En Novell: Ett halvt ark papper av August Strindberg

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Här nedan följer min novellanalys av "Ett halvt ark papper" skriven av August Strindberg.

Efter första meningen hade Strindbergs fantastiska novell redan gjort vad den skulle, nämligen fått mig intresserad av att fortsätta läsa. Första meningen säger att något är på väg att förändras i en mans liv, men vad är det då som ska ske i novellen?
Till en början får man känslan av att den unge mannen flyr från något. Han verkar olycklig efter att något hemskt har hänt då han både ska flytta och har bestämt sig för att aldrig mer tänka på något som hänt i våningen, vilket man också får ta del av. Mannens liv i våningen hade börjat på ett strålande sätt men slutat som ett dunkelt mörker. Novellen är uppdelad i ledtrådar. Man får i nästan i varje mening en ny vink om vad som är på väg att ske, det är en av punkterna som får denna novell att bli så intressant och den fångar in läsaren galant.

Det hela börjar med att hyresgästen (en ung man) ska flytta ifrån sin våning han levt i i två år. På vägen ut mot dörren i tamburen efter att ha kollat igenom våningen en sista gång finner denne unge man något invid telefonen som har stor betydelse, en liten lapp. På lappen fanns två års minnen nedklottrat och som bara väntade på att bli ihågkommet. Den unge mannen finner lappen och börjar läsa och ser då på nytt allt som hänt under denna tid. Man får veta att han jobbat på en bank som sedan gick i stöpet, men att han med hjälp av lyckans vingar blir överflyttad till en annan bank efter en kort tid med mycket oro. En annan sak som jag fick upp ögonen för var frun som han var nygift med. När Strindberg nämner något om en doktor L och att svärmodern plötsligt dyker för att hon behövs i “nödens stund” blir man lite misstänksam och börjar få känslan av att något inte är som det ska i mannens liv. Man får sedan veta att frun ligger till sängs, förmodligen i någon form av dödlig sjukdom då “huset börjar skötas per telefon”. När sedan “begravningsbyrån” och ordet “kista” nämns är det helt klart, frun är död. Det är förklaringen till det hemska man får känslan av i början av texten. Det Strindberg skriver precis innan de mycket förklarande orden “kista” och begravningsbyrå” vittnar om att mannen känner en stor sorg och att han lider över att vara ensam, utan sin älskade. Stycket “ty det började skymma för hans ögon som det måtte göra för en drunknande på havet när han skall se igenom allt salt vatten” säger mig att mannen gråter ut sin sorg och kan inte riktigt se klart för det mörker som drabbat honom.

Trots allt det som hänt den unge mannen tar han ändå lappen, kysser den och lägger den i sin bröstficka, nära hjärtat. Det visar ändå att han håller lappen kär trots allt det hemska som står på lappen. När han sedan går ut ur våningen gör han det med huvudet högt med en lyckokänsla, men varför det? Jag tror att det till stor del beror på att han fått uppleva en underbar tid tillsammans med sin fru tills hon dog. Alltså, han har upplevt livets stora gåva, kärlek. Han vänder sin negativa syn han hade av det som hänt efter dessa två minnesminuter, till en positiv känsla av vara redo att gå vidare och lämna fruns död bakom sig och på så sätt börja om på nytt utan det förflutna ständigt hängandes i ögonvrån. I slutet framgår ett mycket tydligt budskap. Mening...