Hissen som gick ner i helvete och Odysséen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den första textanalysen jag har gjort är av ”Hissen som gick ner i helvete” som då är skriven av en känd svensk författare vid namn Pär Lagerqvist. Jag har delat upp denna textanalys i tre delar som är; En dramaturgisk kurva av berättelsen, Vad författaren vill säga samt budskapet i texten och mina egna tankar/reflektioner.

(Ska vara en bild på en dramaturgisk kurva här)

1. En dramaturgisk kurva baserad på handlingen i ”Hissen som gick ner i helvetet”:

Består av: Anslag, Presentation, Fördjupning, Konflikt/Konfliktupptrappning, Konfliktlösning/Vändpunkt, avtoning.

1. Anslag det är när de märker att hissen har åkt ner under en ganska lång tid och att de inte får stopp på den. Panik och rädsla infinner sig hos frun för vad som komma skall.

2. Presentationen av de som har en central roll i berättelsen, kamrer Jönsson och ”lilla frun”, är den första biten när de har stigit in i hissen för att bege sig iväg, och börjat den långa färden som kommer bestå av passion mellan de två individerna.

3. Fördjupning nere i helvetet. Här får man träffa djävulen och hans fru samt Arvid. Man fördjupar sig mer på huvudpersonerna. En tydlig beskrivning sker av viktiga roller i novellen som hur Arvid ser ut samt herr och fru djävul.

4. Konfliktupptrappning är när frun och Jönsson sitter på rummet i helvetet och ska älska, men frun tycker att det är olämpligt för att vad de trodde bara var en betjänt, men som egentligen var Arvid skulle kunna komma in igen.

5. Vändpunkten är för mig ganska klar. När frun möter Arvid i rummet med ett skotthål rakt genom tinningen som får henne att inse vad som är komma skall eller på väg att hända. Älskar han mig verkligen så mycket tänker hon.

6. Avtoningen är precis i slutet där intensiteten minskat drastiskt och de beger sig från helvetet med hissen och känner säkerheten.

2. Efter att jag först ögnat igenom texten fick jag inte riktigt grepp om själva budskapet och innehållet i texten. För mig var det mest utdragna meningar där kärleken stod i centrum. När jag sedan tog en noggrannare titt på texten så var det personen Arvid som återkom i texten efter att ha varit med i begynnelsen av denna. Jag ser det som att hon från början träffade Arvid, kanske rent ut av var hennes man(sällskap), men ansåg att denna man inte var rätt typ för henne och som hon sade var ”odräglig”. Min tanke kring detta var då att Arvid fick ett intryck av att den ”lilla frun” inte fattade tycke för honom. Han blev deprimerad helt enkelt och detta bekräftades eventuellt när hon lämnade honom den kvällen för att gå ut med kamrer Jönsson. Att kamrer och lilla fruns avgångsplats var helvetet kanske var för att visa vad lilla frun hade gjort mot Arvid. Arvid kände sig inte älskad och tog därmed sitt liv som kamrer och lilla frun fick se på det unkna rummet i helvetet när de skulle älska. När frun upptäckte detta så blev hon helt förskräckt. Kanske tänkte hon på vad hon hade gjort, att den man som älskat henne och som hon lämnade för någon som kanske var mer öppen med kärleken hade tagit sitt liv, p.g.a. vad han trodde skulle vara ett liv att leva i ensamheten vilket skulle vara outhärdligt för honom som behövde en kvinna i sitt liv. Hon kanske snabbt vill därifrån för att glömma bort eller verkligen se om han hade tagit livet av sig, kan den Arvid hon känt så lång utfört denna miserabla handling mot sig själv? En fråga som också kan ställa sig, är varför i herrens namn Arvid inte hade berättat för henne vad för tankar han hade, och varför han såg att ta livet av sig som en sista utväg?

