Mississipi Burning (Sanningen bakom sanningen)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Mississippi Burning

Sanningen bakom sanningen


Filmen är just nu människans bästa medel för att övertyga, därför är det viktigt att detta starka media inte missbrukas. Filmer som är baserade på historiska fakta har ett större ansvar än andra gentemot sin publik. Människor som inte vet någonting om vad som egentligen hänt måste kunna känna att de efter att ha sett en historisk film har en viss uppfattning om vad som hänt i verkligheten. Filmens styrka i en direkt jämförelse med dokumentärer är att filmen kan väcka känslor på en helt annan nivå. Det är svårt att ifrågasätta sina egna känslor, och just därför måste vi se till att historiska filmer är korrekta, för med fel filmer följer fel känslor och därmed även fel uppfattning om verkligheten.

Det var en het Söndagseftermiddag i juni 1964 då tre unga frihetskämpar som kämpat för människors lika värde, i synnerhet svarta, Michael Schwerner, Andreas Goodman och James Chaney, blev arresterade för fortkörning vid utsidan av Philadelphia, Mississippi. De satt häktade i åtta timmar och släpptes därefter ut i ett mörkt Mississippi. Det var dock redan förutbestämt att de skulle stoppas igen, på en tom väg, av samma sheriff som hade arresterat dem tidigare, denna gång hade han dock sällskap av några Ku Klux Klan medlemmar. De tre frihetskämparna blev mördade kallblodigt, körda till en damm flera mil bort och begravd med en schaktningsmaskin.

Mer än 150 FBI agenter kom till Neshoba för att undersöka försvinnandet av de tre frihetskämparna, två av dessa frihetskämpare hade varit vita män från New York, Goodman och Schwerner, och den tredje, Chaney, var en afroamerikan som levt i Neshoba hela sitt liv.

Allt detta skedde 44 dagar innan FBI:s män lyckades avslöja vad som doldes bakom den rasistiska fasaden i Mississippi. Det tog FBI 44 dagar att hitta offrens kroppar. Goodman hade en boll av lera i sin hand när han hittades, det visade sig vara samma lera i vilken han varit begravd i, vilket betydde att han inte ens varit död när schaktningsmaskinen körde över och begravde honom.

Tre år passerade innan några av de personer som varit direkt ansvariga för morden, däribland Neshobas sheriff Cecil Pris och sex andra klanmedlemmar, blev dömda för medborgarrättighetsöverträdelser och fick fängelsestraff i upp till 10 år. Ingen av dem tjänade dock mer än fem år. Det fanns i Mississippi ingen förbundsstatsmordlag gällande sådana rasistiska brott som dessa män hade begått, och därför fördes inga statliga anklagelser någonsin fram mot förbrytarna i Mississippi.

Detta är några av de fakta som placerades i en sorts relativ verklighet varpå den brittiska direktören Alan Parker baserat sin film ''''''''Mississippi Burning''''''''. Stjärnorna i filmen är två FBI agenter, Gen Hackman som spelar en Mississippisheriff-blir-FBI-agent, vars våldsamma taktiker till sist löser fallet när ortodoxa metoder misslyckats, och Willem Dafoe som spelar en ung följa-regelboken agent som slutligen, men motsträvigt, låter Hackmans hårda taktiker ta över fallet.

All den fakta som filmen baseras på är chockerande, skrämmande och hemsk utan att modifieras eller överdrivas, och den bild man får av Parkers film Mississippi Burning lämnar lite utrymme för fri tolkning. Men han smyckar självklart ut filmen med dramatiska scener för att fånga, och skaka, en bredare publik.

''''''''Jag försöker nå en hel generation som inte vet någonting om dessa historiska händelser. Jag vill att människor ska reagera känslomässigt på filmen för att kunna tolka all den rasism som är runt dem nu. Och detta är omöjligt att uppnå utan utsmyckningar. Detta är en tillräcklig anledning till utsmyckningar och smärre modifikationer av sanningar.'''''''' säger Parker

Filmens intro består av en brinnande kyrka och direkt efter att texten ’’Mississippi Burning’’ dragit förbi flyttas scenen till en ensam väg där mordet på de tre unga männen återskapas med skrämmande realism. Offrens namn nämns aldrig och andra namn och detaljer är ändrade, men självaste mordet är väldigt nära det hur det ska ha gått till i verkligheten om man tror på de uppgifter som FBI gett i domstol. Den ända egentliga skillnaden är att offren i verkligheten leddes bort innan de blev dödade, i övrigt bevarades till och med dialogen.

