Psykiska störningar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

· Vilka faror och problem kan diagnostik innebära? Vilken nytta spelar diagnoser?
Diskutera frågan: hur bör man inom psykiatrin förhålla sig till diagnoser, tycker du?

En diagnos är en beskrivning av en sjukdoms art och ger en möjlighet att på ett lättare sätt åtgärda och om nödvändigt medicinera. Symtomen som hjälpt till att fastställa diagnosen blir nu lättare att förstå som drabbad när diagnosen är ställd, den drabbade får en förklaring till vad det är som händer. Diagnostiken kan också skapa problem för den drabbade, i vissa fall kan det rentav vara farligt. När en diagnos är ställd kan symtom som inte stämt in på sjukdomen förbises då de inte ”ingår” i sjukdomen/störningen. Även om många symtom pekar på diagnosens svar så kan de förbisedda symtomen vara de utlösande och kanske alvarligaste, sedan den fastställda sjukdomens/störningens behandling kanske omedvetet förvärrar situationen för den drabbade. Det skulle kunna jämföras med att delas in i fack, diagnosen ställs den drabbade placeras i sitt fack och har en på det stora hela förutbestämd behandlingsmetod för att bearbeta och förhoppningsvis bota sjukdomen/störningen. Vilket den i många fall troligtvis gör men då detta ovannämnda förbisedda symtom kanske det inte är det bästa.

Då en närpå förutbestämd åtgärdsplan kanske inte fungerar för alla kan en mer individuellt utformad behandlingsplan troligtvis ge ett bättre ett bättre resultat i många fall då inga symtom skulle förbises eller missas i behandlingen. Det finns också andra faror med att ställa diagnos som t.ex. någon som plågas av mycket starka ångest känslor av någon anledning och får en diagnos på något onämnt psykiskt problem, då denna diagnos ställts och den drabbade tvunget accepterat det kan fortfarande ångesten komma då informationen om att han/hon lider av en psykisk sjukdom/störning ger en rädsla för att bli stämplad, skuldkänslor eller kanske rentutav skam och ångesten skulle då bara bli värre.

En diagnos kan också vara svaret på den oförklarliga gåtan som tidigare inte har haft någon förklaring, lätta på trycket och kanske till och med inge ett lugn då man vet vad det handlar om. Nu kan man koncentrera sig på behandling och rehabilitering istället för att oroa sig för vad som är fel. När diagnosen är ställd så kan en åtgärdsplan göras upp och om nödvändigt även medicinering påbörjas. Bara vetskapen om detta kan ha en positiv effekt om inte tidignämnda situationer uppstår. Det ger också en mer specificerad orsak till problemet om någon ny läkare eller psykiatriker skulle komma in i bilden. Är en diagnos ställd kan du snabbt förstå vad det är frågan om och sedan göra en individuell undersökning för att ta reda på närmare orsaker till det uppkomna problemet. Tråkigt nog fungerar det inte så inom dagens psykvård utan då diagnosen är ställd och den drabbade är placerad i sitt fack finns det redan innan en förutbestämd åtgärdsplan som sätts i bruk. Läkaren utövar också en stor makt över patienten då det är han/hon som ställer diagnosen och ”väljer fack”.

Hur psykologin ska förhålla sig till diagnoser är en mycket svår fråga då det finns en miljon olika svar beroende på vem som blir tillfrågad. Är det en läkare, en patient som till frisknat eller en anhörig till någon som har begått självmord p.g.a. någon psykisk sjukdom som han/hon inte kunde utså skammen att ha blivit drabbad av o.s.v. svaren skulle bli många. Personligen har jag inte behövt utstå något av dessa scenarion, men jag tycker att man ska förhålla sig mycket försiktigt till diagnostik inom psykiatrin av de tidignämnda anledningarna att det sällan är ett symtom som ensamt spelar in och även om många symtom stämmer in på en psykisk sjukdom/störning så kan den tunga psykiskt besvärande biten ligga på ett annat. Om diagnos ställts kan detta viktiga symtom ”rinna” iväg och kanske glömmas bort då man lagt koncentrationen på diagnosens förutbestämda behandlingsmetod. Det kan som sagt också vara en lättnad att få diagnosen ställd. Personligen tycker jag att diagnosen borde användas som en guide och inte en karta så att alla de symtom som plågar den drabbade får lika stor plats i utredningen om vad som ska göras åt problemet. Om möjligt (om den drabbade klarar detta utan att bryta ihop) skulle en öppen dialog mellan läkare och patient om vad som händer och vad som borde göras med tanke på symtomen.

