Filmrecension: Excalibur VS. King Arthur av Nicolette Nadj

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Excalibur VS. King Arthur



Av: Nicolette Nadj
Datum klart: 2007-01-30
Ämne: Svenska/SO
Lärare: Magnus Nyman
Excalibur (1981)
Excaliburs handling blandar frisk de två varianter av legenden om Kung Arthur; Här finns både Damen i Sjön, som lämnar över svärdet Excalibur till Arthurs far Uther (Gabriel Byrne), såväl som den klassiska historien om svärdet i stenen, i detta fall den sten som Uther sticker ner svärdet i ögonblicket före hans död. Filmen utspelar sig i England under tidig medeltid då England tillhörde Romariket.
Efter Uthers död hoppar handlingen till den unge Arthur (Nigel Terry), omedveten om att han ska bli rikets näste konung, där han av misstag drar ut svärdet ur stenen. Filmen spänner sig därefter över hela hans liv där man får följa hans möte med den modige riddaren Lancelot, Arturs upp- och nergångar som regent, Lancelots (Nicholas Clay) och Guineveres (Cherie Lunghi) passionerade kärlekshistoria, hans riddares outtröttliga letande efter den helige graal och slutligen hans död orsakad av sin egen son.
Merlin (Nicol Williamson), trollkarlen, är som en röd tråd genom hela berättelsen och är egentligen den skådespelare som aldrig byts ut i takt med att de andra rollkaraktärerna växer upp eller dör. Han är först Uthers bäste vän och rådgivare, hjälper honom att få sin fiendes kvinna, tar hand om Arthur när han föds, han är hans rådgivare under hans regeringstid och slutligen den som hjälper Arthur att återta landet när allt verkar hopplöst.

King Arthur (2004)
Rom har inte längre makten om England och den trötte kung Arthur (Clive Owen) vill släppa sina män efter femton år i tjänst och själv återvända till sitt älskade Rom. Trots löften kan han inte släppa iväg dem innan de tillsammans har fullgjort ett sista uppdrag för Rom, nämligen rädda en familj längre norrut från de fruktade Saxarna som är på väg att anfalla. Väl där befriar de inte bara familjen utan hela byn, däribland den vackra Guinevere (Keira Knightley). På väg tillbaka till slottet för att få sin efterlängtade frihet blir de anfallna av Saxarna och får återigen kämpa för sina liv.
I denna film möter vi en brokig, mycket märkta av alla strider, inte minst till antalet, skara riddare. Av de tolv stolta riddarna är endast Bors (Ray Winstone), Galahad (Hugh Dancy), Lancelot (Ioan Gruffudd), Tristan (Mads Mikkelsen), Gawain (Joel Edgerton) och Dragonet (Ray Stevenson) kvar. Ledda av Arthur vinner förvånansvärt nog denna lilla grupp riddare gång på gång mot motståndare som på papperet borde vinna, detta ser man också prov på i filmen, inte minst när de strider mot saxarnas stora här på ett par hundra personer ledda av Cedric.

Omdöme om filmerna
Filmen Excalibur följer Arthur-sagan så mycket som det går att göra i en film till skillnad från King Arthur där varken regissörerna eller manusförfattarna verkar ha lagt särskilt mycket tid till att göra efterforskningar på den historia som deras film bygger på, istället har de lånat namnen för att locka folk till att se deras film. Lockad, det blir man, namnen King Arthur, Excalibur och Merlin som de stoltserar med är för många förknippad med magi och ädla riddare, men tyvärr så blir tittaren besviken. Magi finns det ingen, Excalibur nämns knappt och trots att det finns riddare är de knappas ädla utan smutsiga och trötta efter femton år i tjänst.
Excalibur har däremot allt som man önskar av en Arthur-saga; Skinande rustningar, Fagra jungfrur och onda magiker. Möjligtvis att man kan se filmen King Arthur som ett alternativ till de personer som är allergiska mot magi och riddarideal upphöjt till tio, men de som vill se Arthur-sagan ska nog titta åt ett annat håll. Det tycker jag är synd, när man gör en film baserad på Arthurlegenden så ska man inte spara på krutet vad det gäller magi och saga. I detta fall är inte historisk trovärdighet så viktigt.
Manuset i King Arthur är mycket rörigt, det verkar som om flera viktiga scener är bortklippta vilket är mycket tråkig då filmupplevelsen förstörs av att man sitter som ett frågetecken. Excalibur har ett enkelt manus med mycket symbolik vilket ger en film som är bitvis bättre än King Arthur som resultat.
Skådespelarna i Excalibur är skrattretande dåliga, det enda som får mig att skratta mer är Merlins stålmössa. Det som får mig att skratta i King Arthur är Stellan Skarsgårds insats som Cedric; Att väsa ur mungipan är väl knappast var jag kallar skräckinjagande, inte heller är det en utmärkt skådespelarinsats I övrigt är skådespelarna bra, speciellt Kiera Knigtley och Ioan Gruffudd presterar på toppen av sin förmåga.
I King Arthur är en av (de få) höjdpunkterna striden på isen då Arthur och han män, med Guinevere och hennes skicklighet med pil och båge som tillskott, tampas mot Saxarna. Den bräckliga isen och det faktum att Arthurs här bara är en bråkdel av Saxarnas gör det till ett riktigt spänningsmoment.
Excaliburs bästa del är letandet efter den helige graal. Sökandet påbörjas när Arthur har tappat både kungarike och hopp, för att få tillbaka båda, och kanske halva prinsessan, så skickar han ut sina män att leta efter bägaren. Detta präglar en stor del av filmen. Letandet är fullt...