Emigrations Dagbok

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Elsa Annabellas dagbok

11 oktober, 1892
I morgondagens gryning skall min moder, syster, broder och jag begynna den stora resan till Amerikat. Far haver redan lämnat Arnäs socken och rest över Atlanten till det stora landet i väst. Far jobbade och stretade för att spara ihop pengar att skicka till mor och oss barn.

Vi skall emigrera för att mor inte vill att vi barn skall genomlida den brådaste av tider. Svea Rike lider av fattigdom och arbetslöshet. Far och mor vill heller inte att min bror, Robert skall behöva genomgå värnplikten. De har talt om för oss att folk skaffar för många barn och att maten och jobben inte räcker till alla som behöver.

Mors syster, Anna och hennes familj emigrerade för några år sedan till Amerikat. Do har minsann skickat en brev och fotografier. Det finns ägg lika stora som berg och mark så det räcker till alla. Moster Anna och hennes familj gick alla ur livet. Mor vill inte tala om varför. För då kommer vi inte att vilja resa till Amerikat.

12 oktober, 1892
Denne dag har vi väntat på så länge, äntligen bär det av till Amerikat och far. Mor, jag, Robert och lillasyster Elin, har packat i flera veckor.

Vi skall reda nedåt i landet till nånting som kallas Göteborg. Sedan så åker vi över till England med en Wilsonbolagets ångare till Hull på den engelska östkusten. Det blir tåg till Liverpool där vi skall kliva på en emigrantbåt. Det kommer att ta två-tre veckor har far sagt.

16 oktober, 1892
Herre min gud, vad det är mycket som har hänt. V i har åkt genom land och rike ner till Göteborg. Det var trångt och mycket folk på Sillgatan. Det blir skönt att åka härifrån. Båten heter Argo och vi är ungefär 200 personer i ett rum.

Så nu sitter vi på båten över till England. Det känns konstigt att veta att om några timmar så är vi i ett helt annat land. Det ska bli roligt att höra hur de pratar och om de beter sig olika än vad vi gör här i Sverige.

Det här är en bild på vi ska kliva båten till England i Göteborg. Vi skall åka över Nordsjön.

18 oktober, 1892
Nu må ni tro att det känns skönt att ha genomfört den fösta båtturen. Vi sitter på ett tåg till Liverpool och har precis avslutat vår lunch. England är ett mycket fint land. Tåget kör då så ofantligt fort och ibland så möter vi till och med tåg men utan att krok. Mor stickar, Elin leker med sin docka och Robert sitter och talar med en annan ung man i samma kupé som oss. Själv så sitter jag och skriver i min dagbok som min mormor gav mig när det blev bestämt att vi skulle emigrera.

20 oktober, 1892
Skönt att vara framme i Liverpool nu. Alla är så mycket vänliga mot oss. Liverpool är inte lika fint som resten av England utan mest en stökig hamnstad.

21 oktober, 1892
Dags att kliva ombord på båten till Amerikat. Jag är faktiskt lite rädd. Nu kommer vi bara att stanna till och ta upp lite irländare och sedan styr vi kossan mot New York. Nu har vi installerat oss på båten. Det är trångt och mycket folk.

Alla människor har så mycket saker med sig. Mor sa åt oss barn att bara ta med oss det allra nödvändigaste så att vi skulle få plats med allting i Amerikakoffertern. Vi har med kläder i alla storlekar, verktyg och mat.

23 oktober, 1892
Vi har varit ute på havet i några dagar nu och jag har redan träffat på trevligt folk.
Det finns ju inte så mycket att göra på en båt mitt ute på Atlanten.



Jag har träffar en snäll tös som heter Sissa Hon är femton år, precis som mig. Vi har så roligt tillsammans och jag har redan talat om en massa saker om mig själv för henne. Hon vet att jag har en mor som heter Kristina, en far som heter Karl-Oskar och att mina syskon heter Elin ochRobert. Vi har även talat om varför vi emigrerar till Amerikat. Sissas far har också åkt i förväg precis som min far. Vår familj emigrerar för att mors syster hade det så bra och för att mor och far inte alltid var överens med prästen i socken. Min moster hade skickat en massa amerikabrev men min mormor sa bara att vi alla hade fått en dos av ”Amerikafeber”. En annan anledning var folkökningen som gjorde att vi fick mycket mindre åker. Vi hade det inte så jättefattigt. Inte lika fattigt som de som bor i fattigjon. Det hade kunnat vara både bättre och sämre.

Sissa och jag vill börja jobba som hembiträden om vi får våra mödrar och fäder.

7 november, 1892
Nu är snart framme i Amerikat. Det känns tråkigt att behöva lämna Sissa efter en sådan lång tid. Vi har i alla fall haft bra väder.

9 november, 1892
Nu är vi nästan framme i New Yorks hamn. Det kommer en inspektör ombord som skall titta efter sjukdomar. Sen så fortsatte vi norrut från Lower Bay till Upper New York Bay. Vi kom fram till Manhattan. När jag titta ut så såg jag en enorm tant med en klubba i handen. Jag frågade Rober vem det var och han svarade frihetsgudinnan.

Vi skall byta till en färja som skall ta oss till Ellis Island. Det är ett jättestort hus. Vi har på oss var sitt namn lapp och jag håller mig när mor.

Nu har vi kommit in i Ellis Island och vi skall vi gå upp i det stora registreringsrummet. I trappan upp ditt undersöks vi av en doktor.



FF
Jag så Sissa och hennes familj för en stund sedan. Hennes mor fick PG ritat på sig av doktorn. Det betyder är hon är havande. Doktorn ritade några bokstäver på alla som var sjuka eller skadade. Som tur var fick var alla i min familj friska och krya.

Nu var det dags förhör. Jag fick gå fram till en gubbe som kallades inspektören, han satt på en hög stol bakom sin pulpet Registry Room. Bredvid inspektören så satt det en annan gubbe som kunde prata svenska. Han frågade vad jag hette, hur gammal jag är och en massa andra frågor. Mor hade sagt åt mig att vara noggrann med språket så att ingenting blev fel.

Det gick bra för oss alla fyra och vi fick tillstånd att gå i land.

I Sverige har vi andra riksdaler än vad de har i Amerika så därför så måste vi växla på ett växlingskontor.

Robert har talat om för mig att far arbetar i en stad som kallas Chicago. Han har även sagt att far jobbar i en fabrik som heter Pullmans där de tillverkar järnvägsvagnar och att han själv också har planer på att jobba i en fabrik.

Så vi skall åka tåg till Chicago. Mor har tagit med sig Elin för att ordna det. Jag sitter i ett hörn och skriver i min dagbok. Det har varit en spännande så resa.
Mor fick hjälp av en ung man som kunde tala engelska. Far har minsann varnat oss för runnarna. De lurar av immigranter deras pengar.

Nu skall vi bara hämta bagaget och sen bär det av till Chicago.

10 november, 1892
Nu sitter jag på tåget till Chicago och längtar efter att få komma fram. Jag börjar bli trött på att resa. Snart är vi framme.

12 november, 1892
Nu är vi äntligen i Chicago. Vi hade inte så mycket med att hitta...