Mettalernas inverkan på miljön

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Av: Nicolette Nadj
Datum klart: 2006-12-07
Ämne: Biologi/kemi
Lärare: Johan Nydewall och Göran Johansson

Inledning
Många metaller, t.ex. järn, magnesium och kalium, är livsviktiga för både människor och djur men i för höga mängder kan de istället bli livsfarliga. Vissa metaller, då främst tungmetaller, kan ge skador på nervsystemet, hjärnan och benstommen och dessutom orsaka sjukdomar i blodet och levern. Trots allt detta använder vi fortfarande dessa metaller i stor utsträckning; Gamla termometrar, batterier och inom tandvården används farliga metaller. Förr eller senare läcker de ut i naturen och orsakar stora skador på våran miljö. Varför, om, och hur det ska stoppas får ni reda på om ni läser vidare.

Ingen känd nytta med tungmetaller
När miljödebatten var ung på 60-talet så var problemet med höga halter av metaller i vattnet, marken och i livsmedel ett av de första problem som diskuterades. Debatten har ofta handlat om tungmetaller men även andra metaller, t.ex. aluminium, kan vålla problem. Det finns ingen känd ”nytta” med tungmetaller som kvicksilver, bly och kadmium. Tungmetaller är förstås också naturliga ämnen men i naturen finns de inbakade långt under jordytan och har nästan ingen kontakt med levande ting. De metaller som räknas som de farligaste är bl.a. kvicksilver, bly, kadmium, arsenik m.m.
I för höga halter kan metallerna ge en förödande effekt; I sjöarna kan många växter och djur försvinna och i skogen bryts döda växter och djur långsammare ner när mikroorganismerna skadas, aluminium kan täppa till fiskarnas gälar när det läcker ut i vattnen och kvicksilver och bly kan ge förödande nervskador.
Kvicksilver är ett av de ämnen som man har varit mest oroad över och som diskussionen har cirkulerat runt lägst; redan på 60-talt började debatterna om kvicksilver.
Även kadmium är ett problem eftersom det kan anrikas i vete.

Metaller även i kroppen
Metaller och halvmetaller är en naturlig del av vår miljö. De metaller som tagits upp av vår kropp är kvar tills de utsöndras, medans kemiska föreningar bryts ner genom metabolism, d.v.s. ämnesomsättning. Det finns också flera metaller som tvärtom är farliga för metabolismen, bl.a. barium, strontium, bly och nickel.
De metaller som naturligt finns mest i kroppen är natrium, kalium, kalcium, magnesium och järn. Förutom dessa finns det livsviktiga metaller som i små doser är livsviktiga för kroppens normala funktioner; T.ex. är många enzymer beroende av spårmetaller. Brist eller överskott av metaller i kroppen kan vara farligt och leda till sjukdomar.
Vi blir mest exponerade för metaller i den anmäla miljön och via luftvägarna i tätorter och i industrier, alltså inte genom mat och dryck som de flesta tror. Rökare blir även utsatta för stora mängder kadmium.
De skador som giftiga metaller orsakar beror på att de stör den normala biokemin; Allvarliga störningar i fortplantningsorganen, ökade cancerrisker, allergier och neurologiska störningar är bara några få av de risker som finns.

Sortera mera!
En hel del av utsläppen i Sverige kommer ifrån utländska industrier och kraftverk, men vi sprider själva en hel del metaller t.ex. slängs ofantliga mängder med färg, fiskeutrustning och batterier, samtliga innehåller bly. Kvicksilver släpper vi ut bl.a. genom termometrar, lysrör och strömbrytare. Amalgam sprids ifrån krematorier och ifrån tandvården. 90 % av allt krom som släpps ut kommer ifrån rostfritt stål, bekämpningsmedel, garvat läder m.m.
Som ni ser är mycket av utsläppen orsakade av oss själva, därför borde vi tänka mer på att källsortera våra sopor, speciellt om man tänker på att en vanlig svensk familj slänger ett ton sopor per år. Kanske borde vi också börja sortera andra saker som innehåller tungmetaller? Vad sägs om en container för kromhaltiga skor, skinnväskor och diskbänkar?
Problemet med metaller som läcker ut i naturen har varit uppmärksammat sedan 60-talet men trots det så vet man mycket lite om vilka effekter metallerna kan ha på miljön. Man vet dock att utsläppen av tungmetaller måste ner till noll och utsläppen av kvicksilver måste minska med 80 %. Om inte halten av kadium i vete ska fortsätta stiga måste utsläppen av kadmium halveras.