· Varför blir vi deprimerade? Redogör för olika teorier och din ståndpunkt. Vilka problem innebär det att vara deprimerad och kan det rentutav vara sunt med en depression?

En depression skulle kunna jämföras med att vara mycket ledsen men aldrig riktigt bli glad utan stanna i detta ledsna tillstånd. Det finns starka depressioner och svagare, men oavsett vilken så är det mycket jobbigt för både den drabbade och dess omgivning. Det finns många tecken på depression men är man drabbad av en så märker man det garanterat tids nog. Vanliga symtom på en depression är att ha självmordstankar och/eller göra självmordsförsök, detta gäller då en stark depression då en lite svagare kanske bara orsakar tankar så som: Jag duger inte jag är värdelös vad är meningen med livet? Varför finns jag här när jag är överflödig eller?. Energilöshet och koncentrationssvårigheter är inte heller helt ovanliga symtom på en depression, sedan extremiteter när det gäller mat fysiskaktivitet och sömn. Det kanske vanligaste tecknet/symtomet på en depression är skuld känslor och en känsla av värdelöshet som jag nämnde ovan. Just denna känsla av värdelöshet tror jag är en av de rent psykiskt värsta symtomen, då tanken på varför existerar jag kommer in i bilden blir allt mycket komplicerat och man tappar som sagt koncentrationen. Tanken och den irriterande ovissheten om livets mening och anledningen till den egna existensen förvirrar och förstör både humör och psykisk hälsa. En depression kan drabba vem som helst när som helst i livet, anledningen till den uppkomna depressionen varierar beroende på vilket psykologiskt synsätt du väljer att använda för tolkningen av problemet. En utlösande orsak finns ofta med i bilden då det handlar om just depressioner, som t.ex. när någon mycket nära går bort eller att du får sparken från jobbet. Det är inte alltid det behövs en allvarlig händelse för att depressionen ska utlösas.

