Idioten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Är Idioten Dostojevskijs inofficiella självbiografi? Är boken en spegling av hans liv? Det är tanken som kommer när man läser Idioten. En intressant aspekt med boken är nämligen att det finns många beröringspunkter mellan författaren och bokens huvudperson, Furst Lev Nikolajevitj Mysjkin. Det finns många paralleller mellan det liv som Dostojevskij och Furst Mysjkin hade.

Fjodor Michajlovitj Dostojevskij levde i mitten av 1800-talet, närmare bestämt mellan 1821 till 1881. Han växte upp i Moskva men lämnade redan som tonåring Moskva för att, tillsammans med sin bror, studera på militäringenjörshögskolan i S:t Petersburg. Dostojevskij utbildade sig till fortifikationsofficer men från och med 1844 blev hans yrke författarens. Han blev mycket snabbt känd vilket hade som följd att han upplevde en press som blev svår att klara av. Dostojevskij var politisk aktiv inom en radikal grupp som spred franska utopiskt socialistiska läror och tankar. På grund av detta engagemang blev Dostojevskij dömd till döden 1849, men han benådades i sista stund. Han fick istället avtjäna ett straff som bestod av fyra år i tukthus samt fem års soldattjänst i Sibirien. Det var här Dostojevskij utvecklade sin svåra epilepsi.

Efter ett misslyckat äktenskap 1857 kunde han år 1859 återvända till Ryssland. Här började en aktiv och produktiv tid. Tillsammans med sin bror gav han ut flera olika tidningsskrifter som av olika andledningar lades ner. Han gifte om sig 1867 med sin 25 år yngre sekreterare och med henne som sällskap började han resa runt i världen, mest för att undvika fodringsägare. Dostojevskij skrev sina litterära verk under en stor press av skulder, epilepsi och spelberoende. När han 1871 återvände till Ryssland kunde han börja leva ett lugnare liv. Förutom Idioten är några av hans mest kända verk Dubbelgångaren, Brott och straff och Bröderna Karamasov. Hans verk har haft ett stort inflytande i Europa under 1900-talet. Detta för att han hade en unik förmåga att kunna beskriva alla sidor av livet på ett realistiskt sätt.

Idioten börjar med att Furst Mysjkin återvänder till sitt hemland Ryssland efter en lång vistelse utomlands där han har blivit behandlad för sin sjukdom, epilepsi. Han är nu präglad av sin utlandsvistelse och försöker att anpassa sig till det rådande kulturklimatet i Ryssland. Det är ett försök att anpassa sig till det sociala liv och de normer som finns där. Handlingen kretsar kring den grupp som Furst Mysjkin blir en del av och försöker att adaptera sig till. Fursten försöker inte göra om sig själv utan han är den han alltid har varit och blir olika populär hos olika individer i gruppen. Ibland är han en spännande frisk fläkt för gruppen, men han är minst lika ofta betraktad som en idiot på grund av sin oförmåga att passa in i de sociala normerna. Furst Mysjkin har sina säregna drag som kan attrahera vissa människor, men även ha motsatt effekt. Det skapas en spännande kontrast med det som gruppen är van vid. Av sina sidor som ibland kan verkar idiotiska får furst Mysjkin sitt smeknamn; Idioten.

Eftersom Dostojevskij har en sådan bredd i sin berättelse finns det flera budskap i denna bok. Det är svårt att nämna de alla men det som känns mest aktuellt är att Dostojevskij vill visa hur det är att leva som en människa med ett visst handikapp, att leva i periferin. Fursten har just den rollen i boken. Den miljö som boken beskriver är även den intressant. Man förstår den situation som karaktärerna i boken befinner sig i, den är närbesläktad med den miljö som många lever i dagens samhälle men det är samtidigt helt skilt ifrån den ifråga om tid och sociala normer.

Berättelsen i sig själv är mycket välskriven. Handlingen är engagerande och har ett bra flyt. Dostojevskij har förmågan att engagera sin publik. Författaren har valt att beskriva allt mycket detaljrikt utan att det blir tråkigt. Dostojevskij har nämligen valt att ta med de intressanta och vitala detaljerna som får berättelsen att gå framåt på ett bra sätt. Budskapet flyter in i texten i och med att man skaffar sig en uppfattning om Furst Mysjkin och de andra personerna i boken. Språket är lättläst, det som var svårt med boken är att hålla reda på alla namn, för de är många. De flesta karaktärerna blir kallade för för- och efternamn och vissa har även smeknamn. Detta kan bli lite frustrerade när det är svårt att hålla reda på alla. Det kan då vara ett bra tips att skriva ned de olika personerna och deras förhållande till varandra och ha det längst bak i boken.

