Hemtenta Statsvetenskaplig introduktion

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Jag skall på de kommande sidorna analysera och kommentera tre artiklar publicerade på Dagens Nyheters debattsida i början av juni 2005. Detta är således mitt problem. Då min undersökning bygger på djupare analys av dessa tre objekt, artiklarna, är den kvalitativ (Bjereld s. 114-116). Materialet jag kommer att använda mig av är de ovan nämnda artiklarna och som stöd för mina slutsatser använder jag mig av Det vetenskapliga studiet av politik, Theory and Methods in Political Science och Varför vetenskap.
Jag gör min undersökning i tre delar. Varje del motsvarar ett debattinlägg. Jag kommer i varje del att undersöka vilka forskningselement om moment som går att finna i debattinläggen. I mitt sätt att beskriva innehållet i artiklarna kommer jag att gå efter den modell som Lundquist ger i sin skrift Det vetenskapliga studiet av politik (Lundquist s. 43-45).

Forskningsrelaterade element och moment i artiklarna
Debattinlägg 2005-06-03
Morhed och Rothstein skriver i inledningen i sin debattartikel från den 3 juni 2005 att Eva Lundgrens ideologi tillsammans med övriga forskares tystnad undergräver universitetens trovärdighet. För detta utlåtande redovisas ingen empirisk grund som kan styrka huruvida de har fog för sin kritik. Dock kan det vara så att Morheds och Rothsteins förförståelse, hypotes, mycket starkt pekar på att Lundgrens slutsatser är felaktiga (Bjereld s. 14-15). I samma stycke framlägger författarna även en moralisk slutsats, nämligen att regeringen måste sätta stopp för stödet till Roks och den verksamhet som Eva Lundgren bedriver, alltså en normativ slutsats (Bjereld s. 75). Sedan börjar Morhed och Rothstein att stapla argument som talar emot Eva Lundgrens uttalanden i tv-programmen Könskriget som sändes i SVT den 15 och 22 maj 2005. Det som Morhed och Rothstein i första hand ställer sig mest frågande till är den positivistiska ontologiska uppfattningen att det i alla män finns en potentiell misshandlare som för att upprätthålla sin makt utför våldshandlingar (Marsh and Stoker s. 22).
Nästa argument som Morhed och Rothstein framlägger är det att Eva Lundgren har bestämt utifrån vilket perspektiv frågan skall belysas. Författarna menar att hon har valt att bortse från tidigare forskning som visat att våldsbenägna män är avvikande. De kritiserar Eva Lundgrens syn på orsakssamband när hon härleder problemet mäns våld mot kvinnor ur det faktum att de är män (Bjereld s. 93 ff).
Författarna vänder sig även mycket starkt emot det förslag som enligt dem skulle innebära att ett fåtal skulle få makten att styra vilket perspektiv som skulle få styra synen på maktfördelning mellan könen. Stor kritik riktas även mot Eva Lundgren pga hon inte kunnat visa att hon har grund för de uttalande hon gjort.
Det som är intressant i det här debattinlägget är att man får uppfattningen att Lundgren har valt att bara förkasta tidigare forskning som visar att de misshandlande männen var avvikande. Hon har inte granskat eller prövat den tidigare forskningen. Detta får henne att verka lat och föder frågor som varför hon förkastar tidigare forskningsresultat. Det hon borde gjort var att först ta sig an den tidigare forskningen och försöka att falsifiera den. En falsifiering av den första forskningsteorin hade för henne varit ett starkt redskap i den senare debatten (Bjereld s. 80). Det som Lundgren sysslar med är inte teoriutvecklande. Man kan säga att hon har målat in sig i ett hörn, när hon väljer att inte ägna sig åt den tidigare forskningen, eftersom att en icke motbevisad teori är mycket starkare än en motbevisad. Den tidigare teorin finns kvar ute på banan och väger, pga utebliven falsifiering, tyngre än tidigare (Bjereld s. 88).
I det sista stycket i artikeln talat Morhed och Rothstein med rädsla inför vad som kan komma att hända med forskarsamhället om endast ett fåtal får komma till tals(Bjereld s 134).