Godmorgon och välkommen till en värld utan metaller
Inom Norden har det framförts politiska förslag på att minska användningen på flera metaller, dock utan att ta hänsyn till de konsekvenser som blir följden av att minska på de tänkta metallerna. Även metaller som är viktiga för vårat dagliga liv, och inte minst för våran hälsa, finns med bland de metaller som det finns förslag på att minska användningen av. Ofta tänker många så att om det är något ämne som ens misstänks för att vara farligt så ska det förbjudas, den s.k. ”försiktighetsprincipen”. Ofta används också det värsta tänkbara scenario som referens vilket gör att gränsen går vid en katastrofsituation.
Människan får inte inskränka på naturen, inga nya vägar eller byggnationer får byggas. Allting ska återvinnas, det som inte kan återvinnas ska sluta användas. Trots att metallerna är ämnen som kan återvinnas är målsättningen att de ska sluta användas.
Är människan då villig att återgå till en helt annan samhällsordning? Ingeting tyder på att vi behöver vara så drastiska utan att vi klarar av att värna om miljön med andra medel.

Mål för miljön
Under 1990-talet har problemet med för mycket metaller i miljön uppmärksammats och därmed intresset för miljöns bästa.
Traditionellt har man tittat på hur miljön påverkar metallerna men sedan ungefär tio år tillbaka har man istället tittat på hur metaller påverkar miljön. Alla metaller som kommer ut i miljön korroderar, d.v.s. fräts sönder.
Vilka mängder som frigörs och om de har en effekt på miljön avgörs av en mängd olika faktorer, bl.a. avrinningshastigheten, metallens kemiska tillstånd och dess biotillgänglighet. Med biotillgänglighet menas hur ett ämne kan tas upp av växter och djur.
Forskningens uppgift är att kartlägga metallens väg från det att den löser ut till dess påverkan på miljön och vilka faktorer som bidrar till att metallerna löses ut. Dessutom studerar de metallernas kemiska tillstånd och tas upp av andra ytor. Det pågår just nu ett projekt i samarbetning med industrin där man bl.a. ska studera miljöeffekterna av frigjord metall från konstruktioner av zink, koppar och rostfritt stål. Genom kolonnstudier kan man ingående studera hur mycket zink, koppar, nickel m.m. som binds upp av jorden och hur mycket som är biotillgängligt.
Ett av de viktigaste målen inom korrosionslära är att öka kunskaperna om metallernas påverkan på våran miljö.
En målsättning är att vi endast ska använda 10 % av de vi använder idag ifråga om energi, råmaterial m.m. för att kunna ge mer till u-länderna och för att spara på jordens resurser. Detta kallas för faktor tio och är ett flitigt använt uttryck i miljödebatterna. Detta är en mycket vacker tanke men frågan är om den är genomförbar. Kan vi få folk att acceptera att vi måste lägga ner gruv- och metallindustrin med all arbetslöshet som följer därefter? En del menar att vi borde lägga denna tid och kraft på att hjälpa väldens u-länder istället.
Även om nedfallet av metaller har minskat i Sverige så finns fortfarande metallerna kvar i marken. Dessa kommer antagligen att störa växter och djur under lång tid framöver.



Diskussion
Detta arbete har varit ganska intressant, alla borde veta att vi förstör våran miljö och hur vi kan förhindra det. Arbetet gick mycket fort att göra.
Fakta var väldigt intressant, jag la snabbt märke till att den fakta som jag hittade på Internet överlag handlade om att problemet inte är jättestort och vi inte borde utrota metallerna. Böckerna å andra sidan basunerade ut att det var ett stort problem och vi måste genast vidta åtgärder annars kommer vi att dö! Snacka om motpoler…
Jag är nog mer inne på att problemet inte är akut. Jag säger inte att det inte finns några problem, för det finns det med all säkerhet, men att domedagen kanske inte kommer att bli så stor och så snart som många vill få oss att tro.
Arbetet har inte fått mig att ändra mina åsikter, snarare har den fakta som jag har hittat fått mig att hålla fast vid mina argument ytterligare. Jag gillar speciellt stycket och den fakta som jag kallar för ”Godmorgon och välkommen till en värld utan metaller” , det är nästan lite skrämmande när man tänker på hur otroligt många metaller som vi använder dagligen; vattenkranen, sängen, datorn, teven, kylskåpet… Listan kan göras lång.
Eftersom det är många som föreslår att vi ska eliminera användningen av metaller helt, i alla fall de som anses vara skadliga, så kan man ju fundera på bur vi ska klara oss i vårat dagliga liv uran dem. Är vi verkligen villiga att ta ett steg tillbaka i utvecklingen?
Jag tror inte att vi behöver vara så drastiska, inte heller att vi ska bombarderas med skräckpropaganda. Istället kan man få konkret fakta om att ”okej, så här kan det se bli men det här kan vi göra åt det”. Om man istället för bilder på smältande glaciärer och halvdöda skogar så borde vi få en lista med små små saker som man kan göra i vardagen som är ett litet steg mot ett samhälle som inte skadar miljön; undvika vissa produkter, källsortera mera och andra liknande saker.
Detta arbete var både bättre och lättare än det vi fick göra förra läsåret då jag valde ämnet uran. Denna gång hittade jag mer lättförståelig fakta och arbetet blev inte så jä...