Hur gick det romerska imperiet under ?!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Roms framgångar hade skapat problem som började uppdagas runt år 200. Krigen hade varit kostsamma och staten hade länge haft obetänkta lyxutgifter och det ledde till att man var tvungen att höja skatterna för folket. Samtidigt drabbades romarna av en hög inflation, vilket innebar att priserna blev så höga att många lämnade städerna för att försörja sig själva på landsbygden. Godsägarna flyttade ut till sina gårdar, men eftersom man knappt fick några krigsfångar längre blev ofta småbönder som inte kunde klara sig själva arbetare på storgodsen. Staten hade nu inte längre några romerska soldater att tillgå, så de fick lov att rekrytera alltfler icke-romare som soldater för att försvara riket från attacker utifrån.
Romarriket hade inte, alltsedan kejsardömets införande, någonsin varit hotat utifrån, men runt år 180 började barbarstammar från norr attackera gränserna i norr som pga de minskade resurserna inte var speciellt motståndskraftiga. De romerska ledarna fick alltfler problem att hålla samman riket, och under tiden som följde tillsattes och mördades flera kejsare av armén.
En sista kraftansträngning att få ordning i riket gjorde kejsar Diocletianus i slutet av 200-talet. Han delade upp riket i fyra delar som var och en skulle styras självständigt, men till detta krävdes det att antalet soldater och ämbetsmän mångdubblades. Det ledde till ytterligare skattehöjningar och många av storgodsägarna, som hade egna miniarméer, vägrade att betala skatt.
De inre svårigheterna var ofrånkomliga, och riket delades slutligen upp i två delar år 395, Väst- och Östrom. De nya huvudstäderna blev Rom i väst och Konstantinopel, dagens Istanbul, i öst. Det västromerska riket gick under då Rom intogs av goterna 476 e Kr pga att man inte hade lyckats klara upp de ekonomiska och organisatoriska problemen som fanns. Östrom lärde sig dock av det tidigare rikets misstag och skapade ett starkt kejsardöme som bestod i drygt 1000 år till, fram till 1453. Då föll riket från yttre påtryckningar och blev till en del av det osmanska riket efter att turkarna intagit Konstantinopel.

Reflektioner:

Det som vi vet idag om antikens Rom är främst baserat på vad romerska och grekiska författare skrivit och lämnat åt eftervärlden. Vad som är sant i dessa böcker har dock varit svårt att avgöra eftersom skrifterna är fulla med propaganda, försköningar och överdramatiserade beskrivningar. En ytterligare faktor som spelar in är att Roms historia faktiskt inte började skrivas ner förrän på 400-talet f Kr, dvs efter att republiken bildats. Det man tror att de romerska historikerna gjorde då är att de själva skapade en historia som de ansåg var ärofylld nog åt den dynamiska staden Rom, och självklart är det därför svårt att veta hur Roms historia egentligen ser ut.
Varför Romarriket växte sig så stort och sedan föll är också något som jag upptäckt är väldigt mytomspunnet och osäkert. Det finns inte en enhetlig uppfattning, men jag tror att det måste bero mycket på hur staten styrdes. Statsmakten började ju redan under republikstiden fokusera sig väldigt mycket på militären och att romarna utvecklade starka härar och bra stridsteknik är något som inte bara kan vara antaganden. Med de förutsättningarna kunde romarna skapa ett stort, men inte nödvändigtvis bestående, rike. Organisationen av det romerska samhället måste alltså också varit bra för att allting skulle gå ihop.
En viktig organisatör för Romarriket var Augustus, som hade turen att kunna träda fram när folket som mest mottagbart. Man var trött på inbördeskrigen och upproren och kunde troligen acceptera vad som helst bara eländet fick ett slut. Jag tror att det hade varit mycket svårare för honom att göra sig till kejsare utifall han inte kommit i ett sådant utsatt läge; nu fick han fritt svängrum att skapa ett samhälle precis som han ville, bara det rymdes inom republikens ramar. Men jag får också intrycket av att han ändå inte enbart hade tur, utan även var en relativt bra och förnuftig ledare, t ex genom att den fred han skapade faktiskt varade i hela 200 år. Den grundval Augustus lade under sin regeringstid för rikets framtida styre måste också ha varit skickligt gjord för att kunna fungera så länge i praktiken. Att sprida ut ämbeten bland de samhällsgrupper som egentligen inte hade något direkt inflytande var nog, om det är sant, ett medvetet grepp för att göra sig populär hos folket så att han kunde känna sig säker på sin plats.
Det verkar som om man hade en bra organisation även ute i provinserna, och det var säkert en fördel att kunna sprida de romerska idéerna över ett så stort område. Även om det på den tiden inte fanns en tillstymmelse till vad vi kallar för nationalism idag, så skapade det nog en viss samhörighetskänsla med riket. Att viktiga män ute i de erövrade städerna blev romerska medborgare borde ju ha ökat deras lojalitet mot kejsaren i Rom, då de kunde föra sitt folks talan i politiska sammanhang. Hur stort inflytande de i själva verket hade vet jag inte, men jag antar att de på något sätt borde kunnat påverka beslut.
Jag tror att jordbruket var en väldigt viktig stolpe för livet i Rom, när det blev problem inom jordbruket slog det tillbaka mot hela samhället. Bönderna producerade mat åt folket och skapade möjligheter till handel och arbete. När man sedan började använda slavar på storgodsen blev småbönderna utkonkurrerade, arbetslösa och självklart missnöjda med statens hantering av frågan. Detta skapade irritation som i sin tur kunde leda till uppror eller inbördeskrig. Så från att ha haft ett väl organiserat jordbruk började Rom gräva sin egen grav genom att skapa dessa storgods med krigsslavar.
När Hadrianus kom till makten 98 e Kr och började dra tillbaka rikets gränser tror jag att man började tappa greppet lite grann även om det kanske inte märktes riktigt än. I ett lite mer sparsamt samhälle så hade det antagligen varit en bra åtgärd, men eftersom den romerska staten var sådana storkonsumenter på lyxvaror och hade sådana enorma utgifter så krävdes det en ständig expansion för att ekonomin skulle gå ihop. Man hade inte koll på de långsiktiga konsekvenserna utan fokuserade bara på hur problemen skulle lösas för tillfället. Då kom sedan bakslaget när man insåg att det plötsligt inte fanns några pengar. Problemen krokade i varandra när det blev hög skatt, inflation och det fanns inga soldater att tillgå som försvar. Man blev tvungen att rekrytera soldater som inte hade en anledning i världen att vara lojala mot kejsaren; han tvingade dem att betala skyhöga skatter, han tvingade ut dem i krig och eftersom det knappt fanns några pengar kan inte ersättningen varit speciellt hög alls. Gränserna blev därför bräckliga och det var antagligen lätt för utomstående folk att bara gå in och göra anspråk på Roms territorium, och detta ledde till slut till Romarrikets sönderfall 395 e Kr.

Romarriket var på sin tid oerhört tekniskt och kulturellt utvecklat jämfört med den övriga världen. Gen...