Debattinlägg 2005-06-12

Som replik till Morheds och Rothsteins debattinlägg skrev Eva Lundgren ett eget i vilket hon möter kritiken, 2006-06-12. I andra stycket i debattinlägget säger Lundgren att den normkälla utifrån vilken Morhed och Rothstein tar ansats inte är allmänt vedertagen. Lundgren beskriver sedan hur hon med en kvalitativ metod, genom intervjuer, undersökte rituell exorcismverksamhet i Norge (Marsh and Stoker s. 197).
Senare nämner Lundgren att droger verkar vara inblandade i riterna vilket försvårade hennes tolkningsprocess av intervjuerna avsevärt. Det som Lundgren då gjorde var att förlita sig på sin förförståelse. Hon är i samma stycke mycket noggrann med att poängtera att hennes forskning är öppen för falsifiering. Hon betonar också vikten av intersubjektivitet och säger att det som hermeneutiker är mycket viktigt att tydligt redovisa hela sin forskningsprocess för att underlätta kritisk granskning (Bjereld s. 52) Lundgren säger även i samma stycke att den hermeneutiska tolkningstraditionen skiljer sig från den positivistiska i den meningen att den positivistiska är mycket mer inriktad på yttre tekniska förhållanden (Lundquist ger visst medhåll s. 40-43), (Marsh and Stoker s. 22, 26).
Det som slår mig mest i Lundgrens försvarsinlägg är att hon inte bemöter kritiken angående hennes utlåtande att alla män är misshandlare. Jag anser att hon i sitt inlägg borde gjort det och då samtidigt visat vilka oberoende variabler till den beroende variabeln, misshandlande män, som hon inte anser har någon inverkan och som gjorde att hon kom fram till den slutsats som hon gjorde. Det finns alltså ett kausalitetsproblem hos Lundgren som hon hade kunnat undgå genom att redovisa en komparativ metod (Bjereld s. 82)

Debattinlägg 2005-06-14

I den tredje och sista artikeln, 2006-06-14, svarar Morhed och Rothstein på Lundgrens replik. Här beskyller man Lundgren för att ljuga om de forskningsanslag hon tidigare meddelat att hon erhållit från bl.a. Riksbankens jubileumsfond. Det största anslag hon någonsin fått erhölls utan någon granskning av sakkunniga enligt Morhed och Rothstein. Men inläggets huvudkritik riktas mot Lundgrens metod. Författarna menar att Lundgren har gjort det alldeles för lätt för sig när hon väljer att inte redovisa de uppgifter utifrån vilka hon drar sina slutsatser. Hon döljer sig bakom hermeneutiken och söker i den stöd för sin metod. Detta vänder sig Morhed och Rothstein starkt emot och säger att hermeutiken är lika hård på redovisning av empiriskt material som andra inriktningar (Lundquist säger på s. 49 att vissa procedurkrav kan ställas, även s. 50).
Man kan i tydligt märka en politisk agenda i båda debattinläggen skrivna av Morhed och Rothstein. De vill upplysa om vad för slags forskning, som i deras ögon är dålig, men som regeringen stödjer.


Inledning
Jag ska göra en jämförelse av socialdemokraternas partiprogram från 1975 och 2001. Detta ska jag göra utifrån synen på tre begrepp: individen, staten och friheten. Jag ska undersöka om de eventuella skillnaderna som man kan skönja beror på inflytande av tidsanda och/eller om socialdemokraterna har stått under inflytande av andra ideologier.
Jag kommer att gå igenom begreppen i tur och ordning.

Individen
Båda partiprogrammen talar tidigt om varje människors lika värde och okränkbarhet. Det verkar vara socialdemokratins kärna då denna fras genomsyrar resterande delar av partiprogrammen.
I stycket angående solidaritet i 1975 års partiprogram har man klart hämtat inspiration av Karl Marx och Friedrich Engels. Man säger i stycket att ”Solidariteten kräver därför insatser efter vars och ens förmåga och en försörjning som svarar mot vars och ens behov”. Detta har sin motsvarighet hos Marx ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Även om flertalet socialdemokratiska partiprogram rensats på marxistiska referenser finns dock ännu andemeningen kvar i 2001 års partiprogram handlar det denna gång mer uttryckligen om skatter, ”De skatter som finansierar välfärden ska tas ut efter bärkraft, och de välfärdstjänster som skapas ska fördelas efter behov”. (Liedman om socialdemokratin s 256). Uttrycket har alltså bytt mening här. Där det tidigare handlat om arbete handlar det nu om kapital.
Genom att säga, som man gör i 1975 års partiprogram, att man vill förverkliga jämställdheten mellan kvinnor och män vill man även främja individualismen då man uppmanar människor att tänka utanför den rådande könsmaktstrukturen.
På samma sida i partiprogrammet slår man ännu ett slag för individens rätt i den meningen att ingen tack vare sitt ägande ska kunna utöva makt över en individ. Vidare säger man att ”varje människa har rätt att efter förmåga delta i arbetet” och att ”varje människa har rätt till ett arbete som kan upplevas meningsfullt”. Dessa tankar känner man tydligt igen från det kommunistiska manifestet där Marx och Engels säger att: ”Proletärernas arbete har genom maskinernas utsträckning och arbetes delning förlorat all karaktär och självständighet och därmed även allt behag för arbetaren” (Marx och Engels i Elva texter i politisk teori). Att de med ordet behag beskriver hur arbetet bör vara visar vilken syn de har på arbete, nämligen den att arbetet utgör stommen i arbetarens liv och därmed är oerhört viktigt.
I socialdemokraternas partiprogram från 2001 kan man se, genom hela programmet i stort, att man riktar sitt program mer till individen är vad som gjordes 1975. För att exemplifiera detta väljer jag ett stycke ur 2001 års partiprogram, sida 7: ”Kunskap och kompetens ökar i betydelse inom produktionslivet. Företagens framgångar blir allt mer beroende av de anställdas yrkeskunnande. Det handlar om ökade behov både av högskoleutbildning och yrkestekniskt kunnande. Det handlar om ökade krav på sociala kompetenser som förmåga att samarbeta och att självständigt arbeta med olika arbetsuppgifter.” Att detta stycket finns med i partiprogrammet vittnar om att socialdemokraterna har tagit till sig vetskapen om dagens snabba utveckling och ser att pressen som drabbar individer i dagens samhälle är större än för 26 år tidigare och är värd att kommenteras. Till det här resonemanget hör också vetskapen om barnen och deras behov. Av egen erfarenhet vet jag att allt mer fokus läggs på barnen i samhället och deras välfärd. Detta har socialdemokraterna snappat upp och lagt till i sitt program: ”Barns behov av sina föräldrars tid ställs åt sidan för arbetslivets krav på sina anställda.”
Man propagerar för en mångfald i det nya partiprogrammet. I 1975 års partiprogram sa man att; visst, alla olika individer har samma rätt att utrycka sig men det var inget man förespråkade. I det nya programmet säger man dock uttryckligen att mångfald är att föredra: ”Tvärtom är kravet på jämlikhet ett krav på mångfald.” Denna utökning av programmet tror jag beror att det bor fler invandrare i Sverige idag är för 36 år sedan. Man har anpassat sig till dagens läge där mångfald redan råder. Senare i stycket varnar man också individen för den institutionalism som råder och förespråkar att individen tryggt skall kunna göra egna val utan att påverkas av samhällets normer (Marsh and Stoker s. 103).

