer av äldre. Den har säkert varit populär genom alla tider, sedan den skrivits. Jag vet inte riktigt, men det är en typisk klassiker, men jag kan inte riktigt förklara varför jag tycker det.
c) Jag tror att hon skrev den för att hon varit med om det eller för att hon ville skriva något annorlunda. Kanske kände hon en sådan flicka som Anne. Eller så har hon bara hittat på allt. Om hon har hittat på allt, så har hin mycket fantasi, eftersom att det inte bara kretsar kring en stor händelse i boken. Utan istället kring flera små.
Jag vet faktiskt inte vad bokens budskap är. Kanske att man alltid ska vara snäll och trevlig så löser sig det mesta. För att Anne är alltid snäll och trevlig, om ingen är väldigt otrevlig mot henne och förolämpar henne. Då kanske hon kan bli lite otrevlig tillbaka.
d) Jag skulle tro att den utspelar sig på 1700-talet eller 1800-talet. För att flickorna har alltid klänning, det finns inga bilar eller radio. De kör häst och vagn eller går hela tiden. Det finns bara en slags skola och där går barn i blandade åldrar, det finns inget gymnasium. Man lär sig latin i skolan och många tycker att man ska slå barn som inte lyssnar. Det låter som en väldigt gammal uppfostrings metod. Det gjorde man i och för sig in på 1900-talet också, men jag tror att boken utspelar sig tidigare än så. Man hade inte kommit meteorologin, för att de spår vädret. De talar även med ett gammalt språk.
e) Boken var skriven på med att gammalt och fint språk. Det var styckeindelat med lagom långa stycken och kapitlen var lagom långa. Boken är i princip byggd på beskrivningar, vilket jag tycker gör boken mycket mer levande. Det är ganska långa citat, de pratar mycket med varandra. Som sagt så har författaren lagt ner mycket tid på att beskriva platser och personer. Man får inte följa med personerna inombords så mycket. Man får inte veta så mycket vad de tänker och tycker. Det hade det kunnat vara mer om tycker jag, det är kul om man får veta vad de tänker och inte säger.
f) Nej, det gör det verkligen inte. Jag har aldrig läst något liknande och jag ju ändå läst en del. Anne påminner lite om min sjä...