De som levde i Mississippi under denna tid känner igen den brutala skrämsel av afroamerikaner i Neshoba, för dem är filmen en historisk verklighet fastän komprimerad i tid, och likheterna med vad som egentligen hände gör sig mer än lite påminda. När Dafoe, som är en dedikerad men något opassande undersökare för fallet, sätter sig öppet i den svarta sektionen av en restaurang och samtalar med en ung afroamerikan, blir den svarte senare brutalt slagen av KKK medlemmar. Vare sig denna händelse skett i verkligheten är omtvistat, men säkert är att liknande misshandel uppstod ibland för att skrämma upp människor. Kyrkor och hem bränns i filmen och även detta är ungefär så som det hela gick till i verkligheten. Enligt uppgifter från FBI hann KKK:s såkallade ”Nattriddare” bränna 31 svarta kyrkor i Mississippi mellan Juni 1964 till Januari 1965, vilket bara är sex månader. Med andra ord, Parker överdriver egentligen inte i denna film som bokstavligen är dränkt i rasism.

Även om filmen grundar sig på en tjock stomme av fakta så finns det självklart även lite fantasi med. Manusförfattaren Chris Gerolmo och Parker la till smärre artistiska påhitt, huvudsakligen angående FBI:s undersökning av fallet. Mycket av kraften i ''''''''Mississippi Burning'''''''' härleder dock från publikens kunskap om att all den skräck och rasism de bevittnar på skärmen verkligen har hänt. Även titeln på filmen, Mississippi Burning, är tagen från verkligheten, detta var nämligen FBI:s kodnamn för fallet. Många liknande detaljer är direkt tagna från vad som verkligen hände.

''''''''Du lämnade mig inget bättre än en neger'''''''' säger James Chaneys mördare i filmen. ''''''''Men åtminstone fick jag skjuta mig en neger.'''''''', denna bit dialog kommer direkt från FBI:s arkiv ska enligt en av mördarnas bekännelse ha varit vad han sagt vid mordet.

Det finns ett flertal orsaker till varför man ofta förvrider fakta till fiktion vid skapandet av en film som är baserad på verkliga händelser. Inte minst den enkla anledningen att man trotts allt måste respektera de människor som man avbildar, speciellt de som man avbildar osympatiskt. Och i det här fallet möjliggör just de här små och betydelselösa ändringarna att Parker kan vara saklig utan att bli stämplad som lögnare, och därtill har han sedan kunnat lägga till skönlitterära detaljer.

Men det mesta är ändå sant, som t.ex. att en legion av mörkklädda FBI agenter vandrar nervöst i knähöjd i Mississippis stinkande flod samtidigt som de söker efter de mördade ägarna till den bil som hittats i floden. Parker har använt olika platser i Mississippi och Alabama och har använt sig av lokalt folk för att skapa några av de mest atmosfäriska scenerna där TV intervjuer utförs på gatorna. Allt detta hände på ett ungefär likadant i verkligheten som det återskapas i filmen.

De människor som känner till platser såsom Mississippi säger att se snabbt känner igen den småstatliga och sydliga andan. Parker skildrar tydligt den anda som dominerade städer som låg sydligt i USA, såsom de i Mississippi, under 60-talet. Till och med skildringarna av våldet, misshandlandet och brännandet kan försvaras eftersom det är nära det som verkligen har hänt. Men det verkar även finnas med våld bara för sakens skull, t.ex. Mr. Hackman som enklast kan liknas vid en av Clint Eastwoods rackare och som är med mest för att göra historien mer underhållande.

Parker och Gerolmo försvarar den påhittade Hackman genom att påpeka att det finns många antydelser på att FBI överskridit lagen själva vid utredningarna, även om inga av dessa rykten någonsin bekräftats. Parker säger dock också att självaste målet med dessa smärre överdrifter är att göra berättelsen mer känslomässigt påverkande, en sak som, enligt Parker, vid sidan av historisk korrekthet är det viktigaste i en film.

