Winston Churchill, för dig som ska skriva en biografi om honom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Aldrig har så många, haft så få att tacka för så mycket.

En biografi om Winston Churchill
Inledning
Det många frågar sig inför en uppsats som denna är ”vad vet jag innan om ämnet?”. Om jag skulle ställa den frågan till mig själv nu skulle jag nog svara ”Inte mycket”, för vad vet man egentligen om Churchill? Jag har hört att han var premiärminister i England under andra världskriget och många påpekar också att det var han som ledde de allierade till seger. Men var det bara för att jag vet så lite jag valde att skriva om honom, eller var det för att min pappa tyckte det? Den frågan kan jag faktiskt inte svara på, men låt oss nu ändå börja eftersom vi har en lång text framför oss.

Uppsatsen kommer att bli en biografi som speglar Churchills liv. Det kommer att bli en ganska kortfattad beskrivning om hans liv, om man jämför med hans egenbok. Jag uppfattar hans egen bok som ganska så överdriven i sin utbreddhet men väldigt lärorik.

Barndomen
Winstons fader, Lord Randolph Churchill föddes den 13de februari år 1849 på Blenheim Palace. År 1874 blev han partiledamot och år 1880 bildade han ”Fjärde partiet”, som kom att accepteras utav Torys. Han blev finansminister 1886 Men avgick bara ett halvår senare efter en konflikt med krigsministeriet. Han gifte sig med Winstons mor, Jennie Jerome Churchill år 1874. Han dog den 24:e januari 1895.

Modern (Jennie Jerome Churchill) föddes 9de januari 1854 i Brooklyn, New York. Hennes far, Leonard Jerome, var en förmögen amerikansk finansman, ägare och redaktör för en av Amerikas största tidningar, New York Times, så man kan inte säga att hon hade det dåligt. Hon träffade Lord Randolph sommaren 1873 vid en bal ombord på kryssaren "Ariadne", som låg för ankar utanför Cowes på Isle of Wigh. Jennie var då bara 19 år medan Lord Randolph var 24. Det förlovade sig i hemlighet tre dagar senare och år 1874 gifte de sig också. I deras äktenskap föddes två söner, Winston och John. Jennie var en vacker och intelligent kvinna med långt mörkt hår, men trots sin intelligens ägnade hon inte mycket tid åt sina söner. Istället var hon indragen i Londons lysande societetsliv och hade många beundrare, bland dem Edvard VII av Storbritannien.
Hon dog den 9:e juni 1921 efter en amputation av sitt ena ben, som var angripet utav kallbrand.

Winston själv föddes på samma ställe som sin far, i Blenheim Palace, Woodstock, Oxfordshire den 30 november 1874. Som jag nämnde tog hans mor inte så väl hand om honom, men han älskade henne ändå djupt. I boken ”Min ungdom” beskriver han henne såhär ”Min mor föreföll mig alltid som en sagoprinsessa, en strålande varelse med gränslösa rikedomar och makt”, så man kan inte säga att han inte gillade henne. Det var i alla fall hans ”sköterska” som tog hand om honom. Hennes namn var Mrs Everest, och det var för henne han berättade om sina problem både under sin tid före skolan och under skoltiden, så det var hon som agerade som en mamma för honom. Under sin barndom spenderade han väldigt mycket tid utomhus i det fina landskapet (som ni ser på bilden nedan) med Mrs Everest. I sin bok pratar han mycket om minnen från olika tillfällen där t.ex. ett stort fartyg sjönk och även när en person blev mördad.

Utbildning
När han var sju år skulle han först skickas i internatskola, vilket han inte gillade. Men efter en tid i skolan började han inse att vissa saker var intressanta och började så småningom att gilla skolan. Han började han att läsa poesi och historia tidigt och han gillade att läsa om krig. Vid 12 års ålder började han läsa vid Harrow och där gick han i 4 ½ år, varav 3 år i militärklassen. Efter Harrow var det dags att söka till Sandhurst (en militärskola).

Blenheim Palace
Det tog Churchill tre försök att komma in på Sandhurst. Matematik och engelska hade han inga problem med men eftersom att man var tvungen att läsa fem ämnen för att komma in, tog det lite tid. I sin bok skriver han, ”På hand hade jag endast ett par kungar. Ingenting mindre än tre kungar kunde taga hem spelet. Jag måste skaffa ett annat användbart kort. Latin var för svårt och franskan var väldigt krånglig i England vid den här tiden”. Men efter att ha kämpat med latinet och fysik som han valde så lyckades han tillslut klara intagningsprovet.

