Kaninen -Lagomorpha

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Lagomorpha betyder ”djur av kaninlik form”.
De klassades som gnagare ända till år 1912. Numera klassas de som hardjur.
Kaniner är inte mer släkt med gnagare än andra däggdjur.

Eftersom vi håller kaninerna i fångenskap så är de helt beroende av människan.
De lever mellan 5-10 år, beroende på ras och hur man sköter dem.


Utseende

De europeiska kaninerna är små gråbruna däggdjur 34-45 cm långa och väger 1,3-2,3 kg. Som övriga hardjur har de fyra skarpa framtänder (två uppe och två nere) som växer under hela djurets livstid, samt ytterligare två små tänder i överkäken. Kaniner har långa öron, kraftiga bakben och korta fluffiga svansar. De förflyttar sig genom att hoppa på sina långa och starka bakben. För att underlätta snabb förflyttning, så har bakbenen en tjock päls som dämpar nedslagen vid snabb hoppning.
Deras närmaste släkting är haren.
Tamkaniner har inget hot eftersom de bor hos människor. Men vilda kaniners största hot är rävar, hundar och katter, även rovfåglar.


Skötsel

För många är kaninen det första husdjuret.

Några saker som är bra att tänka på:
§ Kaniner ska ha fri tillgång tillgrovfoder som gräs och hö.
§ De ska ha tillgång till gnagmaterial för trimning av tänderna.
§ Kaniner som har lång eller ullig päls ska ha pälsvård
§ Golv som av halt materiel ska vara försett med halkskydd
§ Vintertid ska utomhusburar vara upphöjda från marken
§ Om kaniner hålls utomhus och värmen understiger 0 grader ska den ha uppvärmt vatten minst 2 gånger om dagen

Man bör inte sätta ihop två hanar, då blir det bråk. Två honor är inte heller så lämpligt tillsammans. Om man ska ha två kaniner tillsammans bör de ha känt varandra sedan innan tre månader ålder.

På vintern då det blir kallare byter kaninen päls för att anpassa sig till omgivningen.



Foder

Kaninen är gräsätare som i vilt tillstånd livnär sig på gräs, havre, späda grenar. Knoppar, bär, frön och rötter. Under vintertid äter de även lövträdens bark.

Fiber/växtförråd Fiber finns i hö halm och kvistar

Protein hjälper till att bygga ben, muskler och päls

Fett finns i säd, nötter och pellets. För mycket fett kan leda till hjärtproblem hos äldre kaniner

Vitaminer är viktiga när energi ska utvinnas ur mat. Kaniner behöver alla vitaminer, med undantag vitamin C. Vitamin A är ofta tillsatt i pellets. För mycket vitamin A kan leda till skador på levern. Beta carotene, som finns i bla morot är mindre skadligt och omvandlas till vitamin A i kroppen när det behövs

Mineraler
Kalcium –(broccoli, morot, spenat, maskros, klöver) behöver alla djur för att bygga upp tänder och skelett.
Fosfor – spannmål har hög fosfor halt
Magnesium – är viktigt för benstrukturen
Järn – binder syre

Vatten
Vatten ska alltid finnas tillgängligt, och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av bakterier som kan orsaka sjukdom.

Salt eller mineralsten
Är inte nödvändigt för en huskanin med bra foder, men man kan ha en sten i beredskap för djur som bor utomhus och för avelsdjur.

Kaninpellets
Pellets ska ges dagligen i begränsade mängder. Bäst för kaninen är ett pellet med högt fiberinnehåll (17% eller mer). Pellets med högt innehåll av kolhydrater, låg mängd fibrer, och hög mängd kalcium, kan okontrollerad utfodring leda till fetma, hjärt- och leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar.



Vanliga sjukdomar

Benbrott
Kaninen kan bryta ett ben ifall den faller från din famn, från buren, blir klämd i en dörr, blir trampad på eller fastnar med ett ben i höhäcken eller liknande. Den försöker ofta dölja sin skada och sitter orörlig och kurar ihop sig i ett hörn. Hoppar de så haltar de med det brutna benet. – veterinär bör avgöra vad som ska göras

Coccidios
Kaninen får uppblåst buk, diarré och ofta snabb kraftlös het. – kontakta veterinär

Diarré

Epilepsi

Förstoppning
Plötslig växling från grönfoder till torrfoder, för lite eller inget vatten och för lite motion.

