Bokrecension: Lilla huset på prärien. av Laura Ingalls Wilder

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

HANDLINGEN

Laura flyttar med sin familj till indianterritoriet, de åker i tältvagn i flera veckor och upplever många saker under tiden. Lauras pappa bygger deras nya hus på prärien, där lever de sedan ett nybyggarliv med både indianer och vargar.

HUVUDPERSONEN

Huvudpersonen i den här boken är Laura som är mellan dottern i familjen Ingalls, hon är ca 6 år. Hon har livliga bruna ögon, ”mus brunt” hår och flätor. Hon bär klänningar och solhättor i 1800-tals modell.
Hon är en glad, sprallig, livlig, frågvis och nyfiken liten flicka. Hon är lite busig och olydig för 1800- talets barnuppfostran. Barn skulle synas men, inte höras. De fick inte prata vid matbordet om de inte blev tilltalade av en vuxen. Flickor skulle sitta stilla och uppföra sig som en liten dam. Innan hon och hannes familj flyttade bodde de i stora skogen i Pepin i Wisconsin i USA. Hon föddes 7 februari 1867. Det som jag tycker är bra med Laura är att hon vågar frågesätta och säga emot fast hon var uppfostrad att inte göra så, jag tycker att hon är duktig hon gör alltid det bästa hon kan och försöker lyda. Det är även Laura som har skrivit den här boken och nio till om sin barndom.

BIPERSONER

Pappa Charles
Han är en lång man med lika ”mus brunt” hår och livliga bruna ögon som Laura. Han bär vanliga manchester byxor och skjortor. Han är en lugn, snäll och lagom sträng han förstår sig sina barn. Det är han som försörjer familjen genom att jaga och bygga deras hus på prärien. På kvällarna spelar han fiol så att Laura och Mary kan sova. Jag tycker att han är snäll och låter Laura hjälpa honom med ”pojkarbeten” som att bygga en dörr, han förstår att Laura inte bara vill vara prydlig och fin och sy hela tiden.

Mamma Caroline
Hon har långt vackert brunt hår, glada ögon och har långa klänningar i olika tyger. Till sättet är hon lugn, mild, snäll och ibland sträng. Hon är mycket duktig på att uppfostra Laura och Mary men låter de ändå få leka ibland. Jag tycker att hon är en duktig mamma för att samtidigt som hon uppfostrar låter hon Laura och Mary ha kul. Hon tvättar, diskar, städar och lagar mat åt hela familjen men får förstås hjälp av Laura och Mary det tycker jag är duktigt.
Lauras mamma och pappa.

Storasyster Mary
Hon har gyllengult hår, himmelsblå ögon och ungefär lika klänningar som Laura. Mary är en mycket väluppfostrad flicka hon gör alltid som hon blir tillsagd, säger aldrig emot hon är alltid snäll. Det som jag tycker är bra med Mary är att hon är snäll och hjälpsam men samtidigt tycker jag att hon ska säga vad hon tycker och inte alltid göra som hon blir tillsagd.

Lillasyster Carrie
Hon har gyllengult hår, himmelsblå ögon som Mary. Annars är hon som vilken baby som helst, det står inte så mycket om henne eftersom hon är så liten.
Carrie, Mary och Laura när de är äldre.

RELATIONER

Lauras relation till pappan är mycket bra, hon är ”pappas lilla flicka”. Laura hjälper pappan med det mesta. Hela familjen har en mycket nära relation till varandra, de hjälper varandra, bryr sig om varandra och framförallt de älskar varandra.

MILJÖ

Författaren (Laura själv) beskriver miljön mycket grundligt präriegräs, enorm vidsträckt himmel, vilda djur och olika sorters väder. Hur det ser ut i huset, hur de gör och använder olika redskap beskriver hon mycket detaljrikt. Miljö har mycket stor betydelse eftersom de lever och tar del utav den i sitt vardagliga liv. Eftersom beskrivningarna är så detaljrika får man en mycket god bild om hur det ser ut och hur man levde och arbetade.


TID

Det är historisk tid i slutet av 1800-talet. Tidslängden i boken är ca två år det är kronologisk ordning. Hur de arbetar, att de åker häst och vagn och kläderna ger en historisk tidsuppfattning.

SYFTE, TENDENS

Författarens avsikt med boken är att berätta om hur det var förr och sin egen barndom. Problemen som tas upp är sådana som händer i vardagen mat, arbete mm. Det jag tycker är extra viktigt är hur de bygger sitt hus och stall, gräver brunn eftersom det är extra viktigt för att överleva.

FÖRFATTARENS ROLL

Den här boken är en självbiografi men Laura skriver inte i jag form.

FÖRFATTAREN

Laura Ingalls Wilder, född 7 februari 1867 i Pepin, Wisconsin, USA, död 10 februari 1957 i Mansfield, Missouri, Missouri.
Hon hade fyra syskon storasyster Mary (som senare blir blind) lillasyster Carrie, lillebror Freddie (dog vid nio månaders ålder) och lillasyster Grace. Hennes pappa och mamma hette Charles och Caroline Ingalls. Hennes familj flyttade runt i västra USA under Lauras barndom och tonår. Laura var mycket duktig i skolan och utbildade sig till lärare. Hon gifte sig 1885 med Almanzo Wilder, de fick en dotter som hette Rose Wilder.

Böckerna som hon har skrivit är:
• Lilla huset i stora skogen (1932)
• Lilla huset på prärien (1935)
• Farmarpojken (1933)
• Huset vid Plommonån (1937)
• Vid Silversjöns strand (1939)
• Den lilla staden på prärien (1941)
• Den långa vintern (1940)
• Gyllene år (1943)
• De första fyra åren (1971)
• På väg hem: dagbok från en resa från Syd-Dakota till Mansfield, Missouri 1894. Även efterskrift av Rose Wilder (1962)

CITAT
”För länge sedan, när alla de som är farfäder och farmödrar var pojkar och flickor, eller små små spädbarn eller inte ens födda………….” (s1)
”Det lät som ett skott, men det var skarpare och mera långdraget än ett skott.” (s7)
”Hon visste att det var skamligt att gråta, men det var gråt inuti henne.” (s21)
”Så lyfte alla de andra vargarna i kretsen runt huset sin nos mot himlen och svarade honom.” (s82)
”Ur indianens strupe trängde två korta, hesa ljud.” (s118)
”Laura var så liten, och stolen var så stor och tung när Mary och Carrie satt i den, och mamma blev häpen.” (s170)

MINA EGNA UPPLEVELSER AV BOKEN
Det jag tycker om med den här boken är att allt är så noga beskrivet, så man förstår hur arbetade och levde förr. Det är även en mycket bra handling lite spännande, mycket rolig och lärorik.
Det jag inte tyckte om var att vissa delar var för noga beskrivet, att det ibland blev som en faktabok istället för en roman.
Det var lätt att leva sig in i berättelsen, det mesta beroende på all bra beskrivning om arbetssysslorna, djur...