Snabba framtidsbeslut

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ännu ett hårt slag träffar mitt vänstra käkben. Smärtan jag känner när Han slår är obeskrivlig. Jag står snart inte ut längre. Jag ska ta igen dessa år.

Det råder tystnad vid matbordet, jag tittar mitt emot mig och ser den stora skräckinjagade mannen. Han kallas även min far. Jag riktar blicken till höger och ser min mor stå och diska vid vår lilla diskbänk, hon är rädd. Hon vet att jag alltid får stryk efter middagen, hon gör aldrig något för att hjälpa mig, hon vågar inte. Min så kallade far tittar ner på min tallrik, han såg att jag var klar för att lite av grönsakerna ligger kvar och besticken ligger jämsides med varandra. Han harklar sig och ursäktar oss, samtidigt som han tar ett hårt tag kring min arm. Jag vill inte gå men han släpar praktiskt taget med mig till sovrummet, mor ser allt men det finns inget hon kan göra utom att visa sitt medlidande. Framme i sovrummet lämnar Han dörren på glänt så mycket att hon skulle kunna se vad vi höll på med medan hon sitter vid matbordet och dricker sitt kaffe för att samtidigt plåga henne minst lika mycket som mig. På plats mitt emot varandra tors jag inte titta in i hans ögon. Jag vet redan att dem är fyllda av hat.

Hela helvetet hade börjat när min mor var otrogen med stadens apotekare och det va genom denna affär som jag kommit till. Samtidigt som jag föddes så föddes Hans hat mot mig och det är därför han slår mig, han anser att jag är en synd och att han därför ska plåga både mig och min mor.
KLATSCH! En örfil kommer medan han skriker att jag ska titta på honom. Jag hinner inte mer än att få upp huvudet när ett hårt knytnävsslag kommer rakt emot mig. Det sista jag såg den eftermiddagen var undersidan av den gamla stålsängen där jag låg på golvet, jag svimmade strax efter det.

Jag vaknar någon timme senare i min egen säng, jag känner en smärta som är bekant; det ömma, bultande ansiktet och den vidriga smaken av blod. På nattduksbordet bredvid mig står ett vattenglas och en smärtstillande tablett från mor. Hon försöker alltid hjälpa mig på ett diskret sätt så hon inte blir osams med Honom. Det är det sista hon skulle vilja för fan vet vad Han skulle göra med henne då? Jag tog tabletten snabbt och kände en lättnad i hela kroppen, tabletten hade börjat verka. Ögonlocken kändes tyngre och tyngre och jag somnade snart om.

Morgonen därpå vaknar jag av ett skrik, det är mors. Jag öppnar ögonen men allt jag ser är förvridet och suddigt. Smällarna jag fått igår hade tydligen tagit hårdare än vanligt. Jag reser mig försiktigt upp ur sängen och smyger så tyst jag kan till dörren för att se vad som pågår. Försiktigt öppnar jag dörren för att undvika det knarrande ljudet och därmed bli upptäckt, jag sticker ut huvudet i hallen så jag kan se in i köket. Där ligger mor på golvet med blod och tårar i ansiktet.
Jag blir rasande och adrenalinet rusar ut i hela kroppen och mina knogar vitnar. Nu har Han gått för långt! Han har aldrig slagit mor förut. Jag kan inte tro det är sant, jag trodde aldrig att Han skulle ge på sig mor. Vad skulle jag göra? Jag känner ett rus av vrede och hjärtat klappar allt fortare, hur skulle jag stoppa det? Jag måste göra något. Han förtjänar att lida lika mycket som jag gjort i alla mina år. Jag vänder mig mot min blöta fönsterruta och blickar ut mot den gamla grusvägen i det regntunga vädret. Jag har bestämt mig, detta måste ha ett slut, det är bäst för alla.

Spärrarna på fönstret sitter hårt, de är rostiga på grund av den lilla sprickan i fönsterkarmen som Han hade orsakat när jag en gång vågat försvara mig själv och puttat undan honom. Full som han var tappade han balansen och dunsade in i fönstret med armbågen utsträckt som stötdämpare.
Med lite våld gick spärrarna upp och jag hoppar ut genom fönstret, mina fötter blev genomvåta. Jag kom på mig själv med att jag har hoppat ut i bara strumplästen. Jag springer snabbt mot vårt gamla skjul för att jag vet var Han har sin gamla revolver gömd. Väl framme känner jag hur mina fötter dunkar av smärta, kalla och förstörda av singelgruset som ligger på vägen men det spelar ingen roll, nu vill jag bara få det överstökat. Försiktigt öppnar jag den fallfärdiga skrivbordslådan, tar fram revolvern och stoppar den innanför byxlinningen. Det dunkla skenet i skjulet gör så att jag nästan snubblar på allt som ligger i vägen till dörren. En av dom sakerna jag snubblar på är ett par gamla träskor, dom är perfekta tänkte jag och sticker hastigt in fötterna i dem. Snabbt skyndar jag mig tillbaka, jag vill göra det här utan att känna någon ånger, det är bäst att göra det så snabbt det bara går.

Nu när jag är framme vid huset hör jag att Han är på min mor i hallen, jag öppnar ytterdörren samtidigt som jag riktar revolvern framåt. Ett skott avfyras, ett skrik hörs och ytterligare ett skott avlossas. Ett telefonsamtal rings, sen kommer det sista skottet.

Gunnar Persson tog på sig sina sandaler som han alltid gör när han hämtar tidningen, han tittar ut mot grannhuset och tycker det ser ovanligt lugnt ut. Kanske var det något som hänt igår med tanke på allt oväsen. Efter att ha tagit tidningen och den post han glömt i brevlådan dagen innan, går han tillbaka in i huset och sätter sig vid köksbordet. Han tänker på gårdagens drama vid grannhuset och funderar på om han verkligen hade hört pistolskott avfyras. Men den tanken försvann snabbt när Gunnar ser sin fru som vanligt har gjort i ordning en ordentlig frukost, det nybakade brödet ångar än, lika färskt som tidningen tänker Gunnar. Han börjar med att smaka det nybakade brödet och slår sen upp tidningen. Några sekunder senare är aptiten borta, det som står i tidningen är fruktansvärt:

FAMILJ DÖDAD AV SON

Igår förmiddag fick polisen ett samtal av en 16-årig pojke som uppgav att han skjutit sin mamma och sin styvfar.
Igår förmiddag fick polisen ett samtal av en 16-årig pojke som inledde med att berätta att han skjutit sin mamma och sin styvfar och att han skulle ta sitt liv. Han berättade vidare om sin tragiska uppväxt där hans styvfar har misshandlat honom systematiskt, fysiskt, och sin mamma har mannen misshandlat psykiskt. Efter att hans styvfar börjat slå hans mamma rann sinnet över för 16-åringen som hämtade styvfaderns revolver. Pojken sköt strax därpå sin styvfar vilket han berättade om i samtalet med polisen men han berättade även att han skjutit sin mamma eftersom ”hon inte hade något kvar att leva för”. Strax efter detta föll 16-åringen in i en hysterisk gråtattack varpå det hördes ett skott och rösten i telefonen försvann.

Polisens talesman har ännu inte yttrat sig i frågan om vart det hä...