Som sagt så finns det olika sätt att förklara depressionen beroende på vilket psykiskt synsätt man väljet att titta utifrån. Det finns väldigt många olika varianter av tolknings sätt:
1. Det sociala perspektivet. Det innebär att det är en händelse en utlösandefaktor som sätter igång det hela men det kan också ha funnits en sårbarhetsfaktor som bidrar till att en depression lättare utlöses. En sådan sårbarhetsfaktor kan vara problem hemma stress eller någonting annat som stör ditt psyke.
2. Det psykodynamiska perspektivet. Som alltid inom den psykodynamiska psykologin så är det barndomsupplevelser och känslor som förflyttats till det omedvetna men nu är det faktorer som individen själv inte kan påverka som påverkar utifrån och tränger igenom det mänskliga psykets försvarsmekanismer och p.g.a. detta bubblar gamla händelser upp och ”färgar” de nya. Och på så sätt kan de ”gamla” upplevelserna framkalla en depression. En norsk psykodynamiker Jarl Jorstad skrev i boken ”sådana är vi” (1990) att ”…problemet bakom de flesta depressioner är förlorad själv känsla.”
Självkänslan, känslan av att man är värd något läggs till grunden mycket tidigt i livet samtidigt som dessa förträngda händelserna ägde rum kan de ha med varandra att göra? Det är det som är psykologi att tolka detta!
3. Det biologiska perspektivet. Enligt det biologiska perspektivet är det genetiskt avgörande vem som löper störst risk att drabbas av en depression p.g.a. brist på vissa signalsubstanser (t.ex. serotonin och noradrenalin) eller bara en sänkt förmåga att använda dessa substanser. Enligt detta perspektiv finns det också människor med en medfödd benägen het att utveckla depression, detta är genetiskt. Är det en familjemedlem som har varit ”utsatt” för en depression så löper de andra i familjen 10-20 % större chans att drabbas då det är biologiskt nedärvt. Det biologiska perspektivet har på senare tid blivit mer vanligt då nya mediciner har visats vara relativt effektiva.
4. Det humanistiska perspektivet. Är inte väldigt olikt det psykodynamiska men man använder andra begrepp och tekniker. Enligt detta perspektiv skulle en varm empatisk terapi användas för att konfrontera den drabbades känslor och visa att t.ex. vid en känsla av övergivenhet så kanske övergivenheten inte är så påtaglig som den framstår och förhoppnings vis lyckas man få de drabbade att inse detta endast med hjälp av någon som pratar med en och ”upplyser” den drabbade om läget.
5. Det kognitiva perspektivet. Det synsätt som lyfter fram tänkandet och vad är det för tankar som orsakar depressionen. Detta är det enligt mig själv bästa sättet att beskriva en depression, detta kognitiva synsätt vill lyfta fram tanken som ligger till grund för depressionen. För att sedan bli kvitt tanken så är samtal med någon som man kan lita på mycket bra. Då man får ut tanken ur sej och sedan ändra på den så kommer det förhoppningsvis att lösa sig.
6. Beteende perspektivet. Enligt detta perspektiv så är det en stimuli som utlöser depressionen, men då undrar jag: vad va det som skapade den deprimerade känslan från första början? Detta är kanske det perspektiv jag personligen tycker stämmer överens med min åsikt och syn på depression.

Depression kan också komma av långvarig stress då man blir utbränd och en risk för depression finns.

Depressionen påverkar med största sannolikhet ditt liv oavsett om den är svag eller stark. Oavsätt om den kommer att påverka dig socialt, fysiskt eller båda, så kommer troligt vis både du och din omgivning att märka av den. Märker din omgivning ingenting kan det bero på att den drabbade håller depressionen så djupt inom sig att den inte syns utanpå. Är detta fallet tror jag att depressionen sällan blir bättre utan snarare förvärras och blir till ett allt större problem, och kommer då att märkas tids nog. Orsaken till depressionen kommer troligtvis inte att försvinna bara genom att försöka härda ut eller bara hålla den inom sig som sagt. Det bästa (tror jag) skulle vara att gå till någon man litar på eller om en sådan inte finns en kognitiv samtalsterapeut och lätta sitt hjärta och förhoppningsvis så kommer antingen han/hon eller du som drabbad att inse var problemet ligger. När detta steg är avklarat tror jag att det är mycket individuellt hur snabbt man återhämtar sig och om man blir helt återställd eller inte. Om du klarar att ta dig ur depressionen kan det vara ”sunt” eller snarare personlighetsstärkande att veta att man klarat av att resa sig efter en sådan psykologisk prövning. Om du däremot inte kommer ur depressionen så skulle jag se det som mycket farligt och absolut inte sunt att drabbas av en depression som du psykiskt inte klarar av utan förblir kvar i. Bevisligen kan en depression orsaka självmordstankar och därmed orsaka det som inte får inträffa självmord.
Ser man på det så är det inte ”sunt” med en depression. Precis om med allt annat finns det delade tankar och åsikter om det mesta. Slutningen skulle man kunna säga att livet kanske uppskattas på ett annat sätt om man vet vad det innebär att vara deprimerad.


