Hur sjuk är hundaveln i Sverige?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

De vanligaste ärftliga sjukdomarna

Det finns inga hundraser som helt klarat sig undan de ärftliga sjukdomarna, men generellt kan man säga att de större raserna drabbas av besvär kring rörelserna och de små raserna är mer drabbade av ögonsjukdomar. De vanligast ärftliga sjukdomarna som testas på avelsdjur är:

• Höftledsdyplasi (HD)- Felaktig utveckling av höftleden som diagonsticeras med hjälp av röntgen. Man betygsätter höfterna med A, B, C, D och E. A och B är godkända, men inom vissa raser där det är svårt att få in nytt blod i aveln kan även C höfter avlas på.
• Armbågsledsarthros (AD)- onormal förslitning av ledbrosket som leder till pålagringar. Här sker graderingen ua, lbp, mbp, kbp här är det rasklubbar i samverkan med svenska kennel klubben (SKK) som bestämmer vad som är godkänt för respektive ras.
• Knäledsarthros- Detta görs endast av rasen Boxer resultat ses via röntgen. Samma gradering som armbågsarthros.
• Patella luxation- Bedömning sker endast av raserna Affenpincher, Japansk spets och Finsk spets. Resultat bedöms av en specialist veterinär genom palpatorisk undersökning av knäleder.
• Ögonsjukdomar- Detta ska utredas av en specialist veterinär och görs på nästan alla hundar som ska brukas i avel. Det finns en mängd ärftligt betingade ögonsjukdomar.
• Hjärtstatus- Kollas framför allt på cavalier king charles spaniel. Den rasen är känd för att ha blåsljud.
• Progressiv nefropatit- Medfödd underutvecklig av båda njurarna. Detta görs på en handfull olika raser som har detta i generna.
• Hemofilia- Blödarsjuka som är medfött hos en del schäfrar .
• Nattblindhet- Testas på rasen Briard, där detta är vanligt.


Ändrade ras standarder

Schäfer
För femton år sedan var schäfern en utav de mest framstående hundraserna inom brukshunds klubben, men nu har rasen blivit indelad i två läger Bruks schäfer och utställnings schäfer. Vad beror då detta på? Av någon anledning så har idealet på schäferns utseende ändrats så drastiskt att den gamla typen inte duger på utställning, medans den nya modellen är avlad på ett sätt som gör att den inte kan användas som brukshund. Den nya modellen har så sluttande rygg att den går och springer med en belastning på halva bakbenen detta gör att den väldigt lätt får höftproblem. Försvaret samt polisen har pga detta blivit tvungna att börja ägna sig åt egen hund avel, eftersom schäfern passar så bra som arbetshundar åt dem men den nya schäfern håller inte för den stora arbetsbelastningen. Hur detta nya ideal kom fram är omöjligt att få fram, man hävdar att det är en utveckling av rasen. En utveckling till försämrig av livs kvalitet.



Basset hound
I ras standarden står det ”Basset hound skall vara en välbalanserad, lågbent drivande hund med påtaglig substans och full av kvalitet, en viss mängd löst hängande hud är önskvärt”
På hundutställnings banorna ser man fler och fler bassets som släpar huden i marken så till den grad att sår uppstår.

De trubbnosade raserna
Till de trubbnosade raserna hör Boston terrier, Boxer, Engelsk bulldogg, Fransk bulldogg och Mops. Problemet med dessa raser är deras breda huvuden och trånga (korta) nosgång. Detta är en utveckling som genom åren blivit bredare huvuden och trängre nosgångar. Dessa fenomen resulterar i att hundarna får problem att andas vid värme, uppspelthet och ansträngning detta kan leda till astma liknande tillstånd. De breda huvudena har lett till att fler än hälften av alla tikar som ska valpa lider av förlossnings komplikationer som inte sällan leder till kejsarsnitt eller död födsel. SKK har i samarbete med ras klubbarna satt en rekommendation att en kejsarsnitt opererad tik inte får valpa fler gånger. Detta tar dock inte bort faktumet att det är svåra valpningar.

