Bokrecension: Maratonmarschen av Stephen King (Richard Backman)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bokrecension av
Maratonmarschen
Av Stephen King (alias Richard Bachman)



Av: Nicolette Nadj
Ämne: Svenska
Lärare: Magnus Nyman
Datum klart: 2006-09-04
Maratonmarschen av Stephen King
Handling
Boken Maratonmarschen är en del av en speciell serie, nämligen Stephen Kings Richard Bachman-serie. Richard Bachman var ett alter ego som King använde under en tid som ett experiment. Experimentet gick ut på att se om King kunde slå hos sina läsare igen med ett annat namn, dock misslyckades detta lilla experiment då det blev avslöjat vem som stod bakom pseudonymen.
Maratonmarschen handlar om en tv-sänd realityserie inom en snar framtid. Det är den beryktade Majoren som håller i hela spektaklet, men om honom får man inte vet mycket. Det hela går ut på att 100 unga män i runt artonårsåldern går en promenad. Efter dem följer bandvagnar på behörigt avstånd. Promenaden slutar inte förrän alla förutom en har dött.
I bandvagnarna så sitter soldater vars huvudsakliga uppgift är att se till att reglerna följs och att de som inte följer dessa får konsekvenserna av sina handlingar. Reglerna är få men enkla; man får inte gå för sakta, inte heller för fort, då får man en varning. Stannar man får man en varning och om man stör någon av de andra deltagarna får man en varning. Går man en timme utan att få en varning suddas en varning ut (alltså, tre timmar utan bråk, tre varningar försvinner). När man får tre varningar blir man skjuten i huvudet av soldaterna.
Vinnaren får vad han helst önskar

Miljöbeskrivning
Boken utspelar sig till största delen på en väg. Boken börjar någonstans i Maine i USA, exakt var får man inte veta. Det är meningen att deltagarna i denna bisarra tävling ska gå landet runt men det är ingen som har klarat av det än, så boken slutar 60 mil ifrån Boston.
King beskriver omgivningen bra, han lyckas att få till och med en väg att bli intressant. Deras ”lilla” promenad börjar första maj och slutar tre dagar senare.

Personbeskrivning
Huvudpersonen Ray Garraty lever ett ganska normalt tonårsliv; nyss fyllda arton, bor med mamma i en liten håla som han har bott i hela sitt liv och flickvän.
Det år han fyller arton får han en liten idé om att tävla i den omåttligt populära tv-sända tävlingen ”maratonmarschen”. Efter ett antal test av olika slag, så får han veta att han har blivit antagen och han beslutar att gå fullt ut med idén, trots att både Rays flickvän och kära mor bönar och ber för att han inte ska vara med, trots allt är det ju en ganska så säker väg mot döden.
Under maratonmarschen träffar han flera vänner, och en och annan ovän.

Bokens budskap
Denna bok tror jag inte har något direkt specificerad budskap i stil med ”det finns alltid en morgondag” eller ”ta väl hand om dina vänner” eller något annat klyschigt, däremot tror jag att King har bakat in en varning i sin berättelse. En varning om hur långt dagens dokusåpor och spelshower kan gå.
Steget till att döda människor i direktsändning på bästa sändningstid kan verka långt och väldigt sjukt, och det är det också, ingen tvekan om det, men tänk efter, vad handlar dagens populära dokusåpor om? Människor som aldrig tidigare har träffats lämnas ensamma på en öde ö eller stängs in i ett hus helt avskärmade från civilisationen.
Eller varför inte äta maskar, gå på slak lina 100 meter över marken och se hur länge man kan stå ut med tårgas? När man tänker så verkar inte skjutandet ljusår bort precis…

Omdöme
Jag gillar verkligen den här boken, av de böcker jag har läst av Stephen King tycker jag att den här är överlägset bäst. Man kan tro att handlingen är rätt seg men det är den inte, tvärtom; jag vet inte riktigt hur jag ska förklara spänningen men den jobbas snabbt upp och finns sen med under hela boken.
Personerna är bra beskrivna, men inte så att man får en bra bild över deras utseende eller intressen, istället får läsaren en djup inblick in i deras allra innersta, in i deras tankar och medvetande.
Språket är lagom, finns inga alltför svår ord men den är inte heller lättläst. Stephen Kings karaktäriska Maine-dialekt finns inte heller förevigat i denna bok, vilket inte nödvändigt vis behöver vara en dålig sak. Jag rekommenderar varmt denna bok, den griper verkligen tag om läsaren.
Med den här romanen visar King återigen att han är en mästare på att smyga sig in i människors medvetanden. Den är stark, oroligt stark, och får en v...