Bokrecension: Skriet från Vildmarken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde som litteraturprojekt att bearbeta ovannämnda bok och till stor lycka fick jag också tag på en av de första översättningarna som gjorts till det svenska språket i en upplaga från 1907 från Bohlins förlag i Stockholm där översättare stod som Mathilda Drangel.
Man märker att språket och stavningen på vissa ord är oerhört gammaldags men på ett sätt bidrog det bara till en ökad känsla av den klassiskhet som redan genomsyrar detta verk.

När jag från start tog mig an detta projekt måste jag erkänna att mina kunskaper om författaren var föga, men efter vissa efterforskningar fick jag sedermera lära att han var en synnerligen intressant person som trots sitt relativt korta liv hade hunnit leva ett fascinerande rikt sådant.
Han föddes år 1876 i San Francisco i USA och dog i förtid vid en ålder av fyrtio på grund av bland annat grava alkoholproblem och hårt leverne. Han provade på en mängd olika yrkesbanor däribland guldgrävare, cowboy, tidningsbud och sjöman innan han då sadlade om och blev en flitig författare. Han gav ut ett fyrtiotal romaner där "Skriet från vildmarken" räknas som det mest kända och lästa av hans verk.

Boken handlar om hunden Buck som i början av boken lever ett bekvämt och gott liv på en gård i södra USA i 1800-talets slut. Han blir sedan kidnappad och såld och sedan fraktad till Klondike i Alaska där han blir en brukshund. I Klondike pågår guldruschen för full fart och Buck blir tränad att dra släde och får snabbt anpassa sig till det hårda livet och kalla klimatet. I stora drag handlar berättelsen om just hur Buck upplever omställningen från det bekväma till det slitsamma och även hur hans egenskaper och förmågor byts ut varefter nöden och omgivningen kräver detta.

Den iakttagelse som man allra först gör när man börjar läsa "Skriet från vildmarken" är att man får följa berättelsen genom Bucks ögon vilket faktiskt känns ganska kontroversiellt till en början då man frapperas av hur enkel och naken handlingen blir. Bucks iakttagelser och upplevelser skiljer sig givetvis från en människas på så vis att han inte kan göra lika begåvade avvägningar och reflektioner av allt som händer, och som kommer att hända, omkring honom vilket gör att London aldrig riktigt behöver ge några starkt målande beskrivningar av händelseförloppen ur en tankemässig synvinkel utan lämnar snarare detta till läsarens slutledningsförmåga och fantasi. Detta blev sedermera något man vänjde sig vid och i efterhand kan jag till och med tycka att det måste varit ett ganska berättartekniskt smart sätt att effektivt attackera bokens direkta handling och slippa eventuella utsvävningar.

Under läsandets gång märker man även hur London fascinerats av djurens lagar och hur grymt deras öde ofta kan bli när fenomen som överlevnadsinstinkt och andra mer primitiva egenskaper ställer sig på sin spets och man får hela tiden en känsla av att han skildrar det i en positiv bemärkelse och ibland nästan på gränsen till glorifierat.
De oegentligehter som Buck ofta hamnar i beskrivs väldigt ingående och våldet beskrivs detaljerat och känns ofta som någonting vackert. Anmärkningsvärt är att London med väldig tydlighet redogör för hans starkt darwinistiska synsätt och tänkande då man tydligt ser att han ser enorm rättvisa i denna djurens lag. Anledningen till detta tror jag endast kan härledas till Londons fattiga uppväxt som förmodligen lärde honom att sätta stort värde i just detta.

En annan sak som jag reflekterade över när jag läste boken var att platsen och tiden i "Skriet från vildmarken" redan är en så pass fascinerade händelse i sig, vilket gör att den fiktiva berättelsen egentligen inte behöver innehålla många ingredienser för att det ska bli en lyckad roman. Det enda som berättelsen blir beroende av är hur träffsäkert den återges, och det är just detta som London lyckas så suveränt förträffligt med. Naturen, klimatet och livsförhållandena är minutiöst beskrivna och man märker att författaren har vistats i områdena vid den aktuella tidpunkten och även att dem har gjort starka intryck på honom då man får känslan av att han relaterar till dem som storslagna och vidunderliga. Ibland kan man nästan känna att berättelsen stannar upp för att London lägger sådan hög prioritet i sitt beskrivande men det känns egentligen aldrig besvärande då han hela tiden använder ett så pass bra språk och på så vis alltid knyter läsaren till sig.
Förmodligen kan det vara en av anledningarna till att "Skriet från vildmarken" är en så tidlös och mästerlig äventyrsroman då man hela tiden märker att London anstränger sig h...