Universum - världsbildens utveckling under historiens gång

26 röster
36375 visningar
uppladdat: 2007-11-10
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
En kluven världsbild
När man läser de sista sidorna i en dagstidning är det inte ovanligt att det finns någon form av horoskop baserat på stjärntecken. Somliga föreställer sig att detta är ett modernt påhitt som massmedia säljer till vidskepliga människor. Men konsten att spå i stjärnbilder och andra himlakroppars lägen är flera tusen år gammal.

Spådomskonst baserad på himlakroppars positioner sägs ha uppstått i forntida Babylonien c:a 3000 f.Kr. Människorna föreställde sig att stjärnorna bildade figurer, som tolkades och översattes till exempelvis en profetia.

Den egna planeten och himlakropparna omkring väckte stor nyfikenhet även i antikens Europa. Grekiska filosofer är de mest utmärkande inom området, och la grunden för den vetenskap som utvecklats till den astronomi vi har idag. Pythagoras och Aristoteles är två män som levde några hundra år f.Kr. och som nutidens människor har en del kunskap om. Den förstnämnde, Pythagoras, är troligen mest känd för den berömda matematiska formeln, ”Pythagoras sats” (det är dock osäkert om den upptäcktes av honom), men tillbringade även mycket tid åt att filosofera kring universums uppbyggnad. Han ansåg att jorden vilade i universums centrum. Det innebär att solen, månen och de övriga planeterna antogs cirkulera runt jorden, det som vi idag kallar geocentrisk världsbild. Idag anser vi att den geocentriska världsbilden är fel, eftersom vår kunskap säger att det istället är solen som är vårt solsystems mittpunkt, s.k. heliocentrisk världsbild.

Den geocentriska världsbilden var dock i princip okontroversiell framtill 1600-talet. Pythagoras var under sin levnad ifrågasatt, men andra filosofer förde hans idéer vidare. Den berömde Sokrates visade måttligt intresse för Pythagoras tankar och funderingar, men hans elev Platon sägs vara den som förde vidare den pytagoreiska läran. Även Aristoteles, som studerade på Platons akademi i Aten, trodde att jorden var i universums centrum. Den som slutligen formade den geocentriska världsbild som skulle prägla den västerländska uppfattningen av universum sägs vara Ptolemaios Klaudios (ej att förväxla med Ptolemaios I Soter, general under Alexander den store, som fick styra det egyptiska riket, och som grundade ptolemeiska riket). Ptolemaios Klaudios formulerade den geocentriska idén runt år 100. Därefter införlivade kyrkan den geocentriska teorin i den katolska läran.

Det fanns samtidigt människor som inte trodde på den geocentriska världsbilden. Aristarchos är den man idag tror var först att föreslå en heliocentrisk världsbild, med solen i centrum. Aristarchos var en grekisk astronom och matematiker som levde c:a 300 f.Kr. Efter att ha studerat solen, månen och jorden beräknade han storleksförhållandena, och kom fram till att solen var mycket större än jorden. Det föreföll honom därför naturligt att tro på att månen kretsade runt jorden som i sin tur snurrade runt solen. Aristarchos idéer fick knappast något genomslag under hans levnadstid, men tros ha påverkat en annan forskare som trodde på en heliocentrisk världsbild, Nikolaus Kopernikus, som levde 2000 år senare.


Den heliocentriska världsbilden
Under historiens gång har det alltid funnits människor som motsatt sig den geocentriska världsbilden. Dock har dessa radikala tänkare ofta varit mycket passiva; kyrkans angrepp mot opposition har många gånger vara brutal och hänsynslös. De som försökte att opponera mot kyrkans teorier för tusen år sedan blev snabbt nedtystade genom effektiva medel. Få av de astronomer som efter Pythagoras trott på något annat än en geocentrisk världsbild har fått nämnvärt utrymme för sina teorier.

