Lappen vid manjaur

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sverige under den här tiden var en väldigt stark millitär makt i Europa. Samtidigt var Sverige ett rätt så fattigt land och det var glest befolkat. Efter alla krig som Sverige hade varit inblandade i ökade därigenom skattetrycket. Skiftesreformerna som delade om marken bidrog även till att skattetrycket ökade, eftersom många arbetskapabla och skattebetalande människor emigrerade till Amerika. För att få in mer skatt och även för att skydda norrland från att ockuperas av ryssar erbjöd staten sydsvenska bönder mark, skog, ett antal skattefria år och de behövde inte gå med i värvningen. En del valde därför att ta chansen och bege sig upp till norrland. Mattias Persson är en av dem som tog chansen och flyttade upp till Manjaur, mitt ut i tomma intet. Varför han söker sig upp till de mörka skogarna i norr är statens erbjudande om tillgång till mark, skattefritt upp till tio år och han slipper att bli dödsdömd genom att tvingas ta värvning. Han kommer till inlandet i stället för norrlandskusten för att om han bosätter sig ovanför lappmarksgränsen så får han vissa förmåner som jag tidigare har nämnt. Varför Mattias först har med sig två personer innan han bosätter sig är för att få reda på vad som kommer att vara i hans ägor och vad som han bör tänka på. De erbjuder honom troligen timmer i skogen för att bygga sig det han behöver och de ger honom några goda råd och uppmaningar om att det finns vissa lagar som han bör tänka på innan han stöter på en same. Samerna var de som bodde i norra Sverige. De hade väldigt lite kontakt med staten och de drog runt lite som de ville här uppe i norrland. En av samerna som Mattias måste kämpas med är Botas Njoita. Han lever helt isolerad ifrån både kyrkan och staten. Den enda kontakten han har med staten är när birkarlarna kommer förbi och hämtar skatten. Skatten var inte i form av pengar, utan man betalade i stället i natura som skinn, kött och annat av värde. Samerna levde i samebyar och hjälptes åt med det mesta. Man kan nästan dra en parallell med det gamla jordbrukssamhället, där även alla hjälptes åt. Samerna hade sina renar tillsammans, men för att skilja dem åt så hade de, vilket de än har idag, märken i öronen som symboliserade just deras familj. Varför Båtas hade så mycket silver kan bero på att handeln med främst sydsvenska medborgare hade pågått under en lång tid och silvret som man bytte till sig ärvdes från generation till generation. Därför hade Båtas kommit upp till en stor summa av silver. Silver har under många århundraden varit ett betalningssätt av mycket värde. Silvret kommer från plundringar och byteshandel världen över.
Nåjd är benämningen på en person som fungerar som förmedlare mellan människan och den andliga världen. Andarna fanns i djurvärlden en fågel, fisk, orm eller en rentjur. Ordet nåjd bör sannolikt syfta på någon hemlig kunskap.
Båtas Njoita var sannolikt en nåjd, eftersom han levde på ett och samma ställe året om och han hade även förmågan att kunna trolla, vilket var symboliskt för en nåjd. En cermonitrumma hörde också till nåjden, trumman kunde även kallas för trolltrumma och spåtrumma. Trumman var ursprungligen ett instrument för nåjden när han skulle göra en extatisk färd till den övernaturliga världen, men den kom att förändras till att bli ett spådomsinstrument för denne elake man. Många av det svenska folket ansåg nåjden som en trollkar som inte fick förekomma i det svenska samhället. Nåjden tycktes tillhöra kaosmakterna och var därför ett hot mot den sociala ordningen. Kyrkan ville få bort det för man ansåg det som ”hedendom” och ”vidskepelse”. Om man hade en ”trolltrumma” dömdes man iför rätta och fick antingen böter, fängelse, spöstraff, ja, till och med döden, om de inte upphörde med att bruka trumceremonier enligt sin tradition. Samerna försökte försvara sig genom att hänvisa till att man använde trumman som ”kompass”, ja, till och med som ”almanacka”, men domaren lät sig inte ...