· ”Hjärnan kallas ibland för vårt själsliga kosmos……Modern teknik har gett oss fönster in i den levandehjärnan.” (A. Larsson, ”Universum i ett äggskal”, Hjärnfonden). Vad vet vi idag om hur hjärnan styr våra känslor? Talar denna forskning mot de traditionella psykologiska teorierna, tycker du? Vilken syn på mänskligt psyke hade man vid den tidpunkt då man utförde lobotomi i Sverige? Jämför med idag.

Den mänskliga hjärnan är mycket komplex och frågan är: Kommer vi någonsin att kunna förstå oss på den? Troligtvis kommer vi komma mycket nära med tiden. Idag vet vi att den känslomässiga delen den del av hjärnan där personligheten sitter är i främre delen av pannloben. Personligheten och livslusten är beroende av olika balansen mellan olika signal substanser i hjärnan, men även ett ämne som skickas ut av nervcellerna till hjärnan som en slags belöning. Detta ämne kallas Dopamin, det är just dopaminet som sätter fart på oss ger oss lust och motivation. Utsöndringen av dopamin kräver någon form av njutningsfull impuls som t.ex. sex, en lyckad middag eller en vunnen tävling. Efter det går det av bara farten, det är nu dopaminet utsöndras och startar reaktioner i kroppen som ger oss en känsla av välbehag och välbefinnande. Det finns andra signalämnen än dopaminet som ger en känsla av välbefinnande det finns även noradrenalinet som ger handlingskraft, smörsyran som dämpar ångest och acetylkolinet som stimulerar vakenheten, men utan dopaminet är inget av dessa signalämnen verksamma eller effekten är inte märkbar utan just dopaminets inverkan.

Det finns genvägar till det mesta även till dopaminets välbehagskänslor den snabbaste genvägen är droger som alkohol, kokain, nikotin eller amfetamin. Dessa ämnen frisätter enorma mängder dopamin, detta ger till en början behagliga upplevelser men p.g.a. att hjärnan är så avancerad så slutar den efter en tids användning av dessa dopamin framkallande medel att producera eget. Och då måste man ha mer för att inte få brist på dopamin. Slutar man plötsligt så orsakar bristen på dopamin nedstämdhet och kan även framkalla ångestkänslor.

Frågan vad som styr våra känslor är (tycker jag) mycket svår. Det handlar bevisligen om hjärnan och var i hjärnan vet vi idag, men vad i den främre delen av hjärnan är det som styr våra känslor? är det så som Hippokrates sa att själen fanns i hjärnans håligheter det är upptill var och en tycker jag men jag skulle nog hålla med honom till viss del då det måste vara någonting i området kring den främre hjärnloben som styr våra känslor. Med det är bara rena spekulationer, jag tror inte at det är möjligt att lokalisera själen eller vad det är som styr oss och våra känslor!

Den omfattande forskning inom hjärnkirurgi och hjärnan som fortlöpt sedan början av 1900talt och kanske ännu tidigare har givit oss en noggrann kartläggning av hjärnan rent anatomiskt sedan har dagens teknik även givit oss en bild av hur hjärnans signalämnen samspelar med resten av kroppen. Den nya tekniken tillåter nu även att vi med hjälp av en ”PET-kamera” studerar var känslor, språk, syn och hörsel sitter i hjärnan. En av frågorna var om dagens teknik talar emot de traditionella psykologiska teorierna. Personligen tycker jag att de psykologiska teorierna och den ”nya” forskningen är två skilda dela i det mänskliga psykets svårlösta gåta. Tekniken har visat oss var och på vilket sätt de psykologiska de psykologiska delarna som jag skrivit om tidigare samspelar mellan hjärnan och kroppen. Medan de psykologiska teorierna så som t.ex. den psykodynamiska teorin försöker förklara det jag inte ville försöka förklara. Vad det är som styr våra känslor och hur. Det är bara en teori så det är ingenting som säger att det stämmer men det ger oss i alla fall en liten vink o...