Nikolaus Kopernikus föddes 1473 i Toru, en stad i mellersta Polen. På universitet studerade han bland annat juridik, medicin och grekiska. Dock var det teorier om universums uppbyggnad och himlakroppars rörelse som han kom att ägna den största delen av sin forskning åt. Kopernikus inspirerades av tidigare filosofer och astronomer, däribland Herakleides och Aristarchos (sid 1). Han föreslog genom skriften ”Commentariolus” den radikala teorin att det var solen – och inte jorden – som var universums mittpunkt. Han ansåg även att jorden snurrade runt sin egen axel under ett dygn, och runt solen på ett år. Denna teori grundade han på observationer av att planeter tycktes röra sig i bestämda slingor på himlen.

Kopernikus hade stor respekt för tidens auktoriteter, främst den katolska kyrkan. Han höll inne de flesta av sina observationer och teorier i rädsla för kyrkan. Till slut lyckades astronomen Georg Joachim Rethicus övertala Nikolaus Kopernikus att låta trycka ”De revolutionibus orbium coelestium libri VI” (Sex böcker om de himmelska kretsloppen). Detta skedde 1543 – samma år som Kopernikus dog.

Många av Nikolaus Kopernikus teorier är stämmer inte med det vi vet idag. Exempelvis ansåg han att jorden rörde sig i runt solen i ett matematiskt system av cirkelformiga rörelser – idag är de flesta överens om att planeter rör sig i elliptiska banor. Trots att många av Kopernikus påståenden idag anses vara felaktiga, är han en av historiens viktigaste astronomer. Hans efterlämnade verk kom att studeras av många andra forskare och astronomer, vilket var starkt bidragande till att dagens världsbild inte är geocentrisk – utan heliocentrisk.


Det var en dansk, en tysk och en italienare
Nikolaus Kopernikus dog år 1543. Men hans idéer levde vidare, och hans efterlämnade studier och observationer studerades flitigt av forskare efter honom. Den danske astronomen Tycho Brahe var en av dem som flitigt läste Kopernikus teorier. Han accepterade dem dock aldrig helt. Han fick den danske kungens uppdrag att bygga ett observatorium på ön Ven. Där studerade han himlakroppar och kometer. Dessa observationer ledde till att han skapade en egen världsbild, det tychoniska systemet. Det kan ses som en kompromiss mellan Ptolemaios geocentriska system och Kopernikus heliocentriska. Han ansåg att jorden var medelpunkt för månen och solen, medan alla andra himlakroppar kretsade kring solen.

Trots att Tycho Brahe aldrig ville acceptera Kopernikus teori, blev hans tankar och observationer betydande för den heliocentriska världsbildens framväxt. Under generationen efter Tycho Brahe levde italienaren Galileo Galilei som hade en positivare inställning till Nikolaus Kopernikus verk. Till skillnad från Brahe förespråkade Galilei en helt heliocentrisk världsbild och arbetade för att påverka omvärlden, bland annat genom att skriva böcker. Han gjorde många observationer och studerade även atomlära och ljusets egenskaper. Galilei var inte passiv som många av hans föregångare utan gjorde djärva angrepp mot dåtidens högt ärade forskare, till exempel den jesuitiske astronomen Orazio Grassi.

Galilei och hans radikala teorier möttes av blandade känslor. Han reste till Rom många gånger och fick där audiens hos påven Urban VIII. Men en majoritet av den katolska kyrkans ledare motarbetade Galilei, främst de som verkade inom jesuitordens högskola Collegio Romano. Skolan tros ha legat bakom en kampanj som gick ut på att effektivt försöka tysta ner Galileo Galilei, och begränsa spridandet av hans teorier så mycket som möjligt. Slutligen kallades Galilei till Rom för en rättegång mot honom. Under rättegången tvingades han att avsäga sig all tro på den kopernikanska läran. Det är under denna rättegång som han ska ha yttrade det bevingade uttrycket ”men ändå rör hon sig”, åsyftande jordens bana runt solen. Det är dock väldigt lite man vet om denna rättegång och det är osäkert ifall han någon gång yttrade det citat som hans namn idag gärna associeras till.

