Narcissism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Narcissism:
Ordet narcissism kommer från den grekiska myten om Narcissus som blev bestraffad av kärlekens gudinna, Afrodite, för att han stötte bort alla som vart förälskade i honom. Afrodite straffade Narcissus när han såg sin egen spegelbild i källvattnet. Hennes straff var att Narcissus blev förälskad i sin egen spegelbild. Narcissus kunde då inte sluta att se på sin vackra spegelbild i källans vatten och försökte också att omfamna sin egen spegelbild. Han plågades av evig längtan och så småningom tynade Narcissus bort och dog av kärleken till sin egen spegelbild, sig själv.

Den narcissistiska personligheten:
För att en person ska få diagnosen narcissism ska han eller hon ha fem, eller fler, av följande nio punkter (diagnosticeringskriterier enligt DSM-IV-TR):

1.Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga uppnåelser).

2.Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.

3.Tror att han eller hon är "speciell" och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).

4.Kräver stor beundran.

5.Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.

6.Är interpersionellt exploativ, det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål.

7.Brist på empati; är ovillig att känna igen eller identifiera sig med andras känslor och behov.

8.Är ofta avundsjuk på andra eller tror att andra är avundsjuka på honom eller henne.

9.Uppvisar arrogans, hotfulla beteenden eller attityder.

De som karaktäriserar den narcissistiska personligheten har starka behov att stå i centrum, få uppmärksamhet, beundran och medkänsla från andra personer i dess omgivning, de vill få ett empatiskt bemötande. Men själva har de en anmärkningsvärd brist på intresse och empati för andra. De har en högre uppfattning om sitt eget värde och har en djup längtan efter att få beundran och bekräftelse från andra.
En narcissistisk person har en mycket motsägelsefull bild av sig själv. De tycker å ena sidan att de själva är mycket bra, underbara och perfekta personer samtidigt som de å andra sidan känner skam och självhat.
Dessa människor är också oförmögna att vara beroende, de har mycket svårt att vara i ett kärleksförhållande. De har också mycket svårt att uppleva djupa känslor av sorg och depressivitet. Ytligt kan de te sig deprimerade t ex om de överges, men de karaktäristiska är dock att dessa känslor mera består av aggressiva tankar och fantasier om hämnd än av förlust och sorgupplevelser.
Man kan märka att dessa personer hyser en stark avund mot människor som har något gott de själva saknar. De vill alltid vara bättre än alla andra eller kanske främst att andra upplever dem som bättre.
De har mycket svårt att ta motgångar, även mycket små motgångar kan ta hårt på en person med narcissism.
Kanske har de även ännu svårare att ta negativ kritik ifrån andra, de vill ju gärna uppfattas som perfekta i andra ögon. De vill inte acceptera att de inte alltid är bäst.
Narcissisten har en större impulskontroll än andra människor och en väldigt stor drivkraft att vara bäst som gör att de har möjlighet att komma högt i samhället.
De använder sin karriär för att dölja sin problematik som består av paranoida idéer och hänsynslösa kvaliteter som kan bryta fram när de hotas. Den inre känslan präglas annars huvudsakligen av tomhetsupplevelser och en djup tristess som fylls med arbete, kontakter, sex etc. Man har psykoanalytiskt beskrivit den narcissistiska personen på djupet som ett hungrigt och rasande barn, som har en djup värdelöshetskänsla och rädsla för att attackeras.