Fursten är som ett barn i sina tankar men har ändå ett stort filosofiskt djup. Han funderar mycket själv och ibland delar han det med andra i hans närvaro, men oftast visar han bara sin mer barnsliga sida för omvärlden.

Kärlek är ett mycket stort tema i denna bok. En stor del av Furstens personlighet baserar sig på hans kärlek till personerna i sin omgivning. Han känner aldrig något hat. Han ser bara det goda i världen vilket gör honom väldigt naiv. Fursten känner, liksom ett barn, ofta starkt för människor. Har han bestämt sig för att tycka om någon så håller han fast vid den uppfattningen. Hur saker och ting utvecklar sig spelar ingen roll. Genom hela boken älskar Fursten en kvinna. Hans kärlek är stark och trots att hon rymmer iväg med en annan man så älskar han henne ständigt och tar tillbaka henne gång på gång. Hon behandlar honom hur hon vill utan att han låter sig nedslås. Visserligen älskar även hon Fursten men hon utnyttjar hans kärlek till henne. Furstens starka känslor är en av hans styrkor men även en av hans svagheter eftersom han lätt låter sig utnyttjas. Tyvärr är nog Fursten för godtrogen för att bli tagen på allvar vilket även de övriga personerna retar sig på. Fursten är samtidigt för blyg för att visa sina känslor men även tveksam för de känslor som andra har för honom. Han tror sig inte kunna bli älskad. Han ser sig själv som betraktaren av ett skådespel som han inte får, eller vill, ta del av.

"Tanken att någon kunde vara förälskad i honom, i 'en sån som han', ansåg han fullkomligt groteskt. Det föresvävade honom att det rörde sig om något slags upptåg från hennes sida, om det nu över huvud taget låg någonting bakom." Sid 376.

Ovanstående citat är en reflektion av hans sjukdomstillstånd, något som Fursten är mycket väl medveten om. Allt som Fursten gör är för andra och sällan för honom själv. Han är en mycket osjälvisk människa som man till viss del irriterar sig på eftersom man blir störd på att det ska finnas sådana godhjärtade personer; något man själv aldrig kommer att bli. Man blir även irriterad på att han aldrig själv tar för sig utan lever i sin egen drömvärld och bara tar de saker som serveras honom. Hans passivitet gör att han hamnar ännu mera i utkanten, detta leder till att han blir en lätt person att reta och göra narr av. Detta speciellt av de personer som han verkligen älskar och som älskar honom.

Boken visar på hur det är att leva lite utanför en social gemenskap. Detta är ju ständigt aktuellt eftersom människor är olika och kommer att skilja sig från mängden på något sätt. Det man borde göra är att dra kunskap från det som Dostojevskij beskriver i sin bok och försöka att ta lärdom av det. Fursten är en mycket sårbar person som omgivningen bör behandla med försiktighet, och egentligen står han för något som vi alla delvis har inom oss. Alla människor har sina svagheter eller personliga sidor som folk kan reta sig på. Boken handlar om ett ämne som är mycket aktuellt idag, nämligen social kompetens. Fursten representerar den missförstådda och missanpassade, fast samtidigt den älskade och omtyckte.

Social kompetens är ett svårdefinerat begrepp som är beroende av många olika faktorer. Social kompetens är individens förmåga att klara av och kunna umgås med alla slags personligheter. I dagens samhälle har det dock blivit mycket mer än så. Idag arbetar och umgås man mycket i olika grupper. Det är här problemen uppstår. Klarar man av att bibehålla sin kompetens trots att gruppen man befinner sig i tycker något annat? Fursten är gruppens hackkyckling, trots att han är omtyckt av de flesta. Personerna verkar ha enklare för Fursten när de är ensamma med honom. Vad visar då detta på? Är det så att personerna i denna grupp inte kan applicera sin sociala kompetens när de hamnar i ett sammanhang där något annat bestämmer? Det verkar så. Det är där det brister. Alla personer kan klara av en annan person om de bara är ensamma med personen i fråga, men när man hamnar i en annan kontext blir allt helt annorlunda. Social kompetens har blivit något så brett att det nästan har övergått till det som brukar kallas förmåga att arbeta i en grupp, samarbetsvilja. Visst har social kompetens en stor roll där med men det ändå en helt annan sak. Social kompetens och samarbetsvilja har bland annat en gemensam faktor, nämligen att kunna lägga undan personliga åsikter för att få ett så bra resultat som möjligt, vare sig det är i arbetet eller på en middag. I Furstens fall blir han utnyttjad och han finner sig i det. Är det för att han vet att det är det bästa för gruppen då de har något gemensamt att hacka på. Offrar han sig eller förstår han inte? Var är det kompetensen brister? Hos Fursten eller individerna i gruppen?

Idioten har varit en mycket givande bok att läsa. Inte bara för att den ger en inblick i hur det var i Ryssland på den tiden, som är mycket intressant, utan äv...