Kolatomens resa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det började långt upp i luften hemma hos kolatomen Kristian. Han bodde uppe i luften bland all CO2, där uppe bor också han kompisar. Också hans kompis Krus bor där uppe. Men en dag blir det väldigt blåsigt, och Kristian och hans kompisar slits med i den starka vinden ner mot marken och jordytan. De drar förbi en skog, och plötsligt är allt helt stilla för Kristian. Ganska mörk också, ganska läskigt tycker han. Men sedan märker han att det är andra kolatomer där, och de berättar för honom att han befinner sig i en stor björk. Kristian längtar efter att få komma ut ur trädet. Det börjar röra på sej, och han får en energi kick. De andra blir tvungna att förklara för honom igen. Den här gången berättar de att de har blivit en del av socker, alltså en kemisk bunden energi. (C6H12O6)
Nu befinner sig Kristian i ett stort grönt blad. Och plötsligt så slits bladet av och någon tuggar på det. Det är en häst som äter upp bladet. Men hästen blir skrämd utav ett högt ljud, förmodligen ett skott, och springer den därifrån jättefort, och flåsar väldigt mycket. Väldigt många utav kolatomerna som Kristian har blivit kompis med försvinner, för dem har hästen andats ut som koldioxid (CO2). Det verkar som att dom snabbt försvinner in i människan som står bredvid. Han har andats in hans kompisar, men ganska snabbt kommer dom ut igen.
Men Kristian är fortfarande kvar i hästen. Och så helt plötsligt hörs det där skottet igen, och hästen faller ihop. Det ligger en död häst bredvid hans häst också. Båda är döda. Det verkar som att människan som sköt dom två hästarna har försvunnit därifrån. De är långt ute i skogen, där inga människor går.

Några miljoner år senare.
Kristian börjar bli lite trött på att vara i den här hästen nu… Fast den är ju ingen häst längre, numera är det olja som Kristian och de andra kolatomerna befinner sig i. De hoppas att någon ska plocka upp oljan snart.
Och så en dag så börjar allt skaka jätte mycket, och all olja med alla kolatomerna åker upp i en slang. De åker långt i en lastbil, ingen vet vart dom är på väg. Så kom dom fram till en fabrik, och delades upp i olika rör.
Det blir bara varmare och varmare, för all olja ska eldas upp. Snart har också Kristian frigjorts från oljan när den blev uppeldad i fabriken. Han känner sej jätte fri och flyger upp. Upp mot hans hem långt där uppe. Det är massor med kolatomer runt omkring honom, han kan knappt fatta vart alla kommer ifrån.
Tillslut är Kristian äntligen hemma igen. Där möter han alla kompisar som alltid har bott där. Han letar lite och snart har han hittat sin bästa vän Klutte Kol. Klutte berättar att han har varit med om något helt annat än Kristian. Han hade haft en resa till vattnet. Där hade blivit en del uta...