Övriga raser
Alla raser har på något sett förädlats de senaste årtiondena, men en förädling är naturligtvis inte bara negativ. Däremot märker man en klar ideal vikt uppgång hos många raser som kan öka risken för ledfel. Ovanstående raser är de som särskiljt sig i förädlingen.


Inavel och linjeavel

Inavel innebär att man korsar hundar som är nära släkt med varandra, utan tanke på en speciell släktlinje, medan man i linjeavel upprepat använder sig av en speciell hane. I linjeavel kan t.ex. farmorsfar och mormorsfar vara samma hund, detta för att behålla typ och mentalitet. Vid inavel och linjeavel vill man förstärka/fördubbla bra gener, men problemet är att man även får en förstärkning av de dåliga generna. Det första som drabbas vid inavel är reproduktionen och psyket. När tillräckligt många dåliga gener har förstärkts drabbas populationen av en s.k. inavelsdepression. När inaveln sedan bryts, d.v.s. man korsar in nytt blod - utavlar, inträffar heterosis eller korsningsvitalitet. Detta innebär att de bra anlagen åter visar sig. Enligt SKK standard får inte inavels procent ligga på över 6,25 men det är upp till varje rasklubb att sätta sin gräns för vad som är tillåtet. Vissa raser har ett max på 15 %, vilket är mer än dubbelt vad SKK rekommenderar. Naturligtvis nedärvs de fysiska brister som släktskapet har också.

Exteriöravel

Är den typen av avel då man bara fokuserar på utseendet på hunden och vad den presterat i utställnings sammanhang. Detta kan göras för att bevara en viss färg eller dylikt. Inom exteriöravel lägger man inte så stor vikt vid sjukdomar och mentalitet. Man testar bara för de sjukdomar som man måste för att få ras godkända valpar.


MH-testning

MH-test är ett prov för att få fram en mentalbeskrivning på en hund. Hundar av brukshundras som skall användas i avel måste ha genomfört MH (känd mental status) för att kunna registrera avkomman. Endast Mentalbeskrivning Hund (MH) räknas som "Känd mentalt status". Detta är även ett test som de övriga rasklubbarna (sällskaps hundar tex) själva får bestämma om det ska göras på just deras ras, men mentalitet är ärftligt och därför är det viktigt att ha en känd mental status på sina avelsdjur.


MT-testning

MT-testet är en fristående påbyggnad av MH-testet. Detta test avser att testa hundens medfödda anlag i olika egenskaper och få en uppfattning om en hunds motivation och retningströskel i de olika funktionerna och delar av dem. Det är nödvändigt att kontrollera hundens förmåga att koppla av mellan retningar och handlingar samt att kontrollera förmågan till koncentration och avreaktion. En annan del av testet avser att beskriva olika typer av rädsla. Vilka bedöms som att vara viktigt att ha en uppfattning om ur avels synpunkt.

Den huvudsakliga skillnaden mellan MH och MT är att i det förstnämnda beskrivs hundens handlingar och i det senare där bedöms hundens handlingar.

Slutsatser

Att den svenska hunden blir sjukare och mindre arbetsför är något som inte gå att se mellan fingrarna på.

Att idealen utvecklas i mestadels negativ riktning är ett faktum. Är det människans vilja att alltid förädla sig själva och sin omgivning som ligger i grunden på detta problem?
Svaret på den frågan är för mig ja.

Om man ska se till det vilda djurriket så överlever inte de svaga, därför finns det inga missbildade djur som lever till avelsbar ålder. En vildhund som inte kan valpa utan kirurgisk hjälp överlever inte, alltså skulle naturen välja bort de svaga länkarna på en gång. Medans vi fortsätter avla och föda upp svaga länkar.

Listan över avels betingade sjukdomar är lång, i denna rapport har jag bara tagit med de vanligaste. Det finns ett tjugotal till.

De åtgärder som jag anser behöver göras åt hundaveln är:
• Se till att utställnings domare inte belönar ett utseende som för rasen är ohälsosamt, eller kan leda till ohälsa inom några år.
• Ta ett avels uppehåll inom de sjukaste raserna och kanske till och med sluta med avel helt och låta rasen dö ut.
• Börja testa fler sjukdomar på varje ras och ha de mest vanliga som standard
• Importera fler hundar med avlägsna bl...