Galen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Han hade alltid vetat att Han var speciell, att Han inte var som alla de andra. Han tänkte på ett annat sätt, Han var på ett annat sätt. Han värdesatte andra saker. Han hade aldrig förstått hur de andra kunde värdera en annan människa högre än sig själv. Det var inte Han som var galen, det var de andra.
Du är galen! Detta var något Han fått höra hela livet. Folk skrek det så fort Han öppnade munnen för att tala om vad Han tänkte. Han hade hört folk viska det bakom ryggen på honom. Han hade hört det i folks tankar och såg det i deras blickar, i ögonen.
Han såg det hos alla. Hos alla, utom hos den gamle. Den gamle sa alltid att man inte ska döma folk innan man lärt känna dem. Han visste inte vad som hänt förut. Visste inte vad alla viskade, vad alla tänkte. Han trodde inte på den gamle. Trodde inte på denna människa. Varför skulle Han? Vem hade någonsin trott på Honom? Ingen.
Du är galen! Han hörde orden viskas runt honom samtidigt som Han mötte den gamles ögon. Dessa ögon, det var det värsta och bästa ögon på jorden. Han kunde inte bestämma sig för vilket. De bästa för att de inte talade om att Han inte duger. Men Han tyckte inte om utseendet på ögonen. Bleka, grå ögon med en tunn hinna som beslöjade den riktiga uppsynen. Dolde det han säkert kände, som alla andra. Du är galen!
Det värsta Han visste var folk som ljög. Folk som inte kunde stå för det de tyckte. Folk som gömde sig bakom en mur av opålitlighet och lögner. Han förstod inte varför den gamle inte skulle känna som alla andra. Han visste att den gamle innerst inne också tyckte att Han var galen, han försökte bara dölja det. Han ljög, hans ögon ljög. Gamögonen som hade det äckligt grumliga som så väl dolde mannens känslor. Han var bra på att ljuga. Ögonen var bra på att ljuga.
Du är galen! Nu när Han visste det, såg Han det tydligare än hos någon annan. Det stod skrivet i ögonen, även om ingen såg det. Ingen utom Han. Den gamle var den värsta av alla eftersom han inte bara tyckte att Han var galen, han försökte också dölja det. Men han hade inte lyckats. Den gamle hade inte räknat med den intelligens och de fantastiska sinnen som gömde sig hos Honom. Han såg allt. Han hörde allt. Han visste allt.
En morgon föll allt på plats. Han väcktes av Rösten Han haft inom sig senaste tiden. Alla förvirrade tankar Han haft kunde Rösten förklara och tolka åt Honom till vettiga meningar och mål. Rösten tyckte inte att Han var galen och hjälpte Honom att förstå att den gamles dagar var räknade. Äntligen spred sig det ofattbara lugnet inom Honom och Han kände sig redo att slutföra det som var Hans livsuppgift. Snart skulle Han bli fri.



************************

En del av texten skulle varit i kursiv text, men det verkar inte funka....