Efter att Galileo Galileis straff blev känt trodde många att radikala forskare skulle vara passiva en tid framöver. Detta gällde dock inte den tyske astronomen och matematikern Johannes Kepler. Han forskade inom många områden; optik, geometri, musikteori, astronomi m.fl. och många av hans idéer var minst lika banbrytande som Galileo Galileis. Efter att ha arbetat som Tycho Brahes medhjälpare till dennes död, fortsatte han Brahes studier. När Kepler fick tillgång till observatoriejournalerna gjorde han en stor upptäckt; planeten Mars rör sig i en elliptisk bana. Denna upptäckt la grunden för den första och andra av Keplers lagar. Förutom radikala upptäckter gällande himlakroppars rörelser grundar sig Keplers lagar på en heliocentrisk världsbild, och Kepler var en stor förespråkare av en sådan världsbild. Han kunde dock varken ge en tillräckligt god förklaring på fenomenet, eller övertyga världen om dess faktum. Det dröjde ytterliggare femtio år innan den heliocentriska världsbilden fick sitt verkliga genombrott.


Ett stängt universitet
Den fjärde januari 1643 föddes Isaac Newton i England. Trots en komplicerad uppväxt med en tidigt död far och en mor han aldrig träffade klarade han sina studier väl. Han studerade på universitetet i Cambridge. Utöver det ingående kursmaterialet intresserade sig Newton för tidigare filosofer och astronomer, bland annat René Descartes (Cartesius), Galileo Galilei och Johannes Kepler. Han ägnade mycket av sin fritid åt att studera verk av dessa.

Mellan hösten 1665 och våren 1667 stängdes universitet på grund av pesten. Under denna tid började Newton att experimentera med optik. Resultaten från experimenten sammanfattas i avhandlingen ”Opticks”. Det var i samband med dessa experiment som Isaac Newton kom att intresserade sig allt mer för universums uppbyggnad. Med tiden formulerade han en teori för gravitation, dragningskraft, och kroppars påverkan av varandra. I ”Principia” skriver Newton att gravitationskraften verkar på solen och planeterna, beroende på den kvantitet fast materia de innehåller. Isaac Newtons teori om gravitationen blev den vetenskapliga förklaringen till den heliocentriska världsbild, som förekommit i lärda mäns tankar i tusen år, Men ingen hade före Newton kunnat förklara varför jorden skulle kretsa runt solen.

Med tiden tvingades den katolska kyrkan att slutligen släppa den geocentriska bilden av universum och acceptera att man med tyngdlagen kunde förklara att mindre kroppar dras till större.


En allsmäktig kyrka
När man vill få reda på någonting idag använder de flesta sig av Internet. Man söker via en sökmotor och får oftast flera tusen, om inte miljoner, sökträffar. Så har det inte alltid varit. Om man undrade hur någonting förhöll sig för tusen år sedan vände man sig till kyrkan. Kyrkan hade en central position i det västerländska samhället och stod inte endast för svar på religiösa frågor, utan förklarade även naturvetenskapliga problem, lagar och regler. I Europa föreföll det sig naturligt att lyssna till kyrkan, och utan ifrågasättningar, acceptera det som kyrkan förespråkade som absoluta sanningar. Kyrkan hade en enorm makt som många gånger missbrukades och ledde till svåra negativa konsekvenser. Trots att de flesta godtog kyrkans kunskap, fanns det många radikala människor som försökte påvisa brister i den katolska läran. Dessa bekämpades ofta med våld.

På ett sätt kan man tycka att den katolska kyrkan fungerade som en slags diktatur. Sällan tilläts några opponenter som tyckte annorlunda än kyrkan, och principiellt fick man bara tycka om man höll med. Detta kan jämföras med den kinesiske kejsaren Shi Huangdi som lät bränna alla böcker i riket, med undantag av vissa nyttiga handböcker om jordbruk och spådomskonst. Båda eftersträvade att eliminera en möjlig opposition. De som höll med blev däremot rikligt belönade. Ett exempel är Thomas av Aquino som nästan blev en slags frontfigur för den katolska kyrkan. Han blev kanoniserad (helgonförklarad) 1323 och firas den 28 januari.

