Bokrecension: Karlavagnen av Ulf Stark

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Av: Nicolette Nadj
Ämne: Svenska
Datum: 28-04-2005
Bokrecension Karlavagnen

Författare: Ulf Stark Förlag: Bonniers Grafiska Industrier
Tryckt: Stockholm 1989 Huvudperson: Tias
Bipersoner: Morsan, Linda, Tobbe, Torsten, Bittan, Svempa, läraren Håkansson, katten The Boss.

Boken Karlavagnen utspelar sig i en lantlig miljö. Det är en liten by som man aldrig får reda på vad den heter med små hus, grusvägar, en knallblå himmel och en stor ridskola med massor av hästar till lillasyster Lindas stora förtjusning. Tias, Linda och morsan bor i ett stort och gammalt och mycket spökligt hus som dom har fått ärva från en gammal moster men som har stort tomt en längre tid i väntan på dom. Varken kläder eller musik är särskilt påverkade utav modet som var när Ulf Stark skrev boken viljet är bra eftersom det då är en ”tidlös” bok.

Huvudpersonen ”Tias”, eller Mattias som han egentligen heter, är en snäll och ganska så finurlig kille som gillar att ha kul. Man får tyvärr aldrig veta hur han ser ut, men har man en fantasi så går det ändå. Tias är inte feg men han startar ogärna bråk, han är väldigt snabb och brukade bråka mycket på sin gamla skola. Han är storebror till Linda och han är väldigt beskyddande, det är inte ofta man får se en sådan brodelig kärlek. Lida själv är en självsäker tjej som älskar hästar men som tyvärr inte får rida för sin mamma på grund av att hon har en skada som gör att hon haltar ganska svårt. Hon älskar djur, speciellt deras katt The Boss och hästarna på ridskolan. Morsan är även hon ganska överbeskyddande. Man får inte reda på så mycket om henne mer än att hon älskar fester och att dansa och att möblera om.
Tobbe är en go och glad kille och den första Tias träffade när dom flyttade in. Han älskar att spela piano och brukar lära sig själv på orgeln i den lilla byns kyrka. Tobbe är klassens hackkyckling och blir ofta slagen av Svempa. Det är därför Tobbe ser Tias seom en räddning. Nu finns det ju någon s som kan sätta Svempa på plats. Torsten är även han en person som dom snabbt träffar och blir vän med. Han är deras granne, en mycket hjälpsam sådan, och hjälper dom med det mesta. Torsten blir snabbt Tias, Linda och Morsans kompis. Morsans faster Karla som bodde i huset långt innan Morsan älskade han, han frågade om hon ville gifta sig med honom för länge sen men hon sa nej. Bittan är en tjej som går i Tias klass och som Tias blir blixtförälskad i men henne får man tyvärr inte veta så mycket om mer än att hon är ihop med bråkstaken Svempa så att han inte ska störa lektionerna.

Boken börjar med att Tias, hans mamma och hans lillasyster åker i en bil ifrån deras gamla hem i Stockholm för att åka till ett gammalt hus som dom har ärvt av en gammal faster (som heter Karla Berg) eftersom Tias mamma har blivit, som han själv uttrycker det ”helt såld på lantlivet”. Tias mamma åker dit för att börja om på nytt på ett nytt ställe med en ny katt i bagaget och kanske några höns i framtiden medan Tias och Linda inte har några större förväntningar, dom hoppas bara att dom kan övertala deras mamma att åka hem igen innan dom dör av uttråkning. Redan andra dagen träffar dom Tobbe som spelar piano i deras hus. Tias och Tobbe blir snabbt kompisar och för att underhålla honom börjar Tias att berätta om sitt gamla liv i sin gamla skola med sina gamla kompisar. Tyvärr så överdriver Tias rätt så mycket och tillslut så ser Tobbe honom som någon slags hjälte, eller nånting i stil med Rambo. Detta sprider Tobbe såklart ut så fort han får chansen och det leder till att Tias får ett rykte som bråkstaken innan han ens har börjat i sin nya skola! Detta leder till att Svempa börjar bråka med honom och dom blir ovänner direkt. Sedan går större delen av boken till att dom bråkar och hämnas på varandra. Det är förståss inte det ända som händer… Mystiska saker börjar hända och det är bråkstaken Svempa som får skulden. Vad som händer och vem som är skyldig får ni läsa om själva.

En viktig händelse i boken karlavagnen tycker jag är när den första mystiska saken händer, nämligen att det ligger en orm i deras brevlåda. Det låter så här: ”När Linda stoppar ner handen i lådan hör dom hennes skrik. Hon tjuter fortfarande som om hon inte kan sluta då Tias har hunnit fram. Han är verkligen otroligt snabb och han skiter i lastbilarna som kan komma framrusande ur kurvan. ’Linda! Vad är det Linda?’ Hon känns stel då han tar i henne. Hon nickar mot postlådan. Och han är nära att skrika till själv då han tittar dit. Han stirrar rakt i ett par gulaktiga ögon. En spetsig tunga far ut och in med ett väsande ljud. En orm! Ett vaggande orm huvud sticker upp ovanför lådans kant. Dess kropp ringlar omkring där inne och det rasslande ljudet får Trias att må illa. Hur länge har den varit instängd där? ’Se upp! Stå inte så nära!’ I samma stund som Torsten säger det och föser undan dom, tar ormen spjärn och glider väsande ner mot marken. När den slår i marken höjer den upp överkroppen. Den drar ihop sej för att gå till anfall mot benen som reser sej framför den. Då klipper Torsten till. ’Herregud’, flämtar morsan. ’Åh herregud!’ Torsten träffar den strax under huvudet. Antagligen hade det bara behövts ett slag. Men Torsten bankar mot den ringlande kroppen ända tills den är alldeles stilla. Han andas tungt för varje slag. Ändå verkar han alldeles lugn. Påken som han har hittat i dikeskanten är kraftig. ’Sådärja’, säger han och släpper käppen. Den är död. Det fattar Tias också”

Den här boken har ett väldigt bra budskap. Det handlar ju om att Tas och hans familj åker till sitt nya hus men det ville inte Linda och Tias men i slutet så kan jag avslöja att dom faktiskt inte vill åka därifrån. När Tias börjar skolan så startar han bråk nästan direkt med Svempa. Men senare blir det bättre. I början så hatar Bittan honom men Tias får sin flicka till slut. Börjar ni se ett mönster? Det gör jag. Budskapet är förståss att det alltid kan bli bättre, att på varje moln finns det en guldkant, att efter regn kommer solsken, att… Nu kommer jag inte på fler dåliga ordspråk, men det är ju i alla fall det som Ulf Stark menar. Att det alltid kan bli bättre. Det håller jag ju faktiskt med om, man ska ju tänka positivt. Fast det kan vara svårt ibland. Men jag tror att jag har lärt mig lie bättre och tänker på det lite mer nu efter att jag har läst boken.

Jag tycker att den här boken var väldigt bra och ganska så rolig. (t.ex. när Tias skriker vandal efter Svempa men att han missförstår och får det till sandal) Boken är väldigt intressant för det händer saker hela tiden i ett högt tempo. Men det finns ingen risk att man blandar ihop saker och ting, Ulf Stark skriver på ett sådant sätt att man förstår allting. Ulf Stark skriver väldigt lättläst och därför är boken perfekt för ungdomar. Jag tycker att denna bok är väldigt bra och mycket värd att läsa. Den innehåller sorg, glädje, ilska etc. och är därför en perfekt ungdomsbok. Boken är skriven väldigt lättläst med korre...