Staten
I socialdemokraternas partiprogram från 1975 säger man att: ”Socialdemokratin motsätter sig en ordning vilken ger ägandet rätten att utöva makt över människor. Den bekämpar varje koncentration av den ekonomiska makten i ett fåtals händer.” Detta citat verkar ge löfte om att med socialdemokrater vid makten så skall staten styra så att ”koncentrationen av den ekonomiska makten” inte läggs i ett fåtals händer. Citatet ger löfte om att staten skall styra nationen mot jämställdhet.
På sida 81 i 1975 års partiprogram sägs att, för att förena hela samhället med alla individer och ena individernas önskningar skall man utforma en planmässig hushållning. Dock inte som man valde att göra i Sovjetunionen med femåriga ekonomiska planer utan att de löntagande arbetarna själva får vara med och bestämma på sina arbetsplatser och planera. Vidare vill man inskränka mer på kapitalisternas domän genom att ställa de multinationella företagen under politisk kontroll (1975 s 88). Denna ståndpunkt håller man inte lika hårt på 2001. Då säger man istället att: ”Ekonomiska intressen har aldrig rätt att sätta gränser för demokratin, det är tvärtom alltid demokratin som sätter gränserna för marknaden och de ekonomiska intressena” (2001 s 19). Det här svagare ställningstagandet har man troligtvis behövt göra p.g.a. den mycket större och expanderande marknaden där allt fler företag väljer att flytta till, just nu, Asien för att kunna hålla sig med billigare produktion. Man vill i Sverige idag inte sätta för stränga regler som kan orsaka att företag flyr Sverige. Dock har man valt att smyga in en brasklapp på sida fyra i 2001 års partiprogram där man starkt kritiserar de multinationella företagen. En ökad acceptans för företagens frihet skulle kunna bero på att man inom socialdemokratin stått under inflytande av den liberalism som presenterades av Herbert Spencer på 1800-talet som i största grad innebar ekonomisk frihet (Liedman s 171).

Friheten
I båda partiprogrammen ser man att socialdemokratin vill uppnå en frihet från klasser (1975 s 73), (2001 s 1). Det är någonting som har stått sig sedan 1800-talets socialism (Marx och Engels i Elva texter i politisk teori s 135 ff.). Man vill bli fri från förlegade privilegier och avlägsna de ekonomiska och sociala hindren (1975 s 73). I 1975 års partiprogram talar man om att produktionens organisation spelar en huvudroll i människans frigörelse. Det nämner man inte i 2001 års partiprogram, varför? Kan anledningen till det är att Sverige inte längre har så många stora tunga industrier kvar? Att de flesta arbetare i Sverige är inte längre sysselsatta inom industrin?
Idag har man blivit mer global i sitt tänkande och riktar mer uppmärksamhet utåt. Idag finns även tankar om att fria världen från hunger, förtryck, men även mer nära tankar som frihet från okunnighet. Men man tror inte att detta kan uppnås utan demokratins kontroll och därför behöver staten ingripa med direktiv och förordningar som möjliggör individens utveckling mot frihet (2001 s 8).
I programmet för 2001 oroas man på sidan 17 av den makt som media fått. Detta problem hade man inte 1975 och behövde därför inte ta upp det. Man varnar för att en maktkoncentration av det fria mediet kan vinkla informationsflödet och göra det alltför likriktat. Genom att inte fritt sälja ut SVT och SR anser man att man bevarar det fria mediet. Så man kan dra den...