En allsmäktig kyrka som inte tillät opponenter eller radikaler underkuvade länge den största delen av Europas invånare. Detta innebar att det enda som gällde var kyrkans ord. Många sätt att tolka världen accepterades endast om kyrkan ville det. Detta gäller i synnerhet den geocentriska världsbilden. Om man ser till den katolska kyrkans enorma makt ter det sig självklart att den geocentriska världsbilden stod sig i mer än tusen år. Om kyrkan inte kunde förklara universums uppbyggnad skulle den tappa förtroende – och därmed makt. Detta var någonting man allra minst ville. Därför bekämpades Galilei, Kopernikus m.fl. som motsatte sig kyrkans dåvarande världsbild.


Empiriska resultat och spådomskonst
Astrologi och astronomi har under historiens gång varit nära sammansvetsade. Det var först runt 1600-talet som man började skilja begreppen åt. Idag kallar man astrologi läran om stjärntecken och stjärnbilder bestämmande av människors framtida öde. Astronomi betecknar vetenskapen om himlakroppar och andra naturföreteelser utanför planeten jorden. En av de främsta skillnaderna är att astrologin saknar vetenskapligt stöd, vilket astronomin, å andra sidan, i princip bygger på. Länge var dock tro och vetenskap väldigt nära varandra. Många filosofers och astronomers teorier baserade sig helt och hållet på antaganden – och tro. En av dessa var Pythagoras som ansåg att klotet och cirkeln var de mest fulländande geometriska figurer. Utifrån den åsikten antog han att jorden, solen och månen också var klotformade.

Det fanns forskare som tröttnade på antaganden utan vetenskapligt stöd. Galileo Galilei var en av dem som ansåg att all vetenskap skulle baseras på empiriska resultat, sådana som uppnås genom erfarenheter; exempelvis experiment. Detta var någonting som alltfler forskare kom att kräva med tiden. Astronomin och astrologin gick således att skilja åt.


En oföränderlig värld
Det kan vara hemskt att läsa om hur den katolska kyrkan förr bestämde hur många människor skulle tycka. Men på ett sätt kan man säga att även idag bestämmer andra till vis del vad man ska veta och känna till. I Sverige har Skolverket skrivit läroplaner på vad elever ska lära sig och styr på så sätt i stora drag vad alla människor i Sverige ska studera (eftersom det är lag på att gå i skolan och lag på att följa läroplanen). I Lpo94 (läroplanen för den obligatoriska skolan) står det att ”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola … känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga, tekniska … kunskapsområdena”. Ett sådant naturvetenskapligt begrepp är ”Big Bang”, en teori om hur världen skapades. Idag undervisas många elever som om ”Big Bang” vore en absolut sanning. Det är en teori som har de flesta naturvetenskapliga forskares stöd, men gör det att ”Big Bang” måste vara en absolut realitet? Tänk om man om 500 år, med framtidens forskning och naturvetenskapliga stöd, bevisar att ”Big Bang” är helt fel mot den tidens kunskap. Då är det återigen någon som kommer att utförligt beskriva hur människor blev lärda fel kunskap. Detta är på många sätt inte jämförbart med hur kyrkan fungerade förr. Till exempel blir dagens radikaler som motsätter sig skolans kunskap inte bekämpade med våld. Men det är viktigt att tänka på hur lätt vi människor påverkas – ibland utan att ha en aning om det.

En del tycker att vi människor idag vet mycket. Detta är dock endast ett mått som gäller om man mäter med förr. Även om vi tror att vi vet mycket om världen och dess uppbyggnad, sker ständigt nya upptäckter. Och nya motsättningar. Det är många gånger minst lika svårt att få en banbrytande teori allmänt erkänd idag som under kyrkans hot och bekämpning för tusen år sedan. Vem minns inte Barry ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Universum - världsbildens utveckling under historiens gång

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2012-04-15

    Muy Bien!!

Källhänvisning

Inactive member [2007-11-10]   Universum - världsbildens utveckling under historiens gång
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=8752 [2024-03-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×