Hudproblem

Kaninförlamning
Förlamningen drabbar nästan uteslutande ungar under 4 månader och högdräktiga eller diande honor.

Myxomatos
Denna sjukdom är skapad i laboratorium.
Njursten

Ohyra

Pasteurellos
Bakterien orsakar infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor.

RVHD
Rabbit Viral Haemorragic Disease (även kallad ”kaningulsot”) är mycket smittsam sjukdom som förekommer hos tama och vilda kaniner med hög dödlighet. Vaccin finns

Snuva

Sår på haserna
Såren kan uppstå av tex. dålig hårväxt på bakbenen, att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämt, övervikt, dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med urin, för trång bur eller skavsår på grund av ojämnt burunderlag. Sår ses oftast på kaniner som bor i bur med nät-golv.



Selar

Det finns många olika selar att köpa till en kanin. Vissa är förbjudna med tanke på att de kan vara skadliga för kaninen.

Den vanliga selen (kan visa humlans)
Det är den som man kan kalla ”kattsele”. Den har en rem runt halsen och en runt magen på kaninen. Den hålls ihop av en mittrem, som egentligen är den viktigaste på selen.
Detta är den säkraste selen både för kanin och ägare. Kaninen har svårt att ta sig ur den fast den är lätthanterad.



Bröstselen
Denna selen är mer komplicerad och passar bäst på en lite stressad kanin. Den gör kaninen lite lättare att hantera, OM den sitter perfekt på kaninen. Detta är oftast problemet med bröstselen. Det finns inte så många storlekar och det är väldigt viktigt att den sitter perfekt. Det är absolut ingen sele för nybörjare! För man måste hålla kanin och sele under uppsikt hela tiden.

8:an
Denna sele är totalt förbjuden inom kaninhoppning. Den ser ut som en 8:a, där av namnet. Här sitter magband och halsband ihop i en liten bindning på mitten. Detta gör att allt tryck kommer på kaninens hals så att det blir en stryp effekt.



Avel

Vill man avla på sina kaniner bör man tänka igenom hur man ska göra med avkomman. Det är inte alltid säkert Djuraffären tar emot dem och i många fall vill de ha renrasiga dvärgar.

Små raser blir könsmogna redan vid 4 månaders ålder och senare för stora raser. Men kaninen är ofta inte mogen för parning då utan man ska vänta tills de blir ca 6 - 8 månader. Bäst är att låta para honan innan hon blir ett år då de lätt blir för feta och får svårighet med dräktigheten. Vid parningen släpper man in honan till hanen.

Dräktighetstiden varar mellan 29 till 34 dagar. En vecka före den beräknade nedkomsten ska du göra rent och lägga in mycket strö och halm i buren och eventuellt ställa in en bolåda. Några dagar före, eller just innan hon ska föda börjar honan plocka hår från pälsen för att bygga ett bo av.

När honan ska föda är hon känslig och skall inte störas. Hon måste också hela tiden få tillgång till vatten. Efter födseln kan du försiktigt kontrollera boet och eventuellt ta bort döda ungar. Har hon inte lagt ungarna i boet måste man genast göra det, annars lär de frysa ihjäl (de föds nakna och blinda). Man bör vänta ett par dagar till nästa kontroll. Se då efter så att de är friska och välnärda. Ifall honan inte vill ta hand om dem eller inte byggt bo går det att hålla ungar vid liv i ett par dygn. Sedan måste en annan hona ta över.
Honan föder ca 1-4 ungar.
Ungarna växer fort och redan vid fyra dagars ålder börjar pälsen synas. Efter 9-10 dagar öppnar de ögonen och efter ännu en vecka börjar de göra utflykter. Först när de är 6-8 veckor kan man flytta ungarna från modern.



Kaninens ursprung

Tamkaninen härstammar från 3olika sorter utav vildkanin.
Den...