När han väl kom in på Sandhurst fick han en ny start. Nu var han inte längre tvungen att läsa latin och franska, utan nu fick han lära sig saker som taktik, kartritning krigslagar osv. Det var en lättnad till en början men efter ett tag började han även där inse att allt inte var så lätt. Med tiden fick han på Sandhurst lära sig allt mer om hur det var att vara med i krig och även hur det vara att var en enskild soldat. Dagarna var långa och han kom inte till sängs förrän sent på kvällarna. Det enda han inte behövde delta i var idrotterna, för de på skolan ansåg att idrott som ridning etc. var onödigt för blivande soldater. Han fick lära sig hur man skulle spränga stenbroar men detta var med dynamit konstigt nog, för han fick aldrig lära något om bomber eller handgranater eftersom att lärarna på skolan sådana vapen som ”oanvändbara” i ett modernt krig.

I sin bok nämner han också att han tycker att det är tråkigt att det inte finns några som vill kriga. Han säger att hade man varit 19 år, år 1793 hade man haft 20 år med Napoleon framför sig, och det var sådant Churchill ansåg som roligt, kanske var det därför han fick en sådan framtid.

Nåväl med tiden började han, trots all stress, att rida, vilket blev hans nöje när han hade ledig tid. Hans far ordnade så att han kunde få de bästa ridlektionerna utav de bästa ryttarna som fanns i området. För att visa sin kärlek till hästarna citerar han detta i sin bok ”Giv inte er son pengar, men så långt ni har råd, giv honom hästar”.


Efter en tid på Sandhurst blev han kadett och då blev han mycket friare och kunde spendera mer tid med sin far, eftersom de inte hade haft mycket tid tillsammans i hans yngre år. Han far tog med honom på olika aktiviteter och även till bjudningar med ledare av det konservativa partiet och dylikt.

Winston hade tur att han spenderade tid med sin pappa under den tiden. Våren 1894 visade det sig att Randolph var svårt sjuk, vilket han struntade totalt i och fortsatte att slita med sitt arbete, och lite mer än ett år senare dog han.
Lord Randolph Churchill.


Hösten 1894 var hans tid på Sandhurst snart slut, och i december 1894 återvände han hem igen, han var då 20 år.
Mellankrigstiden
Andra världskriget bröt ut ca 45 år senare. Om jag skulle berätta om hela hans tid mellan tiden efter Sandhurst och andra världskriget skulle denna text bli nästintill oändlig. Därför valde jag att berätta om mellankrigstiden, perioden mellan första och andra världskriget.

När första världskriget sedan tog slut år 1918 blev Churchill krigsminister och bidrog samtidigt till att skynda på utvecklandet av flygvapnet. När Churchills parti förlorade, förlorade han även sin plats i parlamentet och gick då åter tillbaka till de konservativa.
Han skrev även många böcker och började varna i sina tal, uttalanden och artiklar för Hitler och nazisterna, eller ”vrede som kommer”, som han själv uttryckte det. Men det var det ingen som brydde sig om dessa uttalanden, vilket är väldigt vanligt även idag, ingen bryr sig om hemska saker som folk påstår ska hända, kanske därför att ingen vill att det ska hända. Det var samma sak innan attacken mot World Trade Center. Även innan den var det en del som uttalade sig om att någonting skulle hända, men det fick ingen plats i media och de flesta tyckte att de bara var fåniga.

Churchill ville även att man skulle skapa en allians mot de onda makterna, men premiärministern Chamberlain var säker på att allt skulle lösas om man gick mjukt fram mot Hitler. Men ju fler erövringar nazisterna gjorde desto oroligare blev britterna. Hela Storbritannien krävde snart att Chamberlain skulle avgå och att Churchill skulle bli premiärminister. Det var när han trädde till makten som han höll sitt berömda blod, svett och tårar tal.

En av de frågor som Churchill drev hårdast under mellankrigstiden var motståndet mot avkolonialiseringen. Han såg koloniernas självständighet som ett hot mot det brittiska imperiet och betraktade frihetskämparna som upprorsmän som måste bekämpas. Under denna tid var det främst Indiens självständighet som debatterades, för de flesta övriga kolonierna var självständighet ännu inte aktuell.

