Bokrecension: Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst en bok som heter Låt tistlarna brinna och den är skriven av Yasar Kemal som föddes i en liten by i södra Turkiet. Tidigare har 18 böcker av honom kommit ut på svenska och han är en av världens stora berättare. Denna bok skrev han 1955.
Inledningen i boken är bra, den är spännande och detta tänkte jag visa genom ett citat:
Pojken flämtade där han sprang bland tistlarna.
Han hade sprungit länge utan uppehåll. Plötsligt
stannade han. Det blödde från alla revor som
tistlarna gett honom. Han kunde knappast hålla
sig upprätt. Han var rädd. Skulle han klara sig?
Han tittade sig skrämt omkring. Ingen syntes till.
När man läser om en pojke som är skrämd och antagligen rymmer ifrån någonting så vill man ju fortsätta läsa så att man får reda på vad som har hänt och vad som kommer att hända.
Boken handlar om Memed som växer upp i Turkiet med sin mor, där han arbetar som daglönare hos en feodalherre och sliter för honom på tistelfälten. När det hårda arbetet blir för mycket för honom rymmer han, men spåras upp och blir återförd till sin herre. Denne vill gifta bort en nära släkting till en flicka vid namn Hatché, som är Memeds älskade. Flyktför-söket misslyckas och Hatché kastas i fängelse, men Memed flyr upp i bergen, där han växer upp till att bli rövare. Han ger sig ut på många äventyr men han har bara ett mål, att frita Hatché.

Huvudpersonen är pojken som heter Memed. När boken börjar är han ungefär 12 år, skulle jag tro, och vid bokens slut är han runt 20 år. Man får följa hans liv under ett antal år och under dessa år så får man alltid en ny beskrivning av honom, både fysiskt och psykiskt. Jag får kän-slan av att han hela tiden är väldigt ödmjuk och älskar sin mor och sina närmaste vänner, men samtidigt så är han otroligt hämndlysten och detta hämndbegär växer sig starkare genom hela boken. Det är nästan så man kan säga att boken bygger på just detta hämndbegär. Den person som han vill hämnas på är hans herre, Abdi Aga, som är en riktig skurk. Abdi Aga bestämmer över fem byar där boken utspelar sig och han tar mycket och ger nästan ingenting tillbaka, bara till familjer som gör som han säger. Abdi Aga tycker absolut inte om Memed och gör det mesta för att göra Memeds liv surt, och han lyckas också. Sen finns det många bi personer i texten, Memeds mor Deune, Hatché och Memeds bäste vän Jabbar som också är hans följe-slagare i rövarvärlden. Personerna beskrivs utifrån sina tankar, sätt att handla och utseende-mässigt. Det finns en text i boken som beskriver Memed känslor när han skjuter Abdi Aga:
Memed rörde sig inte. Han var alldeles lugn. Han
kände ingen rädsla. Han stod och väntade orörlig
som en sten. Handen trevade i högra byxfickan.
Långsamt drog han upp revolvern, som om den
varit ett paket cigaretter. Han siktade rakt på Abdi
Aga. Hans hand var stadig när han sköt två skott.
Även hur andra människor pratar om dom, t.ex. när Memed är rövare och vissa människor är rädda för honom, men samtidigt så vill de att han ska lyckas för han gör rätt saker för de fattiga människorna. På det sättet vet man att han är ödmjuk men samtidigt har mycket hat och ilska inom sig. Och det finns inga långa och jobbiga citat och beskrivningar om hur folk eller miljö ser ut, det är små korta beskrivningar som hoppar upp då och då i texten. Så på ett bra sätt så får man bygga upp människor och miljö på sitt egna sätt. Man kan säga att miljön beskrivs på ett sätt så man får bilden av en torr och smutsig landsbygd, med mycket tistlar på fälten. Men när dom är uppe i bergen så är det en kall och snöig vinter så man för föreställa sig bilder av två helt olika klimat men i samma land, det känns lite konstigt.
Jag skulle vilja säga några saker om bokens budskap, som till viss del kommer fram steg för steg, och med det menar jag att det inte ett självklart budskap som den här boken kommer med. Jag tror att det handlar om den självständiga bedömningen av boken. Författ-aren vill nog belysa hur svårt och tufft en ung man kan ha det i Turkiet under den här tiden, hur mycket hat och hämndbegär man kan bära på innan något händer. Det är svårt att förklara budskapet, som sagt så är det nog en självständig bedömning, så tycker jag att det är. Och boktiteln, Låt tistlarna brinna, säger inte så mycket när man lånar boken, dess innebörd för-står man när man kommer in i boken och förstår hur mycket Memed hatar tistelfälten som han plöjer. Bara tistlarna gör så att han fylls med hat, de verkar inte så roliga, tistlarna alltså.

Mitt omdöme:
Jag tycker att boken absolut var läsvärd och även fast den på vissa ställen blir otroligt lång-tråkig så är den ändå fängslande, just på det sätt som gör att man vill fortsätta att läsa boken. Det är verkligen en sån bok som man rycks med i och eftersom att miljö och människor alltid beskrivs så kan man faktiskt, om man har tillräckligt med fantasi, se allting framför sig, bara det gör att läsningen blir bättre, roligare och mer fartfylld. Själv så tycker jag att det är en ot-roligt viktig egenskap hos en författare, för annars finns risken att en bok blir långtråkig och jobbig i längden. Som jag tidigare skrev så beskriver inte Yasar Kemal människa och miljö i långa citat, utan det kommer lite då och då i texten och för mig känns det klockrent med ett sådant upplägg i en bok. Man behöver inte läsa en hel beskrivning utan det kommer lite då och då som små påminnelser och förnyelser, helt fantastiskt. Det gör det mycket lättare att hänga med. En till liten men viktig detalj är att balansen mellan krig, hat och kärlek hela tiden hittas i boken. Det gör att man som läsare får mycket innehåll på en gång och jag tycker att det är bra. Men självklart så tänker jag vara kritisk till viss del också, jag stör mig otroligt my-cket på att i mitten av boken, i några kapitel, så handlar det om en helt annan människa som man inte vet alls vem det är. Det visar sig senare att hon hamnar i samma fängelse som Hat-ché, men en liten ny berättelse mitt i boken, sånt tycker jag inte om. Det blir bara otroligt för-virrande för läsaren.
Jag blev tipsad av en kompis om att boken skulle vara jättebra och verkligen läsvärd. Eftersom att vi ändå skulle läsa en bo...