Säcken knyts ihop när kamrer och frun är på väg uppåt med hissen och båda drar en lättnadens suck för att slippa helvetet. Pär Lagerqvist lägger slutet öppet för läsaren att fundera över. Jag som gärna funderade över detta ser det som att hon ser ett litet snedsteg kanske och i form av att hon varit i otrogen som Arvid anat gjort så att han tog sitt liv. Eller kanske hon fick sig en föraning om vad som komma skall om hon inte ser till att gör det rätta. Hålla sig till en man och lära sig ta vara på det som Arvid har som är positivt och älska honom för den han är. Men om man ser till slutet av just den här texten så känns det som att ”lilla frun” går från att ha varit helt förskräckt vid att se Arvid i helvetet till att senare i hissen förändras och inte vara speciellt berörd. Det hon såg i helvetet kanske till slut blir verklighet om hon inte tar tillfället i akt och löser det hon såg på bästa möjliga sätt. Man ska vara sin älskade trogen och öppen med vad man känner och tycker och inte tiga med det som man innerst inne vill ha sagt är något som kan sammanfatta denna novell på ett angenämt vis.
____________________________________________________________________________

Textanalys 2: Om ”Hemkomsten” ur Odysséen

Denna analys kommer att bestå av dessa huvudpunkter; myter och motiv i texten, budskapet samt om något motiv i texten liknar någon situation i dagens samhälle.

För mig är själva huvudmotivet i texten Odysseus hemkomst från det 20 år långa krig han har kämpat i och det är kring det bimotiven grenas ut.

De delar i berättelsen som jag ser som bimotiv:
Odysseus kommer tillbaka och ska ta sig an en utmaning för att få Penelopes hjärta tillbaka och äkta den han så länge sedan äktade och fortfarande älskar djupt. Han har också blottat sin identitet för sin son Telemachos som nu ska hålla det hemligt att Odysseus är tillbaka nu när han är utklädd till en tiggare. Myten i detta för mig är att han ska skjuta en pil genom öglor på tolv yxor. Denna myt är nog till för att visa hans storhet och hur säker han var med sin egen pilbåge.
Odysseus får reda på att Antinoos ska efterträda själva Odysseus som kung, vilket han ej tolererar. Han avrättar Antinoos under själva firandet av den nye kungen. Han gör detta på att mäktigt sätt genom att skjuta pilen rakt igenom halsen på Antinoos som faller mot marken livlös. Under samma skede mister Antinoos anhängare också livet och allting är till sin rätta.
Ett viktigt motiv i slutet är när Odysseus genom händelser under den tiden han var kung piggade upp Penelopes minne och hon insåg att det verkligen var hennes man som kommit tillbaka till henne. Eurykleia som ordnar sängen åt Odysseus i samma skeende av berättelsen är en av de första att känna igen Odysseus.

Stor del av Hemkomstens innehåll tar upp olika typer av gudar som återfinns i mytologi. Bara ett fåtal av gudarna som nämns är Zeus, Kronos, Athena och Poseidon. Man gör liknelser, eller vad ska man säga, använder sig av gudarnas storheter för att beskriva olika händelser. Liknelser är ett redskap man lyckas bra med i sådana här gamla texter, den är ju trots allt ringa 2700 år gammal.

Budskapet i denna text är i och för sig en tolkningsfråga. Jag ser det bland annat som att man inte ska sluta längta efter någonting som man verkligen vill ha. Man ska alltid ha hopp. Penelope gav ju till slut upp hoppet om att Odysseus skulle komma tillbaka och trodde förmodligen att han gått bort, det hade trots allt gått ett par årtionden sedan han åkte iväg. ”Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” skulle man kunna säga. Minnen kan tyna bort, men finns alltid kvar och kan frammanas om man upplever något som kan återuppliva minnet. Det jag ser i texten som kan kopplas till detta är när Odysseus berättar för Penelope om hur han byggde sin säng och hon inser att det verkligen är hennes man som står framför henne.

Om man på något sätt ska koppla ett motiv till en aktuell situation så skulle jag nog tagit hämnden som Odysseus utförde genom mord på Antinoos. Hämnd är något som var människa någon gång känt. Ett exempel är hämndaktionen George Bushs USA utförde mot terroristorganisationen Al Qaida efter attacken mot USA den elfte september 2001. Visst är George Bush inte en ängel han heller, som gör mycket med negativ klang både mot världen utåt samt sitt egna land för att skapa bättre inflytande åt sig själv. Detta ska vi givetvis inte gå in på nu, som ändå är ett hett diskussionsområde.
Att Penelope väntade på sin älskade så pass länge ...