Winston Churchill 1912
Andra världskriget
Jag har nu kommit halvvägs in i min egna tolkning om Churchills liv. Jag har skrivit om hans föräldrar, hans barndom, hans utbildning och hans tid under mellankrigstiden. Jag ska fortsätta denna fina biografi med tiden under andra världskriget och Churchills tid efter kriget.

Både Storbritannien och Frankrike hade gått ut i krig två dagar efter att Tyskland angripit Polen, 1 september, 1939. Churchill var då inte premiärminister utan var bara kabinett, men efter att Frankrike föll, 1940, krävde det engelska folket att Churchill skulle bli ledare (vilket jag nämnt tidigare). Winston Churchill blev då ledare och han blev även Englands idealiske ledare och hjälpte hela landet att hålla både hoppet och modet uppe. Denna uppgift låter kanske lätt, men det var den inte ska du veta.

När Sovjetunionen angreps utav tyskarna så grep Churchill och engelsmännen in, även fast Churchill hatade både Stalin och hans politik. Sommaren 1942 åkte Churchill till Ryssland för att förankra de västallierades strategi för att vinna kriget. Stalin var inte nöjd och krävde att en västfront skulle upprättas så fort som möjligt genom en invasion i Frankrike. Det var krav som han envist reste resten av 1942 och 1943.

Churchill träffade Stalin och Roosevelt i Irans huvudstad Teheran 28 november-1 december under den s. k Teherankonferensen. Där fick Stalin löfte om att en västfront skulle upprättas i maj följande år Operation Overlord. Landstigning skulle ske även i Sydfrankrike och ryssarna skulle ungefär samtidigt inleda stora offensiver på östfronten. Stalin blev också lovad att Sovjetunionens gräns efter kriget skulle flyttas längre västerut. Detta gick ut över Polen som i sin tur skulle kompenseras med att få tidigare tyska områden längre västerut. Eftersom relationen mellan Churchill och Stalin var ganska spänd fick Roosevelt vara ett språkrör mellan dem under konferensen.

Churchill mötte de två andra stora ledarna än en gång den 4-11 februari 1944, denna gång vid Jalta konferensen. Tyskland var då var i praktiken besegrat och förhandlingarna gällde nu hur efterkrigstidens Europa skulle se ut. De enades om att Tyskland efter kriget tills vidare skulle delas i fyra ockupationszoner. Stalin krävde att det besegrade Tyskland skulle demilitariseras och betala ett enormt krigsskadestånd. Någon enighet nåddes inte här utan frågorna sköts på framtiden. De enades dock om att Sovjetunionen skulle gå med i kriget mot Japan 3 månader efter att Tyskland kapitulerat. Sovjetunionen lovade också att bli medlem i FN som grundades i San Francisco i slutet av april 1945.


Bilden visar de tre stora ledarna Churchill, Stalin, Roosevelt



Det var allt om Churchills tid under andra världskriget. Jag ska nu fortsätta med den sista delen i denna biografi och den ska handla om Churchills tid efter kriget.
Efterkrigstiden
När kriget var slut röstade det engelska folket för regeringsskifte vilket Churchill blev väldigt besviken på. Han kom dock tillbaka till posten som premiärminister år 1951 men bara 4 år senare tvingades han lämna posten ännu en gång, denna gång berodde det på ålderdom. Han vann nobelpriset år 1953 med motiveringen: "för hans mästerliga beskrivningar av historia och biografier liksom för sin briljanta retorik för att försvara upphöjda mänskliga värderingar".

Winston var även en storkonsument av alkohol, men han var ändå förmögen och skötte sitt arbete väl.

År 1984 hedrade champagnehuset ”Pol Roger” honom som sin främsta kund genom tiderna, genom att namnge sin prestigechampagne "Cuvée Sir Winston Churchill". Churchill myntade också det jända uttrycket ”Champagne skall vara torr, kall och gratis”.

Han var även känd målare och det finns ca 500 verk kvar. Några av dem visades på nobelmuseet våren 2007.

Winston Churchill dog den 24 januari, 1965.
Citat
Innan jag avslutar denna biografi ska ni även få höra några andra kända citat han sa:

• "All great t...