Hur narcissism uppstår:
Alla har vi narcissistiska behov. Kort sagt ett behov att tycka om oss själva och vara nöjda med den vi är.
Ett barn som får tillräckligt med kärlek och behandlas väl lär sig också att älska sig själv, vilket anses av många vara grundförutsättningen för att överhuvudtaget kunna älska.
Barnet behöver känna föräldrarnas kärlek och få deras uppmärksamhet. Om barnet inte får sitt kärleksbehov tillgodosett kan det resultera i en narcissistisk störning och att personens liv går ut på att ständigt tillfredsställa denna brist. Han måste vara i centrum, är oerhört självupptagen och har ett stort behov av att hela tiden få bekräftelse på andras uppskattning och kärlek.
Den Schweiziska psykoanalytikern Alice Miller har mött patienter vars mödrar själva har haft en narcissistisk störning. Mödrarna har använt barnen för sina egna narcissistiska behov och omedvetet ställt orimliga känslomässiga krav på dem. Dessa barn har en djup depressivitet och glädjelöshet som de på äldre dagar försökt trösta genom att motsvara mödrarnas idealiserade bild av dem. Därmed har de övergivit sin personlighet och utvecklat ett ”falskt jag” som de senare ständigt måste få bekräftat.
Narcissistiska patienter kan redan vid 2-3 års ålder uppvisa en brist på normal värme och intresse för andra, samt en abnorm destruktivitet och hänsynslöshet.
Det har gjorts undersökningar som visat på att barn som får syskon före 3-års ålder har lättare för att få psykiska sjukdomar än de barn som får syskon när de är över 3 år. Detta beror på att barnet inte fått tillräckligt med tid med föräldrarna. De har inte funnit sitt jag och har inte hunnit utveckla en tillräckligt stark egenbild än. När det nya barnet kommer in i bilden måste det äldre barnet växa upp fortare och får ofta ta ett för stort ansvar. Det äldre barnet blir ofta avundsjukt och känner sig mindre älskat av föräldrarna. Barnet har inte hunnit vara litet tillräckligt länge.
En annan orsak kan ju vara vårt samhälle idag. Samhället ställer stora krav vad gäller utbildning och karriär. Många anser att utbildning är det viktigaste i våra liv och att bra betyg måste uppnås oavsett vad vi har för förutsättningar. Vi jämför oss ofta med personer i vår omgivning som kanske har bättre förutsättningar, för att t ex plugga och få bra betyg och göra karriär, än oss själv. Alla har ju faktiskt inte samma förutsättningar, men detta är ett faktum som ofta tycks glömmas bort.
Att inte plugga vidare efter gymnasiet kan av många upplevas som orimligt. Detta kanske pga. att många arbeten idag kräver en högre utbildning. Vi får helt enkelt prestationsångest.

Behandling:
En person med narcissism behandlas vanligtvis med psykodynamisk terapi eller med kognitiv beteendeterapi, ibland tillsammans med mediciner mot t ex depressioner som ofta är en sidostörning.
Men oftast söker inte en person med narcissism hjälp, för de ser inte att det finns ett problem. Men de som faktiskt söker psykiatrisk vård gör det vanligen med anledningarna till att en stigande misantropi, bitterhet och ensamhet, något som ofta inte upplevs för än i 40-45 års ålder. Den så kallade fyrtioårskrisen slår en narcissistisk person väldigt hårt och detta resulterar ofta i att personen för första gången fastnar i en djup depression. Men eftersom de har stora svårigheter att ingå i ett beroende förhållande är den psykoterapeutiska behandlingen mycket svår. Det finns dock patienter som har en minimal kapacitet att uppleva skuld och depressionskänslor. Dessa personer kan behandlas med större framgång för att dom har en motivation att ifrågasätta sina narcissistiska drag.

Paralleller:
Slutligen vill jag dra lite paralleller till filmen ”American Psycho” där huvudkaraktären lider av extrema narcissistiska drag.
Han är oerhört utseendefixerad, han tränar hårt varje dag, använder speciella hud- och hårvårdsprodukter, håller sig till en sträng diet etc.
Han är en utbildad man med hög inkomst och makt. Han kör med sin sekreterare och talar om vad hon ska ha på sig. Allt måste vara så som han vill ha det.
Han blir psykotiskt avundsjuk när hans kollegor visar upp sina visitkort som är finare än hans. När hans ko...