Men verkligheten i sig själv är egentligen kraftfull nog för att beröra. De av oss som aldrig fick chansen att ta en tur till det lantliga södra USA under 60-talet kan finna det mycket svårt att tro att filmens historia verkligen har skett; att småstadssheriffer var anhängare av Klanen och hjälpte till att smussla ner mord och misshandel och var stolta över att kunna berätta att NAACP stod för Niggrer, Alligatorer, Apor, Chinchillor och Pungråttor, precis på samma sätt som den påhittade men i många situationer alltför verkliga sheriffen säger till några reportrar i filmen. Det hemska är att liknande förkortningar verkligen förekom under 60-talet i det sydliga USA, och ännu värre är faktumet att under hela 60-talet knappt en vecka gick utan att ett brinnande kors fladdrande någonstans mot den mjuka sydliga himmeln, precis som i filmen.

Det var en tid då mer än en av Mississippis domare sågs bära en svart ämbetsdräkt under dagarna och en vit under nätterna, och även om det kan vara en överdrift att säga att de flesta vita människorna i Mississippi backade upp Klanen så var det ändå näst intill ingen som var dumstridig nog att tala mot den.

I 44 dagar letade FBI efter de tre mördade männens kroppar innan de hittade dem. Men under tiden hittade man ett flertal andra kroppar som man egentligen inte hade letat efter, bland annat en fjorton år gammal svart pojke, som dock aldrig identifierades, klädd i en T-shirt av märket Core och två vuxna svarta män som senare bevisats också ha fallit offer för Klanen. Detta var helt enkelt de förhållanden som människor var tvungna att leva med i Mississippi och hur smärtsamt det än kan kännas att återuppleva det hela så är det viktigt att inte glömma. Mississippi Burning tjänar syftet att just påminna oss om hur det har varit, att inte glömma bort.

’’Den som inte kan historien kommer vara tvungen att återuppleva den’’ – Citat från Auschwitz

Men Parker och Gerolmo förbättrar och påskyndar en del saker i filmen. Den verkliga undersökningen som FBI gjorde i Neshoba var varken mycket effektivt eller, till skillnad från filmen, i slutet särskilt dramatisk. I filmen är nyckeln till fallet Hackmans eleganta men cyniska utpressningsmetoder, han använder förledande som ett sätt att införskaffa information. Verkligheten är mindre skönlitterär. Det verkliga FBI:s nyckel till fallet var en muta på $30,000 till en Klaninformatör.

Gerolmo sa i en intervju att ''''''''Faktum är att ingen visste vem Mr. X, informatören, var. Detta var för mig en enorm möjlighet att tolka situationen fritt i min filmversion av händelseförloppet. Det är därför Mr. X blev fru till en av klanmedlemmarna. Så enkelt är det; vi hittade på en historia baserad på de fakta vi kunde få tag på’’

Återskapningen av uppgrävningen av de mördades kroppar är filmad på långt avstånd så att man ser sparsamt lite av vad som egentligen händer. Det hela sker mitt i augusti, när det är som varmast i Mississippi och känslan är något obehaglig. Men detta är ingen utsmyckning, utan det är precis så som det hände i verkligheten. Men det är just vid denna punkt i filmen, fram tills vilken Parker och de andra manusförfattarna ändå varit väldigt trogna de verkliga händelserna, som mer fiktion blandas in i berättelsen än vad som kanske är bra för filmens eget bästa.

För att ta reda på vem som gömt undan kropparna i dammen kallar Hackman in en av FBI:s svarta ”specialister”, ett något chockerande faktum i sammanhanget är att FBI inte hade några svart agenter vid den här tiden. Denna specialist spelar en hämndlysten svart Mississippian som kidnappar och hotar att kastrera en bunden borgmästare om denne inte avslöja namnen på dem som mördat och begravt de tre frikämparna. För att visa att han menar allvar drar kidnapparen ner byxorna på borgmästaren och leker runt med en rakknivsklinga samtidigt som han berättar om en kastrering på en svart pojke som utförts av Klanmedlemmar och säger att han planerar att göra detsamma med borgmästaren om han inte berättar. Han berättar.

