Jätteräkor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jätteräkor. Scampi. Kungsräkor. Tigerräkor. De går under många namn i affärer och på restauranger. Vad många inte vet är att denna delikatess är ett av de största hoten mot vår miljö och vår jord.

Jordens mangroveskog skövlas med skrämmande hastighet, främst för att ge plats åt räkodlingar. Mer än hälften har redan försvunnit. Mangroveskogen är ett av våra mest produktiva ekosystem. Det finns (eller fanns) mangroveskog längst med 75 % av de tropiska kusterna. Den agerar barnkammare till diverse fiskar, krabbor och andra små vattenlevande djur. När skogen huggs ned försvinner många av de arterna som är beroende av denna unika miljö. Mangrovebältet skyddar kusten och människorna som bor där mot översvämningar, tsumamis och erosioner. De områden där det fortfarande fanns mangroveskog klarade sig t.ex. många gånger bättre i tsunamin på juldagen 2004 än de som inte hade det. Människorna som bor vid mangroven är också beroende av den på många sätt. De fiskar, får byggmaterial och ved och använder växter från skogen som medicin. Korallreven är också beroende av mangroveskogen eftersom att den fungerar som ett filter och tar bort allt som annars skulle slamma igen korallreven.

När räkodlingar anläggs så huggs det först ned en massa mangroveskog. Man anlägger dammar och börjar odla räkor i dem. För att ge mat till ett kilo räkor så krävs det fiskmjöl från tre kilo fisk. Detta bidrar till utfiskningen av havet. Räkorna är också extremt känsliga för sjukdomar. Mängder av kemikalier och antibiotika används, men trots det så drabbas många odlingar av sjukdomar och överges. Då hugger man ned mer mangroveskog, anlägger nya dammar och sedan upprepas allt igen. Där det har funnits räkodlingar blir marken försaltad och obrukbar för lokalbefolkningen. Hundra tusentals människor får flytta ifrån områden där de bott i flera generationer. Det förekommer också mycket barnarbete på räkodlingarna. I Indien jobbade år 2002 200 000 barn mellan 3 och 12 år tolvtimmars nattskift vid räkodlingar. Många brunnar sinar också eftersom att räkodlingarna kräver mycket vatten.

Räkorna fraktas till Sverige med båt från länderna de odlas i. De flesta räkor som kommer till Sverige kommer från Thailand och Indonesien. När de kommer till Sverige åker de lastbil till butiken alternativt restaurangen. Allt detta sker under en obruten fryskedja som drar mycket energi.

Jag tycker detta är helt sjukt! Helt sjukt! Ett av jordens viktigaste och mest produktiva ekosystem dör för att vi ska få något större räkor på våra tallrikar. Är det värt det? Nej, absolut inte. Inte när miljoner barn varje år jobbar dygnet runt i räkindustrier och när fiskarter dör ut varje dag. När korallreven dör och när havet fiskas ut. När människor varje dag tvingas flytta ifrån sina hem för att de inte längre kan försörja sig på vad naturen kan erbjuda. Om alla t.ex. skulle sluta äta scampi på sushi så skulle man kunna spara den här världen mycket lidande. Jag tycker faktiskt inte alls att det finns någon fördel i detta. Att driva räkodlingar är inte heller ekonomiskt i det långa loppet. Studier har visat att mangroveskogen ger mer pengar i längden än räkodlingar. Istället, om man nu måste äta räkor (det måste i alla fall jag, räkor är det godaste som finns), kan man väl äta räkor som kommer lite närmare hemifrån än scampi. Då sparar man både in bränsle för transporterna och man kan äta dem färska, de behöver inte frysas in. De blir dessutom mycket godare om man äter dem färska. Visst, de blir inte lika stora men går inte kvalitet före kvantitet? Och jag hoppas också att man tycker att det är värt att äta lite mindre räkor när man vet hur produktioner av stora ser ut. Jag slutade för länge sedan helt att äta jätteräkor, även fast jag tycker det är jättegott. Jag kan helt enkelt inte stå...