Judendomen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Judendomen

1.
En kort sammanfattning av judarnas historia:
Judarnas historia är intressant, det folkat har verkligen stött på motgångar genom åren men ändå lyckats hålla sin religion vid liv. Det är svårt att sammanfatta en så lång tidsperiod, men början av judarnas historia ägnar jag några fler ord. Här har jag i stora drag sammanfattat judarnas historia:

Abraham, judarnas och även muslimernas urfader, levde för länge sedan i nuvarande Turkiet. En dag sa Gud till honom att han skulle bege sig till ett nytt land, och där skulle han bli stamfader för ett nytt, stort folk.
Andra nyckelpersoner i början av judarnas historia är Abrahams fru Sara och deras son Isak. Långt senare levde Moses i Egypten. Gud befallde honom att leda sitt förtryckta folk, judarna, ut ur landet. Så började den 40-åriga vandringen genom öknen. Under vandringen kom dem till berget Sinai där Gud visade sig. Där fick Moses ta emot Guds lag, de tio budorden. Gud sa att han skulle hjälpa dem tillbaka till sitt hemland Kanaan om dem lovade att vara Gud trogen.
Väl framme så började dem bygga ett tempel i huvudstaden Jerusalem, templet var centrumet för deras religion.
Flera hundra år senare (70 år e Kr) så ödelades templet av Romarna, i och med att det inte längre fanns så inrättades synagogor där judarna utövade sina gudstjänster. Landet var inte längre beboeligt, det var så förstört efter de romerska truppernas framfart. Många judar skingrade sig och gav sig iväg till andra länder.
Judarna levde relativt gott ända fram till 1000-talet då dem började bli förfölja för sin tros skull i Europa. Långt senare på 1700-talet började judarna bli mer accepterade i samhället igen. Då började även judendomen att moderniseras för att passa in i tiden, de olika grenarna: Ortodoxi, reformjudendom och konservatism. Under 1800-talet fortsatte ändå förföljelser mot judar i många länder, hela Europa var genomsyrat av antisemitism under början av 1900-talet. En mörk del av judarnas historia var under 1930-40talet då många fick sätta livet till i olika arbets- och förintelseläger i Europa.
Staten Israel utropades 1948, i hopp om att judarna skulle få ett eget land. Konflikter mellan judar och muslimer har pågått där sen dess om vem som har rätt till marken. Platsen har en religiös betydelse för båda grupperna.


2.
Vad menar judarna med att kalla sig Guds utvalda folk?

Judarna anser sig vara utvalda av Gud att leva efter Guds lag som de tog emot vid berget Sinai, dem är utvalda att sprida Guds vilja till andra folk. Om dem bara följer lagarna så ska Gud ägna dem sin speciella omtanke. En anledning att Gud valde ut just dem kan vara för att dem hade varit förtryckta så länge, han kanske ville inge hopp i dem. Ge dem hopp att kämpa vidare.
Jag tror att det både kan vara positivt och negativt att kalla sig ett utvalt folk. Att vara ’utvald’ kan ju skapa en slags egenkärlek till den egna religionen. Vi är det utvalda folket, med andra ord speciella på något sätt. Att känna sig speciell i den religionen man utövar kan nog vara en härlig känsla. Det är positivt att känna att om man följer Guds lagar så kommer man få ett bra liv. Det är den första tanken jag får, även om jag senare i lektionstexten läser att det inte har samma innebörd som att anse sig vara bättre än ickejudar.
Folk av andra religioner kan ju ha fått den uppfattningen, att judarna skulle tro sig vara bättre än andra. Det är en negativ sida, då folk lätt kan missuppfatta det som nedlåtande mot andra religioner. Kanske är det en liten del varför judarna jämt har blivit förföljda... Missuppfattningen att dem skulle tro sig vara bättre än andra kan skapa aggressivitet mot dem.
En annan negativ vinkel av att vara utvald, ur en judes synpunkt, kan vara kravkänslan. Att leva upp till Guds lag, förväntningarna, kan vara lite betungande. I och med att det är en lagreligion så kan en jude nog få känslan att om man skulle råka göra fel så blir man hårt straffad av Gud. Att sprida Guds vilja är ju inte något alla känner att dem har lust med i dagens samhälle, vetskapen att vara utvald kan bli som en börda. Fast den som känner så kanske inte är så engagerad i religionen ändå. Om man inte har den tron så tror man ju inte heller på att Gud skulle straffa en om man inte lever upp till lagarna.

Jag tror faktiskt att budskapet är mer positivt än negativt för en troende jude. Att vara speciell i Guds ögon, tron och hoppet d...