Den rakbladssvingande agenten är ett slags dubbelt påhitt. Gerolmo säger att han ursprungligen skapat denna karaktär till att vara en Maffiamedlem som tvingar ut en bekännelse från en av Klanmedlemmarna genom att köra upp en pistol i hans mun. Detta var baserat på ett rykte som cirkulerade i Mississippi vid denna tid, men som aldrig blivit bekräftat. ''''''''I det första filmmanuskriptet skrev jag historien så som jag hade hört den, att det var en mafioso som var skyldig FBI en tjänst och FBI bad honom komma ner till Mississippi för att hota en Klanmedlem med ett vapen i munnen tills han sa ved de behövde höra. Senare bestämde sig Parker för att ändra detaljerna, men i grund och botten är känslan i scenen densamma.''''''''

Parker säger att han förvandlade den svarte mafioson till en svart FBI agent ''''''''nästan som en metafor för vad som hände i verkligheten vid denna tid, förfäktandet av svart ilska, och svarta rättigheter som förstärks'''''''' Men som för att jämna ut fiktionen så är dessvärre den svarte agentens berättelse om kastreringen av en ung svart pojke tagen från en saklig beskrivning av en riktig kastrering utförd av en klanmedlem på en riktig svart pojke. Parker säger dessutom att publiken fann scenen den mest kraftfull i filmen.

Enligt Cagin, Flakvagn och andra som fördjupat sig i vad som egentligen hände så hade FBI envist förföljt två män som deltagit i mordet på de tre frikämparna. En av mördarna hade gjort misstaget att fälla en avslöjande kommentar till en vän som vidarebefordrat denna till FBI. FBI hotade i sin tur männen med långa fängelsestraff, betalade dem för information och slutligen erbjöd dem försvar och kortare fängelsestraff i utbyte mot samarbete. Detta tog ungefär tre år.

I filmen sammanfattas allt detta med smarta men brutala och smutsiga tricks från FBI:s sida, där FBI bland annat klär ut sig till klanmedlemmar som försöker hänga en av de två mördarna för att i sista sekund räddas av FBI:s agenter, som då svär att nästa gång inte längre bry sig om att hjälpa honom ifall han inte samarbetar med detsamma.

''''''''Jag tror att den skönlitterära behandlingen av manuskriptet beroende på att FBI inte nödvändigtvis uppträdande så fint i verkligheten heller, men detta var min tolkning av hur jag nog hade reagerat'''''''' säger Parker, tilläggande; ''''''''De använde sig av ganska grova metoder.'''''''' (Hot om kastrering och iscensatta hängningar) ''''''''Jag tror att jag i slutet hade betett mig på samma sätt.''''''''

Parker klarar av frågan om hur FBI förhåller sig snyggt i filmen genom en enkel dialog mellan följa-regelboken Dafoe och resultat-till-varje-pris Hackman, där Dafoe beskyller Hackman för att ha dragit ner honom i skiten med hans halvtaskiga taktiker. Hackman svarar iskallt med att det är just därifrån klanen kommer.

’’Filmen är en fiktion’’ säger Parker ’’Det är en film. Det har gjorts tillräckligt många dokumentärer om ämnet. De går på PBS och ingen kollar på dem. Jag ville nå en stor publik så därför är filmen gjord så att den ska vara åtkomlig för miljontals människor i 50 olika länder’’

”Mississippi Burning är fiction I samma utsträckning som ”Platoon” och ’‘Apocalypse Now’’ är fiktioner av Vietnamkriget, det viktiga i filmerna är att kärnan är sann och att känslan är den rätta. Jag återkommer hela tiden till sanningen i filmen, men jag försvarar min rätt att göra smärre ändringar for att kunna nå en bredare publik som inte vet någonting om vad som är sant och vad som är påhitt och som absolut inte ser på PBS dokumentärer’’

Mississippi burning är en känslig film som dock ger en i stort sätt rättvis bild av vad som skedde i Mississippi under 60-talet, men det är, oberoende på hur man än vrider och vänder på det, bara en film. En film innebär känslor, och det är starka sådana som Parker och hans gäng lyckas väcka. Om man är intresserad av fakta så ska man se en dokumentär, men en dokumentär måste tolkas, Mississippi burning behöver man bara se och man förstår dire...